Det är stora och dramatiska ord som inleder EU-kommissionens första åtgärdsplan för mer ”affordable housing, fritt översatt fler prisvärde och överkomliga bostäder. Man talar om att Europa står inför är mer än en bostadskris, det är en social kris som påverkar vår sammanhållning och hotar Europas konkurrenskraft.
”Ett växande antal medelinkomsthushåll har svårt att få tillgång till prisvärda bostäder. Lärare, sjuksköterskor, brandmän och poliser har inte råd att bo i de samhällen där de arbetar. Många unga tvingas avbryta sina studier, tacka nej till jobberbjudanden, skjuta upp bildandet av familj eller bo i överfulla och undermåliga bostäder”, skriver kommissionen.
[ Annons ]
Man räknar med att EU kommer behöva mer än två miljoner bostäder per år för att möta den nuvarande efterfrågan. Detta innebär ett tillskott med cirka 650 000 bostäder per år utöver de 1,6 miljoner som byggs för närvarande.
Att få fram dessa extra bostäder skulle kosta cirka 153 miljarder euro per år. Åtgärdsplanen i tio punkter är frammejslad för att inte i allt för stor grad inkräkta på ländernas egna bostadssystem, och exakt vad denna åtgärdsplan får för bärighet i EU-länderna får framtiden utvisa. För en tid sedan opponerade sig Ungern mot att EU ska lägga sig i den nationella bostadspolitiken. Även den svenska regeringen har aviserat att man inte ser en EU-styrd bostadspolitik som ”en prioriterad fråga”.
EU:s åtgärdsplan får därför mer betraktas som en strävan än ett juridiskt bindande dokument. Kommissionen skriver även ”att bostadsfrågan i första hand är en sak för medlemsstaterna, regionerna och städerna. EU kommer att göra sin del, men det är bara genom gemensamma åtgärder på alla nivåer som vi kan se till att alla européer får tillgång till de bostäder de förtjänar.”
I de tio punkterna är en del riktat till att stärka effektiviteten i byggbranschen och att underlätta för byggbolag att verka över gränserna. Man vill minska byråkratin med olika förenklingar i reglementen.
När det kommer till finansiering av bostäder med rimlig hyra lyfter kommissionen möjligheter för privat kapital och lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) som vägar att gå. I många europeiska städer har uthyrningar i olika plattformar, som Airbnb, trängt undan invånarnas möjligheter att hitta en bostad och där vill kommissionen föreslå en ny lagstiftning.
För svensk del är stycket som handlar om offentliga investeringar det som tilldrar sig störst intresse. Här vill kommissionen bland annat se över reglerna för statsstöd så att det kan riktas till bredare grupper än idag, alltså inte enbart rena sociala bostäder utan även till låg- och medelinkomsttagare.
Här anser Martin Lindvall, samhällspolitisk chef hos Fastighetsägarna Sverige, att det finns otydligheter om var avgränsningarna går.
– Det är en rätt vag beskrivning av målgruppen som kommissionen ger. Blir den för bred och generell kan man tänka sig att det öppnar upp för stöd med usel träffsäkerhet.
Ser du en sådan öppning i statsstödet som ett hot mot lagen om Allbolagen från 2010?
– Risken finns, men ska inte överskattas. Kommissionen är tydlig med att stöd ska vara tillgängliga för både privata och offentligägda aktörer. Sedan är frågan hur intresserade olika privata ägare är av ett sådant stöd. Det passar inte i allas verksamhet. Hur väl Allbolagen står sig handlar också om hur staten och enskilda kommuner väljer att utforma och använda olika stöd, säger Martin Lindvall
Linda Lövgren, senior bostadsanalytiker WSP och doktorand KTH inom bostadslösningar för strukturellt hemlösa, är positivt inställd till många av delarna i åtgärdsplanen. Hon ser en möjlighet för svenska bostadsaktörer att lösa bostadssociala problem om bara viljan och lite kreativitet finns.
– Till skillnad från övriga EU-länder har Sverige en enhetlig bostadsmarknad och inte en separat sektor för social housing eller liknande. Utformningen av EU:s finansieringslösningar ska lösas av en kombination av den Europeiska kommissionen, myndigheter och marknadsaktörer. Då gäller det att Sverige hittar en egen lösning som är anpassad till svenska förhållanden, utan att gå miste om välbehövd finansiering, säger Linda Lövgren.
Sveriges Allmännytta välkomnar att bostadsfrågan lyfts på EU-nivå, men betonar samtidigt vikten av att värna nationella bostadssystem och den svenska bostadsmodellen.
– Det mest intressanta i detta förslag är de mer flexibla statsstödsreglerna som möjliggör för regeringar runt om i Europa att göra olika bostadssatsningar utan att begära tillstånd från kommissionen. Om Sverige väljer att med offentliga medel stödja till exempel energirenoveringar i Sverige är det viktigt att såväl allmännyttiga som privata bostadsbolag kan få stödet, säger Per Spolander, bostadspolitisk expert, Sveriges Allmännytta.
