Vi mäter mer än någonsin, men vet vi egentligen mer? Jag var med på den tiden då social hållbarhet var hundratals post-it lappar samlade från en medborgardialog på en hylla bakom en tjänsteperson på kommunen. En kreativ variant av en papperstiger. Under de senaste åren har social hållbarhet blivit en allt viktigare fråga för fastighetsägare. Det märks inte minst på de modeller, index och verktyg som vuxit fram i branschen för att hjälpa oss att fatta bättre beslut. För fastighetsägare rymmer social hållbarhet förstås mer än stadsutveckling, såsom krav i leverantörsled och goda villkor för dem som arbetar i och kring våra fastigheter. Men det är inte det den här krönikan handlar om.
Under Almedalsveckan var jag en av fem aktörer inom samhällsbyggnads- och fastighetsbranschen som bjöds in till ett samtal för att utbyta erfarenheter kring de verktyg och index som finns i branschen för att mäta social hållbarhet. Gott så, men i en bransch där frågan stått högt på agendan i flera år, och där snart varje hållbarhetsredovisning har ett eget kapitel om ämnet, kändes det ändå lite tunt att vi bara var några få organisationer som utvecklat konkreta sätt att mäta. Det handlar knappast om att få bryr sig. Men det väcker frågan om varför steget från ambition till konkret mätning fortfarande verkar vara så stort.
[ Annons ]
Runt bordet i Almedalen verkade det finnas en samsyn: att social hållbarhet behöver vara formulerat och möjligt att följa upp. Men vägarna dit ser olika ut. De verktyg som presenterades i gruppen tar avstamp från olika delar av frågan, använder olika typer av data, och besvarar på sätt och vis delvis olika frågor:
- Den första typen är digitala analysverktyg som väger samman stora datamängder – brottsstatistik, skolresultat, inkomstnivåer och andra parametrar – till en bild av området kring en fastighet. Den ger ett nollvärde att utgå ifrån och något att följa insatser mot över tid. Frågan den besvarar: Vad vet vi om den här platsens förutsättningar?
- Den andra typen är projektinriktad och bryter ner social hållbarhet i konkreta åtgärder, indikatorer och kategorier. Den ger projektet något att styra mot medan det utvecklas. Frågan den besvarar: Hur kan vi stärka de sociala värdena i just det här projektet?
- Den tredje typen följer vad som faktiskt händer på en plats över tid – upplevd trygghet, flöden och andel aktiva bottenvåningar. Den mäter alltså resultatet av insatserna, inte förutsättningarna eller planen. Frågan den besvarar: Gör våra åtgärder någon skillnad för människorna som vistas där?
På AMF Fastigheter har vi valt att fokusera på den tredje typen, och mer specifikt hur våra investeringar förändrar stadslivet och förflyttar en plats, snarare än att sätta betyg på enskilda kvaliteter. Gör våra insatser att fler känner till och är trygga på platsen, väljer att vara där och upplever den som relevant över tid?
En annan utmaning jag tror vi alla brottats med är att
det är enklare att mäta det vi gör än effekten av det.[ Annons ]
Att verktygen ser olika ut och att de besvarar olika frågor ser jag som ett tecken på hur svårt det är att göra social hållbarhet till en enda sanning. Min erfarenhet är att verktyg inom hållbarhet som kan användas av flera olika aktörer ofta blir för generella, för att verkligen göra skillnad för sin egen verksamhet. En annan utmaning jag tror vi alla brottats med är att det är enklare att mäta det vi gör än effekten av det. Vi kan räkna antalet aktiva bottenvåningar, genomförda dialoger, trygghetsåtgärder eller aktiviteter på en plats. Siffrorna kan gå upp och staplarna bli gröna. Men om bottenvåningarna inte innehåller något människor bryr sig om, om dialogerna inte förändrar några beslut eller om aktiviteterna inte gör att fler människor faktiskt vill vistas på platsen, vad vet vi då egentligen? Och vad gör vi för skillnad?
En utmaning som mätverktyg kan bidra till att lösa upp är konkretisering av vad social hållbarhet för stadsutvecklare och fastighetsägare är. Den ”stadsutvecklande delen” av social hållbarhet har fått kritik för att den stannat vid att bygga en pergola, sätta ut några bänkar eller skapa en ny mötesplats.
Vi som satt runt bordet i Almedalen skulle inte skriva under på att den bilden är rättvis. För oss fastighetsägare handlar de sociala aspekterna ytterst om att använda stadsutveckling för att påverka hur en plats används, av vilka och vilken roll den får över tid. Det kräver såklart större investeringar än en pergola eller några bänkar, men när investeringarna är rätt bidrar det till avkastning. Det kan till exempel handla om att se värdet i hela fastigheten, kvarteret eller området, snarare än i varje enskild kvadratmeter. Och såklart, att se värdet över tid, inte bara här och nu.
En lokals värde handlar om mer än om den direkta hyresintäkten. Rätt verksamhet, med rätt innehåll på rätt plats, kan tillföra något som spiller över på resten av området: fler människor, nya målgrupper, större relevans eller en starkare anledning att faktiskt vara där. Men det sker inte av sig självt. Det kräver ett systematiskt arbete med rätt partnerskap, rätt åtgärder och en tydlig idé om vad platsen ska bli. På längre sikt kan det stärka efterfrågan, minska vakans och skapa värde i resten av fastigheten eller området.
Och just därför behöver vi också kunna visa att insatserna faktiskt fungerar, och följa dem över tid. Runt bordet i Almedalen var vi alla eniga om att det inte räcker att kunna visa vad vi gör. Vi behöver också förstå vilket resultat det har gett.
Det är därför vi mäter.
Sarah Isaksson, hållbarhetschef på AMF Fastigheter
