Taxorna upp 60 procent på fyra år

Kostnaderna för fjärrvärme, elnät, vatten och avlopp samt avfall fortsätter att öka kraftigt. I år har priserna ökat med omkring 10 procent, och sedan 2022 med nästan 60 procent. Det visar årets Nils Holgerssonrapport, som nu presenteras i sin helhet.

För fjärrvärme samt vatten och avlopp (VA) – som ökat med 9,2 respektive 10,7 procent – innebär det den näst högsta ökningen på 30 år. Rikard Silverfur, ordförande för Nils Holgersson-gruppen, beskriver utvecklingen som ohållbar, med prisökningar som stigit långt över inflationen.

[ Annons ]

– De här prisökningarna är inte långsiktigt hållbara. Det gäller tjänster som är nödvändiga och helt utan konkurrens, där hushåll och fastighetsägare saknar möjlighet att påverka kostnadsutvecklingen, säger han.

Så mycket har taxorna ökat sedan förra året

Därtill visar kartläggningen att kostnaderna skiljer sig markant mellan landets kommuner, och att skillnaderna fortsätter öka. Skillnaden mellan kommunen med lägst totalkostnad, Luleå, och den dyraste, Vaxholm, är hela 85 procent.

– När skillnaderna mellan kommunerna ökar så kraftigt blir behovet av ökad transparens, tillsyn och dialog uppenbart. De stora prisskillnaderna visar att avgifterna sätts på oklara grunder och att det behövs en tydligare struktur för insyn och påverkan, säger Rikard Silverfur.

[ Annons ]

En av de kommuner som placerar sig i topp i Nils Holgerssons rankning över de största avgiftshöjningarna är Nora (se även Fastighetstidningens tidigare beräkning över hur det slår mot mindre orter när man räknar med hyresintäkter). När totalkostnaderna per lägenhet och år jämförs hamnar Nora på plats tre i landet, och sedan förra året har kommunen ökat avgifterna med 16 procent.

I Noras fall handlar det om flera stora investeringar, inte minst i VA-systemet, förklarar Dan Pierre (M), kommunstyrelseordförande i Nora.

–Vi har bland annat färdigställt ett större reserv-vattenledningssystem ihop med grannkommunen och ett nytt reningsverk, då det tidigare var föråldrat och riskerade få allvarliga konsekvenser. Investeringarna handlar både om underhåll och klimatanpassning, men har också gjorts utifrån ett beredskapsperspektiv. De har helt enkelt varit oundvikliga, säger han.

Den här typen av rankningar riskerar att vara direkt kontraproduktiva

Totalt har VA-taxan i Nora ökat med 17 procent jämfört med föregående år. Enligt Dan Pierre tyder investeringarna på att kommunen tar sitt ansvar gentemot invånarna, information som han anser går förlorad i Nils Holgerssons kartläggning.

– Den här typen av rankningar riskerar att vara direkt kontraproduktiva. De bidrar till att reducera politiskt mod och gör att fler kommuner inte tar ansvar för den gigantiska underhållsskuld många står inför, säger han och fortsätter:

– Jag är helt för att peka ut de kommuner som har höga avgifter men små investeringar. Men nu riskerar man i stället bestraffa de kommuner som ju gjort stora kommunala investeringar och i förlängningen tagit sitt ansvar. Det slår fel.

Hos Nils Holgersson-gruppen ser man annorlunda på saken, där Rikard Silverfur betonar att avsikten aldrig varit att avskräcka kommunerna från att investera.

– Under lång tid har vi sett hur många kommunala VA-system inte klarar av dagens behov, vare sig när det gäller kapacitet, klimatförändringarnas påverkan eller befolkningsutvecklingen. Därför är det positivt att kommunerna nu gör nödvändiga investeringar. Men det väcker också frågan om hur kostnaderna ska fördelas. Är det verkligen förenligt med självkostnadsprincipen att dagens VA-kollektiv ensamt ska bekosta följderna av en historisk kommunal underlåtenhet att underhålla och förnya systemen? Det finns skäl att överväga andra finansieringsvägar, till exempel att kommunen själva tar ett större ansvar för sina eftersatta investeringar eller att staten tydligare bidrar, säger han.

Kort sagt är det finansiella regelverket mycket märkligt – och frustrerande!

Samtidigt menar Dan Pierre att de nödvändiga investeringarna i nuläget slår hårdare, i form av avgiftshöjningar, än vad de egentligen skulle behöva.

– Kort sagt är det finansiella regelverket mycket märkligt – och frustrerande! Det bygger på att varje kommun måste ha en särskild VA-fond, men reglerna för hur pengarna får användas gör det nästan omöjligt att spara ihop till stora investeringar.

Enkelt förklarat är huvudregeln att VA-huvudmannens över- eller underskott ska balanseras inom en treårsperiod, något som enligt Dan Pierre leder till att taxan blir ryckig.

– I stället för att de höjningar som investeringarna kräver kan fördelas mer jämt över en längre tid, går taxan snabbt upp och ner. Det innebär att kommuner i dag straffas för att de planerar långsiktigt, vilket i slutändan drabbar kollektivet.

Vad vore en rimlig lösning?

– I dag finns det möjlighet till tioårigt balanskrav för investeringar som räknas som innovationer. Men vanliga reinvesteringar, som att byta gamla rör eller bygga ett nytt reningsverk, omfattas inte av det. Om man utökade det tioåriga balanskravet även till vanligt underhåll och reinvesteringar, skulle det bli mycket enklare att planera ekonomin och hålla en jämnare kostnadsutveckling för det kollektiv som ska betala.

Det låter på pappret som en rätt enkel åtgärd – varför görs inget?

– Det finns inget riktigt vettigt svar på det. Problemet är delvis att ingen vågar ändra reglerna. Vissa säger att de gamla lagarna behöver ses över, andra oroar sig för att kommunerna inte skulle använda pengarna på rätt sätt om de fick mer frihet. Dessutom har revisorer olika tolkningar av hur investeringar ska redovisas, vilket gör politiker försiktiga och bromsar besluten.

Det förslaget är dock inte det enda som ligger på bordet. Under gårdagen presenterade Stefan Attefall sin tredje delredovisning i uppdraget som regeringens Egnahemskommissionär. Redovisningen fokuserar på om särskilda kostnadsproblem bidrar till det låga småhusbyggandet i Sverige, och i en debattartikel i Dagens Nyheter lyfter Stefan Attefall bland annat fram vad han beskriver som skenande kostnader för kommunala taxor.

”Den politiska strålkastaren borde fokusera på hur hushållen drabbas genom kommunernas och vissa myndigheters hantering av självkostnadsprincipen och sin monopolställning. Det gäller prissättningen i verksamheter som fjärrvärme, elnät, vatten och avlopp, avfallshantering, bygglov, planavgifter samt anslutningsavgifter för vatten, avlopp och el”, skriver han.

Som svar på detta föreslår Stefan Attefall att staten strikt tillämpar budgetlagen och avskaffar systemet med myndigheter och kommuner som själva bestämmer sina taxor och får behålla intäkterna.

Dan Pierre är dock kritisk till förslaget och menar att det är svårt att omsätta i verkligheten, särskilt vad gäller VA-systemet.

– Förslaget tar inte hänsyn till att högre VA-avgifter ofta handlar om att kommunen tar ansvar och gör nödvändiga investeringar. Det saknas helt i resonemanget. Om kommunerna inte själva får ta ut avgifter som täcker kostnaderna, då måste staten bidra med pengar – eller så måste man simulera att alla kommuner har samma investeringsbehov. Och det stämmer förstås inte, säger han.

Något som däremot i många fall ligger utanför kommunernas kontroll är fjärrvärmekostnaderna. Redan i september intervjuade Fastighetstidningen Dan Pierre i samband med att Nils Holgerssons delrapport visade att Sverige nu upplever den näst största prisökningen på fjärrvärme på tre decennier. Än mer anmärkningsvärt, enligt flera branschaktörer, är att energibolaget Solör Bioenergi som ensam aktör står bakom de tio fjärrvärmenät i landet med högst prisnivåer. Det är en utveckling som gjort sig tydligt påmind på flera orter, inte minst i Nora där fjärrvärmepriset ökat med omkring 21 procent.

Så här drygt två månader senare har de inte skett några större framsteg i dialogen med Solör, konstaterar Dan Pierre.

– Vi är förstås inte nöjda med att det är vårt lokala bolag som toppar listan över de dyraste fjärrvärmeleverantörerna i landet. Men som kommunalråd kan jag inte stå och skälla på dem varje dag, men vi försöker påverka där vi kan. I nya byggprojekt förbereder vi till exempel inte längre för fjärrvärme, vilket är en direkt konsekvens av situationen.

Det är oseriöst att genomföra den här höjningen utan att först kalla kunderna till en prisdialog

Ett ännu färskare exempel är Vallentuna. Tidigare i år tog Solör över fjärrvärmeverksameten i kommunen från E.ON. I dagarna informerades berörda fastighetsbolag att de nu höjer priset med över 20 procent.

Johan Wejdmark, affärsutvecklare på Fastighetsägarna Stockholm, är kritisk inför höjningen – men ställer sig också mycket frågande inför hur bolaget valt att kommunicera det.

– Det är oseriöst av Solör att genomföra den här höjningen utan att först kalla kunderna till en prisdialog. Alla seriösa fjärrvärmeleverantörer i Sverige bjuder in sina kunder och kundernas kundorganisationer till dialogmöten innan man beslutar om prishöjningar. Vi uppmanar nu alla kunder i Solörs nät att begära förhandling och medling med stöd av fjärrvärmelagen, säger han.

Kommunerna med högst totalkostnad (kr/lgh och månad)

Källa: Nils Holgersson-rapporten 2025