Nu är det klart att Linda Lövgren, bostadsanalytiker på WSP och krönikör på Fastighetstidningen, tillsammans med en grupp forskare på KTH kommer att studera och utvärdera Kymmendö-modellen.
Det handlar om Stockholms Stadsmissions pågående bygge av bostäder i Farsta – i syfte att ta fram en modell för prisrimliga bostäder i nyproduktion.
Det Formas-finansierade forskningsprojektet ska bland annat ta reda på hur boende- och livssituationen för hyresgästerna utvecklas. Men också om projektet skulle kunna skalas upp nationellt och hur det uppfattas av andra investerare på fastighetsmarknaden.
[ Annons ]
Linda Lövgren kommer att kliva in på en doktorandtjänst på deltid.
– Jag har länge tyckt att Stockholms Stadsmission har varit intressanta som aktör på bostadsmarknaden. De är kreativa och innovativa med ett fokus den växande hemlösheten som är ett stort samhällsproblem. Sedan pandemin har jag funderat på hur jag skulle kunna engagera mig mer. Nu dök denna möjlighet upp, säger Linda Lövgren.
Hon tror att om detta projekt kan skalas upp, så kan det verkligen göra skillnad.
Det hörs röster, som visserligen ser initiativet som vällovligt, men som rent principiellt tveksamma då det enligt dem är ett oönskat brott mot den generella bostadspolitiken. Var står du?
– Jag tycker att det vore konstigt att utgå från ett resonemang kring för eller emot när jag går in i detta. Jag tar heller inte ställning för eller mot en generell modell för boende. Men jag kan ju samtidigt bara konstatera att den modell vi har just nu inte fungerar, och då behöver något göras. Det är möjligt att det kan finnas andra modeller som vore ännu bättre. Men detta är i alla fall något konkret som verkligen genomförs, säger Linda Lövgren.
Med sin modell sätter de dock verkligen fingret på problem med den hyressättning vi har idag.
Stockholms Stadsmission har själva kallat sin förvaltningsmodell för social innovation. Upplåtelseformen kommer att ha en kooperativ hyresförening som grund, där föreningen blockförhyr lägenheterna från fastighetsägaren, och ansvarar för förvaltningen av hyreshuset. Det innovativa ligger i att det ger möjligheten att sätta differentierade hyror. Något som inte hade varit möjligt i ett vanligt hyreshus.
Linda Lövgren konstaterar att det återstår att se om denna ”abrovink” för att kringgå den svenska hyresmarknadens konstruktion håller att skala upp i en mer allmän lösning.
– Men med sin modell sätter de dock verkligen fingret på problem med den hyressättning vi har idag. Något som många inte inser, är hur bruksvärdessystemet också är ett hinder att sätta för låga hyror. Något som förmodligen inte var meningen från början.
Linda Lövgren konstaterar att det är ett problem som fler aktörer än Stadsmissionen stött på.
De flesta ser väl bruksvärdessystemets funktion att hålla hyrorna på rimliga nivåer, varför tror du att dess baksidor så sällan lyfts i debatten?
– Jag är visserligen ingen hyresexpert, men har jobbat länge med bostadsmarknaden. Och ju mer jag lär mig om hyressättningssystemet, desto mer inser jag hur lite jag kan. Det är fruktansvärt komplext och svårförklarat för någon utomstående. Diskussioner om hyressättningssystem är också minerad mark som rör upp många känslor, säger Linda Lövgren.
Hon konstaterar att det i en aspekt är ett litet projekt. Det handlar om 41 hyreslägenheter uppdelade i tre olika hyresnivåer. Men sett över längre tid kan det mycket väl bli ett skifte i svensk bostadspolitik.
– Historiskt sett har det inte varit vanligt att ideella organisationer byggt bostäder för utsatta i Sverige, konstaterar Linda Lövgren.
Dock, om man går ända tillbaka till slutet av 1800-talet, långt innan en kommunal eller statlig bostadspolitik utvecklades, så var det filantropiska rörelser som byggde de första sociala bostadslösningarna. Något som går att läsa om i denna krönika.
Men i modern tid är det ett tydligt brott mot tradition i svensk bostadspolitik. Linda Lövgren pekar dock på att man bara behöver bara gå till Finland, där Y-stiftelsen en stor aktör på bostadsmarknaden för att se denna typ av lösning i större skala. Y-stiftelsen ägs delvis av stat och kommun, men även av frivilligorganisationer.
– Sociala bostäder är dock inget nytt i en svensk kontext. Men i Sverige är det vanligtvis tillfälliga lösningar. Och det tillfälliga kan i många fall, och för många människor, bli väldigt långvarigt, säger Linda Lövgren.
Därför menar hon att det är viktigt att noga utvärdera Kymmendö-modellen, som om den fungerar kan ge en utsatt grupp människor ett verkligt hem och en rakare väg in på bostadsmarknaden.
