Det är till största delen kommunal och privat mark som bygg- och bostadsbolag riktar sina blickar mot när det ska byggas nya bostäder. Men intresse finns ibland även att få bygga på statlig mark som idag till största delen tillhör försvaret, järnvägen eller Statens fastighetsverk.
– Det har visat sig vara en seg process där många kört fast, vissa så länge som 15 år, sade samordnaren Ingrid Eiken när hon presenterade sin rapport på en pressträff.
[ Annons ]
Hon var tidigare generaldirektör för Statens Fastighetsverk, den största statliga markägaren, och hon känner säkert till svårigheterna.
Slutredovisningen som hon lämnat till bostadsminister Andreas Carlson har fokuserat på 28 ärenden där intresse funnits för att bygga bostäder men det dragit ut på tiden. Som exempelvis i Trosa på mark som SFV i dag äger. Dialogen har återupptagits med resultatet att Statens fastighetsverk nu har erbjudit kommunen att få värva mark öster om Vagnhärad.
I Boden är kommunen intresserad av flera fastigheter som Fortifikationsverket äger. Kommunen har konkretiserat vilka av Fortifikationsverket fastigheter de är intresserade av att förvärva och parterna har kommit överens om att ingå ett intentionsavtal.
[ Annons ]
Efter att ha arbetat med frågan i 18 månader är facit i hennes rapport att 4 markförsäljningar är igångsatta och 11 är på väg till avyttring. Men 14 markområden är inte nu aktuella för försäljning. I 9 av dessa behöver staten marken, som till försvarsanläggningar och jordbruk, 5 ärenden har inte kommit så långt i processen.
Summa summarum tror Ingrid Eiken att pågående avyttringsprocesser kan frigöra, om stat och kommun kommer överens om ett pris, kan ge cirka 4 000 nya bostäder.
Vad är det då som sätter krokben för att stat och kommunen inte kommer överens?
– Det har fastnat i prisförhandlingar och att staten behöver ha kvar försvars- och jordbruksmark. Jag tycker, för att underlätta processen, att man bör ändra skrivningen i lagen. Nu står det att staten bör avyttra mark som inte behövs, det bör i stället stå ska avyttra, säger Ingrid Eiken.
Staten måste sälja marken till affärsmässiga villkor, och tydligt i rapporten är att stat och kommun inte alltid är överens om vad som är rimliga marknadsvärden och att det lett till utdragna diskussioner.
