Fanns det tidigare skepsis hos branschen angående lagförslaget, så har det nu övergått till rejäla sågningar och protester från ett flertal berörda.
Både utredare och minister må kalla det en möjlighetslagstiftning. Men det är hart när omöjligt att hitta någon som vill ge tummen upp hos dem som berörs.
Förslaget bygger i korthet på tre nivåer. Där det redan sker platssamverkan på frivillig grund ska det fortsätta som nu. Men är det aktörer som ställer sig utanför ska fastighetsägare kunna tvinga in andra fastighetsägare.
Och på den tredje nivån – om samverkan inte sker alls kan kommunen tvinga fastighetsägare att betala en avgift som ska finansiera trygghetsåtgärder.
Anna Thureson, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna, har suttit med som expert under hela utredningen.
– Förslaget innebär att fastighetsägare tillsammans med andra fastighetsägare ska finansiera brottsförebyggande åtgärder i ett av kommunen beslutat område. Detta i stället för att skapa förutsättningar för ett långsiktigt gemensamt förbättringsarbete mellan det offentliga och andra relevanta aktörer i samhället.
Hon är klart positiv till platssamverkan när det sker under frivillighet, men menar att dagens förslag hotar de framgångsrika modeller för platsutveckling som redan sker med engagemang och lokala förankring.
– Jag tycker att dagens presentation på presskonferensen ytterligare visade hur galet detta förslag är. Som det är utformat innebär det i praktiken en ny skatt för fastighetsägare där man ska finansiera och ta ansvar för det brottsförebyggande arbetet, säger Anna Thureson.
Enligt henne innebär det att vad som egentligen är ett kommunalt ansvar flyttas över på privata aktörer. I praktiken att fastighetsägare ska finansiera åtgärder för att komma till rätta med till exempel hög kriminalitet, arbetslöshet och låga skolresultat.
Det innebär i praktiken en ny skatt för fastighetsägare.
Saker som ligger utanför fastighetsägares möjlighet att påverka, säger Anna Thureson.
– Det är orimligt att enskilda fastighetsägare förväntas att lösa dessa olika typer av samhällsproblem. Och det innebär också att man skapar en osäkerhet för fastighetsägare i form av att en investering på en plats kan leda till att man plötsligt åker på ytterligare kostnader.
Anna Thureson hoppas att utredningen förpassas till papperskorgen.
– Men det är oroväckande att bostadsminister Andreas Carlson sa att man måste få denna lagstiftning på plats och att man kommer skicka ut förslaget på remiss så snart som möjligt.
SKR är liksom flera andra positiva till den del av förslaget som handlar om att instifta ett nationellt kunskapscentrum. Tvångslagstiftning är de däremot tveksamma till.
– Vi ser inte skäl för en tvingande lag. Frivillig samverkan mellan kommuner och andra aktörer pågår redan runt om i landet. Det kan främjas ytterligare, men det går inte att tvinga fram samarbete, säger Ann-Sofie Eriksson, sektionschef på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i ett pressmeddelande.
Jan-Ove Östbrink, bostadspolitisk expert på SKR, pekar på att man i stället bör främja frivillig samverkan som han menar har varit framgångsrik på många platser.
– Kanske är det största problemet att man nu i det förslag som föreligger har reducerat de samverkande parterna till enbart två, eller i värsta fall bara en, säger Jan-Ove Östbrink i en tidigare artikel från Fastighetstidningen.
Han konstaterade att framgångsrik platssamverkan i många andra länder inkluderar handeln. Något som Marie Enhörning, näringspolitisk expert på Svensk Handel, skriver under på. I en färsk intervju med Fastighetstidningen instämmer hon i Jan-Ove Östbrinks och Ann-Sofie Erikssons kritik mot tvånget.
– Lagstiftning är ett kraftigt verktyg. Det ska man använda där det verkligen behövs. Men här vill man in och lagstifta på ett område där det redan finns fullt fungerande platssamverkan. Det behövs därför ingen lagstiftning, säger Marie Enhörning.
Vi får inte tryggare bostadsområden genom krav och avgifter.
Även Johanna Bjurskog, hållbarhetschef och tidigare bostadspolitisk expert på Riksbyggen, ställer sig kritisk.
– Vi får inte tryggare bostadsområden genom krav och avgifter, grunden för en fungerande samverkan är frivillighet och lokalt engagemang. Det hade varit önskvärt om utredningen i stället hade undersökt hur frivillig samverkan kan främjas.
– Åtgärder för att öka tryggheten i bostadsområden är såklart viktigt, men det behöver vara upp till varje fastighetsägare vilka åtgärder som bör tas och vilka kostnader som kan avsättas för det. Förutsättningarna ser ju väldigt olika ut, säger Johanna Bjurskog.
Frivillighet är ledord även för Johan Nyhus, förbundsordförande hos HSB, I en kommentar menar han att det finns en risk att utredningens förslag inte kommer att stärka trygghetsarbetet. I stället kan det leda till att samsynen om problem, effektiviteten och resultatet av åtagandena inom ramen för samverkan skulle ta skada.
– När människor engagerar sig av fri vilja blir resultatet bättre och engagemanget mer långsiktigt. Därför hade HSB föredragit ett förslag som i stället analyserat vad som hade kunnat stärka de frivilliga samverkansformer som finns idag, och få till ännu fler, säger Johan Nyhus.
Jag har svårt att se hur grundlagen går ihop med att tvinga in någon i samverkan.
Martin Fors, fastighetschef på Einar Mattsson, är engagerad i tre samverkansprojekt – Rågsveds Fastighetsägare, Skärholmens Fastighetsägare och Fastighetsägare i Järva.
Han skakar på huvudet och frågar retoriskt varför politiker inte bara kan inse att ett förslag, som på pappret möjligen till en början kan verka rimligt, inte kommer att fungera. Han anser precis som Anna Thuresson att förslaget hör hemma i papperskorgen.
Med tanke på att så många berörda framfört tydlig kritik tror han att det blivit ren prestige i att genomföra det hela.
– Vi ser också att det i de områden där vi nu framgångsrikt bedriver platssamverkan med andra aktörer också finns fastighetsägare som har en annan förvaltningspolicy, och som inte i grunden delar samma värderingar, säger Martin Fors.
Med policy menar han i detta fall fastighetsägare som kanske inte bryr sig nämnvärt om fastighetens och omgivningens skick – i värsta fall kanske till och med företagare med kriminella kopplingar.
– Om de nu ska tvingas med blir det tyvärr de som kommer sätta hastigheten. Det vore olyckligt.
Han ställer ytterligare en retorisk fråga:
– Har vi inte föreningsfrihet i Sverige? Jag har svårt att se hur grundlagen går ihop med att tvinga in någon i samverkan.
En längre intervju där Martin Fors utvecklar sina farhågor och berättar vad han anser skapar framgångsrik platssamverkan på riktigt hittar du på fastighetstidningen.se nästa vecka.