En bortkastad utredning som mestadels kommer leda till ökad byråkrati och ineffektivitet. Jan-Ove Östbrink, expert på SKR, är kritisk till det förslag på tvingande platssamverkan som snart kommer att presenteras.
Om en dryg månad, senast den 17 januari, ska utredningen om Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön presentera sina slutsatser. Uppdraget är tydligt, det ska tas fram förslag för att införa så kallad obligatorisk platssamverkan.
Om Tidöavtalet möjligen är lite vagt – där angesatt författningsstöd ska tas fram för samarbetsformer med gemensamt och obligatoriskt ansvar mellan det offentliga och alla fastighetsägare – så har politiska företrädare varit desto rakare. Till bostadspolitik.se sa exempelvis KD:s bostadspolitiske talesperson Larry Söder:
[ Annons ]
”Det kommande lagförslaget innebär att det blir obligatoriskt för fastighetsägarna att vara med på detta. Vi vet att alla inte tycker att det är en bra väg, men vi tror det.”
Från Fastighetsägarna var man redan när utredningen tillsattes sommaren 2023 tydliga med att, även om olika former av platssamverkan ofta varit framgångsrikt för att skapa trygga och attraktiva områden, lösningen inte bör vara ett tvång utan hänsyn till lokala behov och förutsättningar.
Nu kommer även tydlig kritik mot det förväntade förslaget från kommunalt håll.
Jan-Ove Östbrink är bostadspolitisk expert på SKR och sitter som expert i utredningen. Han hade hoppats att utredningen snarare skulle styra åt att hitta sätt att stärka den frivilliga samverkan Jan-Ove Östbrink menar varit framgångsrik på många platser.
– Kanske är det största problemet att man nu i det förslag som föreligger har reducerat de samverkande parterna till enbart två, eller i värsta fall bara en, säger Jan-Ove Östbrink.
Här tycker jag att det blivit konstigt i utredningen.
Något färdigt förslag finns alltså inte än. Men enligt Jan-Ove Östbrink kommer det att föreslås två modeller: I den ena ska fastighetsägare på en plats tämligen ensamma stå för samverkansorganisationen. Om inte det visar sig tillräckligt föreslås kommunen i ett nästa steg ta över ansvaret, och mer eller mindre tvinga in aktörer i en offentlig samverkan.
Jan-Ove Östbrink konstaterar att framgångsrik platssamverkan i många andra länder ofta till stor del byggt på en sammanslutning av handlare.
– Här tycker jag att det blivit konstigt i utredningen där de mer eller mindre reducerats till någon slags andrahandsaktör, säger Jan-Ove Östbrink.
Men kanske är det största problemet själva obligatoriet. Jan-Ove Östbrink tror dock inte att det utgör något större hot mot de framgångsrika samarbeten som idag bygger på frivillighet.
– Det ger för det första väldigt lite rent pengamässigt att tvinga in ett par ytterligare motvilliga fastighetsägare. Men det blir då också en väldigt byråkratisk och tungrodd modell, menar Jan-Ove Östbrink.
I stället menar han att det går att bygga vidare på det ansvar som kommunerna sedan en tid har för det brottsförebyggande arbetet som ska bedrivas i bred samverkan med andra aktörer.
– Det vore effektivare än att gå den krångliga vägen via obligatorisk platssamverkan som egentligen bara ger en dålig eftersmak. Det säger sig lite självt att grunden för samverkan, som handlar om att ta tag i ganska allvarliga problem, inte kan vara att man tvingas in i den.
Jan-Ove Östbrink ser även framför sig att det kan komma att startas platssamverkansprojekt som sedan ska styras av en centrumägare som verkar på distans och med flera intvingade fastighetsägare utan närvaro i sin förvaltning.
– Risken är stor att det administrativa arbetet helt tar över möjligheterna att skapa attraktivitet och trygghet och att de åtgärder som vidtas inte har någon bred förankring lokalt och inte heller är särskilt långsiktiga.
