I morgon torsdag presenterar Timbro en rapport med reformförslag för ett, enligt tankesmedjan själva, roligare Stockholm. Fastighetstidningen tog ett snack med chefsekonom Fredrik Kopsch.
Under året har den marknadsliberala tankesmedjam Timbro haft staden som tema. Nyligen kom rapporten Ich bin ein Berliner med fokus på alkoholpolitik. När man nu vänder blickarna mot den egna huvudstaden lånar man titeln från Per Anders Fogelström: Våra drömmars stad – Timbros drömmar alltså.
När rapporten lanseras imorgon torsdag är lockar man med kombinerat vernissage. Det är stadsdrömmarna i rapporten som illustrerats. I den del där Fredrik Kopsch fått drömma sträcker sig skyskraporna mot skyn på Gärdet.
[ Annons ]
Att bebygga gärdet har han argumenterat för ett tag nu – och i sedvanlig ordning rört upp känslorna. På de närmare 750 000 kvadratmetrarna gräsyta räknar Fredrik Kopsch med att kunna få in 26 000 nya bostäder.
– Det är en stor gräsöken som bara används ett par dagar om året. Men det är en oerhört central plats med förmodligen landets sämsta markanvändning.
På Timbro vill ni sticka ut och skapa debatt. Är platsen vald för att du vet att det kommer väcka en del upprördhet?
– Nja… just Gärdet förvånar mig att det verkar vara så provocerande. Det är ovanligt med libertarianer i Sverige och jag kan första att annat, som att avveckla skolbibliotek, väcker ilska. Men för mig är det viktigt att kunna ifrågasätta allt som vi lägger skattepengar på. Men när det gäller Gärdet förstår jag inte riktigt varför det river upp känslor hos vissa.
Då tycker Fredrik Kopsch att bilden där Folkungagatan försetts med en portal i kinesisk stil borde väcka större känslor.
– Titeln för det kapitlet är Somalitowns och Chinatowns. Det råder väl konsensus kring att segregation alltid är dåligt. Men människor vill ju bo med andra som liknar dem själva.
Fredrik Kopsch menar att Little Italy, Chinatowns och liknade etniskt segregerade områden i storstäder bygger starka sociala band och ofta utvecklas till ekonomiskt välmående områden med låg arbetslöshet.
Men det är också områden som genom sin attraktivitet skapar integration?
– Ja precis! Om man tillåter människor att bygga starka sociala band inom gruppen kommer man att lyckas bättre. Chinatown i New York beskrivs ju inte som problematiskt, utan som en magnet som drar till sig besökare. Det gör inte våra idag segregerade utanförskapsområden.
Den som läst en Timbrorapport tidigare kommer att känna igen sig. Om man bara drar pinnen ur hjulet och låter de marknadsliberala krafterna rulla så löser sig det mesta. Så även stadsplaneringen. I ett annat kapitel föreslås att auktionera ut gatorna.
– I Stockholm fick vi en debatt när politiken höjde avgifterna för boendeparkering. Den borgerliga oppositionen rasade mot att det drabbar de boende. Men ur mitt perspektiv handlar det om en enorm subvention av billig parkering för de som bor i Stockholm. Jag tycker att det inte alls är svårt att föreställa sig en bättre markanvändning.
Jag skulle inte ha något emot att man fick bygga ett Attefallshus på en gata i stan.
Rent praktisk tänker sig Timbro att gatumarken kan auktioneras ut med olika restriktioner för vilka verksamheter som är önskvärda – som fler uteserveringar.
Men ska marknadskrafterna helt styra vad som kan etablera sig?
– Det beror på hur lång man vill gå. Jag skulle inte ha något emot att man fick bygga ett Attefallshus på en gata i stan. Men man kan välja vilka kategorier man vill prioritera istället för att bilar ska kunna parkera där året runt.
För att återkoppla till Berlin, som ni framhåller som en roligare stad. Där finns det ett gytter av mindre verksamheter. Ärligt talat så är kapitalet, i alla fall inte i Stockholm, alltid de bästa att skapa lite mer lattjolajban. Finns det plats för det lite mer udda och skojiga i er stad?
– Att det blir så tror jag mer beror på regleringar. När det gäller restauranger och barer har vi en mängd regleringar som förhindrar större mångfald. Vi har exempelvis mattvång som gör att det blir alldeles för dyrt.
Men i Berlin också att det finns tillgång till billiga lokaler. Ser du inte en risk att det i ett ännu mer marknadsliberalt Stockholm blir helt omöjligt för små kulturverksamheter att få råd med hyran?
– Även i Stockholm finns det lokaler som idag inte används för att regelverket sätter stopp att göra något annat. Men ett större problem är en reglerad bostadsmarknad där mycket ombildats till bostadsrätter, vilket stänger ute många människor från att bo i Stockholm idag.
