Karolina Skog redogör väl i sin replik för hur vissa av förslagen i utredningen är ett steg i rätt riktning. Vi är överens om att mer behöver göras för att alla ska få en god bostad. Det största hindret är inte brist på förslag. Bromsklossen är den socialdemokratiska regeringen.
I sin replik skriver Karolina Skog att jag både förstått och missförstått utredningen. På ett sätt har hon rätt. Jag förstår Skogs förslag och välkomnar flera av dessa. Däremot kan jag inte förstå syftet med utredningen ifall regeringen kommer förpassa den till en skrivbordslåda på regeringskansliet.
[ Annons ]
En seriös regering skulle med den här utredningen på plats börja ta fram en offensiv social bostadspolitik. Regeringen har svarat att de ska läsa utredningen och fundera vidare. Jag hävdar att tiden för passivt funderande borde vara över i svensk bostadspolitik.
I OECDs årliga granskningar pekas Sveriges dysfunktionella bostadsmarknad ut som ett av våra största strukturproblem. Den generella bostadspolitiken, med ett kommunalt ägande av hyresreglerade bostäder, ger inte de med minst plånbok en god bostad.
Den har egentligen aldrig fungerat. I en tv-intervju 1966 med Tage Erlander fick han frågan. ”Herr Erlander. Anta att ni träffar ett ungt par som ber er om råd – jag förmodar att det händer också i verkligheten – och de vill gifta sig. Men de har ingen bostad, och de är heller inte rika. Vilket råd ger ni dem?”
Erlander svarade att ”de får ju ställa sig i bostadskö, givetvis”. Det är i praktiken fortfarande socialdemokratins svar till trångbodda, mindre bemedlade och våldsutsatta. Kötiden var då som nu ungefär tio år i Stockholmsregionen. Socialdemokraternas ”one size fits all”-system har aldrig fungerat.
För de som har svårt att hitta en god bostad på den ordinarie marknaden behövs en stark social bostadssektor. Dagens sociala kontrakt räcker inte till. Det är därför vi går längre än något annat parti och föreslår en social boendeform, behovsbostäder. Det innebär att såväl privata som allmännyttiga bostadsbolag skulle få kroka arm och ta fram ett bestånd av lägenheter som går till de med störst behov – istället för de med flest ködagar eller störst plånbok.
Jag samarbetar gärna med politiker som Karolina Skog som är beredda att föreslå skarpa förslag. Samma förhoppning har jag dock inte om den handlingsförlamade regeringen. Den är ansvarig för bostadskrisen och saknar förmåga att lösa den. Bostadspolitiken behöver ett maktskifte.
Jakob Olofsgård, Bostadspolitisk talesperson för Liberalerna
