Visst kan vi bättre i ett välfärdsland som Sverige

Danmark, Finland och Norge klarar av att hantera hemlöshet. Men i Sverige ökar glappet mellan de som har och inte har en bostad, konstaterar Linda Lövgren.

Vi måste prata mer om glappet på bostadsmarknaden. Det vill säga skillnaden mellan den lilla, lilla grupp som socialtjänsten hjälper med boende och de som klarar av att få en bostad på den vanliga bostadsmarknaden. Det glappet växer sig allt större och består av många olika grupper av människor. Det handlar om alla de människor som saknar kötid, kontanter och kontakter för att hitta en vanlig bostad.

Det är många unga vuxna som hamnar i glappet, men även allt fler barnfamiljer som har svårt att hitta en bostad. Och alla som har betalningsanmärkningar, osäkra anställningsvillkor eller som bara tjänar för lite.

Med ökade levnadsomkostnader, högre bostadspriser och hyror och ett bostadsbyggande som inte håller jämn takt med befolkningsökningen är det allt fler som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Samtidigt har ansträngda kommunala ekonomier medfört att fler kommuner skärper sina åtaganden för att de ska hjälpa till med ett boende.

Numera är det vanligt med ett resonemang att om du ”bara har problem att hitta en bostad” så får du inte hjälp med boende av kommunen. Och ska man vara ärlig så är det helt enligt rådande rättspraxis. Enligt socialtjänstlagen ska kommunen främja den enskildes rätt till bostad, men det medför inte en generell rätt till bostad. Detta innebär att allt fler är hemlösa eller hamnar i osäkra och tillfälliga boendelösningar. 

Annat är det i våra grannländer som har ett mycket mer ambitiöst arbete mot hemlöshet. Finland har länge haft som mål att utrota hemlösheten och har gjort stora framsteg. Den finska Y-stiftelsen som grundades för att minska hemlösheten är ägd av bland annat fem stora kommuner, byggindustrin, Röda korset och Alko (motsvarigheten till Systembolaget) och är landets fjärde största fastighetsägare.

Norge har länge arbetat med boendelösningar riktade mot hemlösa, och målet med den sociala bostadspolitiken är att alla ska kunna skaffa sig och behålla en lämplig bostad. Där är fokus att så många som möjligt ska kunna äga sitt boende, även samhällets allra mest utsatta.

I Danmark har regeringen inrättat en fond på tio miljarder danska kronor fram till år 2035. Satsningen innebär bland annat mer allmännyttiga bostäder i centralt belägna stadsdelar, utökat bostadsbidrag, fler studentbostäder och en satsning på permanenta bostäder för utsatta grupper.

Och vad gör vi i Sverige? Här har vi knappt koll på hur många som är hemlösa. Det finns förvisso en nationell strategi mot hemlöshet men finansieringen består av 40 miljoner kronor per år, vilket är en struntsumma mot vad till exempel Danmark satsar.

Visst kan vi bättre i ett välfärdsland som Sverige? Skyddsnätet på bostadsmarknaden blir allt glesare i vårt välfärdssamhälle. Allt fler trillar mellan gliporna. Om detta måste vi prata. Och lösa!