Vi är inte ens i slutet av början på problemen för bostadsbyggandet, konstaterar Kent Persson bekymrat. Och ännu dystrare blir han av att konstatera den massiva tystnad som de konstruktiva förslagen möts av.
Den svenska bostadssektorn står inför en kollaps. Nyproduktionen är i fritt fall och det kommer leda till en minskad rörlighet i det befintliga beståndet. Redan innan denna kris var svensk bostadssektor dysfunktionell. Hur vi ska namnge de kommande problemen vet jag inte. Det är lätt att bli lite uppgiven. Vi är nämligen inte i slutet av en problematisk period. Vi är inte ens i slutet av början på problemen.
Risken är uppenbar att det under de kommande tio åren byggs alldeles för lite bostäder. Bryter vi ner det så kommer det sannolikt under innevarande mandatperioden byggas cirka 200 000 bostäder för lite jämfört med de bedömda behoven. Drar vi ut prognosen i tio år pratar vi säkerligen om det dubbla. Det är alltså ett haveri av bostadsbyggandet vi står inför.
Magnituden i denna bostadskris kommer alltså inte passera obemärkt förbi. Den drabbar oss alla och påverkar samhället i negativ riktning. Alla kommer känna av bostadsbristen. Det blir svårare att flytta till jobb, utbildning eller kärleken. Samhällsproblemen kommer att eskalera.
Jag skulle kunna fördjupa mig i de negativa konsekvenserna än mer och ge en djupare analys av orsakerna till krisen. Men de flesta i såväl branschen som i politiken har säkerligen insikter i detta. Ändå tar debatten inte riktigt fart. Det är som om alla kanske tror och hoppas att problemen ska lösa sig av sig självt. Men det här är inte problem som löser sig själv när konjunkturen vänder. Tvärtom så kommer problemen bita sig fast under lång tid framöver.
För att lösa krisen krävs omfattande politiska reformer och ett aktivt förändringsarbete av branschen. Den svenska bostadsmarknaden är en av de hårdast reglerade i världen. Resultaten kan vi nu tydligt se. Därför måste bostadsmarknaden både omregleras i stort och avregleras till delar. Branschens tid med låg finansiering är över. Effektiviserings- och förändringsarbetet måste i gång. Politiken kan förbättra förutsättningarna. Branschen måste helt enkelt bli bättre rakt igenom. Så ansvaret för att få den svenska bostadsmarknaden att återigen fungera måste bäras av både politiken och av marknaden.
De som kommer råka allra mest illa ut är de i vårt samhälle som redan är utsatta. Lika glad som jag blev över att Boverkets generaldirektör, Anders Sjelvgren, lyfte behovet av en svensk modell för ”social housing”, lika besviken blev jag över den öronbedövande tystnad Sjelvgrens utspel möttes av.
Allt fler riskerar att inte klara av sitt boende framåt. Allt fler riskerar att leva i bostadsförhållanden som de flesta av oss skulle anse vara helt oacceptabla. Allt fler riskerar att stängas ut från bostadsmarknaden och lämnas åt ödet att bli hemlös. Hur kan det vara möjligt i ett modernt välfärdssamhälle som Sverige?
Av alla utmaningar svensk bostadsmarknad står inför är den största att se till att alla ska ha ett värdigt boende. Så bygger man ett samhälle som håller samman. Så bygger man framtidstro. Den diskussionen måste bli centrum för det offentliga samtalet framåt och den kan inte tillåtas mötas av tystnad från någon.