Räntor med längre löptider har stigit globalt sedan mitten av sommaren. Den amerikanska tioåriga statsobligationsräntan är nu en bra bit över 5,2 procent, och finansmarknaderna spekulerar om den kan stiga upp till 6 procent. Det är en uppgång med 0,84 procentenheter från första juli fram till i skrivande stund. I Tyskland har den långa räntan gått upp med 0,5 procentenheter och i Sverige är uppgången 0,46 procentenheter.
Skälen till högre räntor är dock olika länder emellan. I USA är en hög statsskuld ett bakomliggande skäl, men även en inflationstakt som har legat över inflationsmålet under flera års tid samt en konjunktur som trots allt tuggar på.
För svensk del är det dock mycket som talar för att inflationen stiger framöver då den är konstlat låg
I Europa handlar det mer om höga energipriser som bidrar till förhöjd inflation. Medan ränteuppgången för svensk del drivs dels av en bättre konjunktur, vilket är positivt, dels av högre räntor i omvärlden. Den amerikanska långräntan sägs ofta vara priset på globala pengar och den spelar därmed roll även för svenska långräntor.
Om räntenivån är hög kan diskuteras. I USA får man gå tillbaka närmare 25 år för att nå samma nivå som i dag. Å andra sidan tar vi hänsyn till inflationen och ser till realräntan är den inte lika anmärkningsvärd utan ligger strax över nollan.
I Sverige får vi gå tillbaka 15 år i tiden för att hitta motsvarande nivå på den tioåriga statsobligationsräntan. Den tyska tioårsräntan ligger något över den svenska, men inflationstakten är betydligt högre i Tyskland än i Sverige. Realräntan i Tyskland är negativ, vilket kan jämföras med runt en procent i Sverige.
För svensk del är det dock mycket som talar för att inflationen stiger framöver då den är konstlat låg. För det första löper flera av de tillfälliga skattelättnader som förra regeringen införde ut och den underliggande inflationen är högre. För det andra bidrar en starkare konjunktur till att inflationstakten förväntas öka.
Möjligen kan det bli tre höjningar om ECB fortsätter att höja
Nordeas prognos är att KPI-inflationen ligger på 1,4 procent i oktober, den månad majoriteten av alla hyresavtal indexeras mot. Därefter fortsätter inflationen att öka och når som högst 3,8 procent nästa sommar. Nästa år i oktober bedöms KPI-inflationen ha fallit tillbaka något igen, men ligger trots det på höga 2,8 procent.
För hushållen är KPI ett inflationsmått som speglar kostnadsökningen hushållen möter inklusive räntor. En inflationstakt på 3,5 procent är kännbar och ett viktigt skäl till att Nordea inte tror att Riksbanken höjer styrräntan mer än två gånger om 0,25 procentenheter.
Möjligen kan det bli tre höjningar om ECB fortsätter att höja och vi når då en styrränta på 2,5 procent. Det är en hanterbar nivå och långt ifrån den styrränteuppgång hushållen minns från 2022 när inflationstakten var tvåsiffrig och styrräntan höjdes från noll till 4 procent på kort tid. Sedan dess har hushållen dessutom tagit ned sin skuldkvot påtagligt och byggt upp ett historiskt högt sparande. De är med andra ord betydligt bättre rustade idag än 2022.
Frågan är hur väl rustade fastighetsbolagen är. Utgångsläget blir bättre när inflationen stiger, men miljön nu är besvärande för högt skuldsatta bolag.
Annika Winsth, chefekonom på Nordea

