Under Almedalsveckan träffade jag företrädare för KTH, Stockholms universitet, Blekinge Tekniska högskola och Karolinska institutet – alla lyfter behovet av kompetens. Sedan träffade jag företrädare för yrkeshögskolan hos fastighetsbranschens utbildningsnämnd – de lyfter behovet av kompetens. Någonstans där, i upprepningen, börjar man undra om det kanske är systemet som behöver omprövas snarare än antalet utbildningsplatser.
Antagningsbeskeden dimper inom kort ner i många studenters brevlådor och höstens utbildningsstarter närmar sig. Samtidigt slår Myndigheten för yrkeshögskolan rekord i antal utbildningsplatser 2026 och pekar i sin senaste branschanalys ut fastighetssektorn som ett område med fortsatt stort rekryteringsbehov, särskilt av fastighetstekniker och fastighetsingenjörer. Men trots fler utbildningsplatser behöver branschen mer kompetens. Vad är det som inte stämmer?
[ Annons ]
En fundering är att kompetens inte längre är något solitt eller stabilt – den åldras snabbt. Det som en fastighetsförvaltare lärde sig för bara några år sedan riskerar redan att vara inaktuellt. Digital fastighetsförvaltning, energioptimering och automation utvecklas i en takt som gör att kunskapens halveringstid krymper drastiskt. Diskussionerna i Almedalen antydde att problemet troligen inte handlar om brist på utbildning, utan om att utbildningssystemet inte hinner med.
n möjlig väg framåt är mikromeriter – korta, flexibla utbildningsmoduler som kan byggas på över tid, som legobitar
I praktiken innebär detta att både yngre och äldre hamnar i kläm. Unga ställs inför svåra val om långa utbildningar i en osäker framtid, medan äldre har allt svårare att få fäste på arbetsmarknaden när deras kompetens upplevs som inaktuell. För en fastighetsförvaltare kan det konkret handla om att gå från traditionell drift till att behöva förstå datadriven styrning, digitala verktyg och AI-stödd analys – områden som utvecklas snabbare än utbildningssystemet klarar att uppdatera.
Samtidigt skapar tekniken nya möjligheter. AI kan redan i dag optimera arbetsflöden, rutter och resursanvändning, vilket gör att färre kan göra mer. Det gäller både de som planerar och de som utför arbetet. Förändringen kommer dock troligen med en inskränkning i professionell frihet när AI genererar optimerade arbetsflöden och uppgifter. Men tekniken ersätter inte allt – fysiska arbetsmoment och praktisk yrkesskicklighet förblir avgörande. Det förstärker behovet av en kombination av teoretisk och praktisk kompetens, där utbildning och arbetsliv samspelar. Under ett seminarium i Almedalen sade en högskolerektor att vi nog även i framtiden vill att kirurgen som skär upp buken med AI-assisterade verktyg gärna bör ha koll på vilka organ man sätter kniven i. Teori och praktik i symbios.
Här blir livslångt lärande en nödvändig struktur snarare än ett ideal. En möjlig väg framåt är mikromeriter – korta, flexibla utbildningsmoduler som kan byggas på över tid, som legobitar. En fastighetsförvaltare eller vd med en YH-examen ska kunna läsa enstaka YH- eller högskolekurser parallellt med arbetet och få dessa erkända. På sikt samla på sig en examen som gör att man håller sig relevant även i slutet av sitt arbetsliv. På samma sätt ska en nyutexaminerad kunna känna trygghet i att utbildningen inte är slut, utan början på ett kontinuerligt lärande.
För arbetsgivare i fastighetssektorn är budskapet inför hösten tydligt: Det räcker inte att rekrytera rätt, ni måste också möjliggöra att era nuvarande anställda får kompetensutveckling
Men här finns tydliga hinder. Yrkeshögskolan och högskolan lever fortfarande i stor utsträckning i parallella världar. Initiativ som nationell yrkesutbildning är steg i rätt riktning, men adresserar främst gymnasienivån. De verkliga strukturhindren finns högre upp i systemet. Vill vi på allvar möta kompetensbehoven måste vi börja se utbildning som något som pågår genom hela livet – och bygga system som stödjer det.
För arbetsgivare i fastighetssektorn är budskapet inför hösten tydligt: det räcker inte att rekrytera rätt, ni måste också möjliggöra att era nuvarande anställda får kompetensutveckling. Den kanske viktigaste åtgärden är att få med sig personalen i omställningen – att bygga förmåga snarare än oro. Ny teknik måste bli ett stöd som medarbetare känner sig trygga med, inte ett hot.
Och till den som nu står inför att välja utbildning: välj med omsorg, men räkna med att fortsätta lära. Fastighetssektorn är central i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Här möts teknik, klimatfrågor och samhällsbyggnad. Kompetens och kunskap kommer alltid att behövas – och den resan slutar inte med examen.
Framtiden är osäker, och just därför är förmågan att ställa om vår viktigaste tillgång.
Jonas Anund Vogel, forskare på KTH och seniorkonsult på Techseed
