Problemen kan inte sopas under mattan

Mer sopor måste samlas in och återvinnas. Det är politikerna eniga om. Men vem ska ta kostnaden? Effektivare lösningar finns och kanske får vi i framtiden ett samhälle helt utan sopor.

Annons:

Annons:

Annons:


Bland det sista den förra regeringen hann med var att presentera förslag på hur insamlingsmålen ska höjas.

Och i sin regeringsförklaring sa Stefan Löfven:
– Avfallet behöver minska och återvinningen öka. Ansvaret för insamlingen läggs därför hos kommunerna.

Exakt vad det kommer att innebära återstår att se.
– Förhoppningsvis innebär det att kostnaderna för den fastighetsnära insamlingen rätteligen nu tas av producenterna och inte av de boende och av fastighetsägare, säger Rikard Silverfur, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna Sverige.

Detta samtidigt som trycket ökar på att åtgärda brister i arbetsmiljön för sophämtarna, som sedan länge hamnar högt upp i Arbetsmiljöverkets statistik över anmälda arbetsskador där fysiska belastningsfaktorer dominerar kraftigt.

I ett lite längre tidsperspektiv talas det om att införa helt andra system som optisk sortering och sopsugar  i stor skala. Lösningar som troligen skulle göra inve­steringar det idag ställs krav på onödiga. Det kan tänkas att alla sopor i tätbebyggda områden kommer att hanteras utan sophämtare. Den i avfallssammanhang populära sloganen ”det ska vara lätt att göra rätt” verkar inte riktigt gälla fastighetsägare.

Vi svenskar har varit rätt duktiga på att diska ur mjölkförpackningar, släpa iväg flaskorna till glasigloon och så vidare. Men faktum är att vi är på väg att bli omsprungna. Länder som Irland och Estland blir allt bättre på att återvinna, och de redan duktiga tyskarna och belgarna har blivit ännu bättre. Under tiden har svenskarnas utveckling stannat upp.

Enligt Åsa Stenmarck, chef för avfallsgruppen på IVL Svenska Miljöinstitutet, så skulle mer än en tredjedel av våra soppåsar kunna återvinnas istället för att brännas. Hon förklarar Sveriges stagnation så här:
– Vi har haft samma system väldigt länge och har nått de konsumenter som man kan nå. Nu gäller det att gå vidare, inte minst få in mer förpackningar för återvinning.

Den svenska modellen är att kommunerna tar hand om en del av avfallet och Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, en del. Logiken är enkel: företagen ska ta hand om skräpet de själva orsakar och det ska vara ett incitament att få bort onödiga förpackningar.
– Tyvärr har man misslyckats med det förebyggande arbetet. Många onödiga förpackningar är tillbaka på marknaden, säger Rikard Silverfur.

Många onödiga förpackningar är tillbaka på marknaden

Rikard Silverfur, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna Sverige

I avfallsutredningen från 2012 förordades fastighetsnära insamling.
– Det har bidragit till att producenterna nått återvinningsmålen, men samtidigt har de kunnat dra ner på antalet publika återvinningstationer.

Man kan hävda att fastighetsägare och boende med fastighetsnära insamling därmed bekostat och  tagit en del av producentansvaret,  menar Rikard Silverfur.

Fastighetsnära insamling av förpackningsavfall och returpapper är frivilligt och det står fastighetsägaren fritt att förhandla med olika entreprenörer. Det gäller dock inte för hushållssopor.
– Kommunerna handlar upp och fastighetsägare och boende blir bara ålagda att göra saker, man har ingen större möjlighet att vara med och påverka, säger Sara Haasmark, hållbarhetschef på Fastighetsägarna Stockholm.

En verklighet som Camilla Fors Persson, vd Fors fastigheter, är bekant med. Bolaget äger ett par äldre fastigheter i Stockholms innerstad.
– Det är självklart att vi ska se till att sophämtare får en bra arbetsmiljö. Men problemet är att för varje ny entreprenör som kommunen upphandlar så dyker det upp nya krav och hot om hämtstopp. Om vi ska investera måste vi veta att det håller över tid och val av entreprenör.

Om vi ska investera måste vi veta att det håller över tid och val av entreprenör.

Camilla Fors Persson, vd Fors fastigheter

Nyligen publicerades rapporten ”Nöjdare kunder och ökad återvinning” där intressenterna antagit gemensamma mål för bättre upphandlingar.
– Eftersom detta är en upphandling kommunerna gör relativt sällan är man ofta noggrann ner i minsta detalj. Baksidan är att entreprenörerna ofta tycker att det styrs för hårt. Vi vill se en upphandling med mer utrymme för innovativa lösningar, säger Gunnar Fredriksson, projektledare på SKL.

Det har riktats kritik för att rapporten i stort sett bara utvärderat relationen mellan kommun och entreprenör. Kundnöjdhet och nytta för fastighetsägare och boende står det inget om.

Gunnar Fredriksson påpekar att det handlar om en förstudie och att det finns en stor potential i att fortsätta utveckla bättre möjligheter för fastighetsägare att delta aktivt i upphandlingsprocessen.

Sara Haasmark ger ett konkret exempel på hur det kan gå annars:
– Det är rätt vanligt att kommunen upphandlat den entreprenör som kan erbjuda den billigaste hämtningen. Men de kanske är billigare för att de kör med större bilar vilket betyder att de inte kan hämta på alla gårdar. Fastighetsägare tvingas då inve­stera  i en ny lösning.

Kanske krävs det radikalare lösningar om målen ska nås? I rapporten ”Hållbar sophantering ger ett attraktivt Stockholm” har Fastighetsägarna Stockholm låtit konsultföretaget Sweco analysera hur ett sopsugsystem för hela innerstaden skulle kunna utformas. Skälen är flera: bättre arbetsmiljö, färre transporter och inte minst, färre råttor.

Det kan låta som ren fantasi, men i Barcelona har man faktiskt gjort det, bland annat i de gamla historiska kvarteren i Santa Caterina.
Magnus Ekholm, från det svenska företaget Envac, världsledande när det gäller sopsugar, menar att man kan nå ytterligare fördelar.
– Om vi ska öka miljömedvetenheten och resurssnålheten är jag övertygad om att vi måste bli varse om hur mycket vi faktiskt förbrukar.

I de moderna anläggningarna öppnar man inkastet med en nyckelbricka så att systemet känner av vem det är som kastar soporna, färgsensorer identifierar avfalls­typen och viktsensorer registrerar vikten för varje avfallstyp. Tekniken gör det också möjligt att debitera sopkostnaderna individuellt. Men det är något Magnus Ekholm avråder från. Olika taxor för olika fraktioner inbjuder till fusk.
– Jag tror att man kommer längre genom att göra folk varse, nu är sophanteringen mycket ett svart hål.

Läs också Framtidens sophämtning