Det får nog ses som ett bakslag för både det danska ordförandeskapet, och för bostadskommissionär Dan Jørgensen, när man nu misslyckats nå enhällighet för att anta utkastet till rådets slutsatser om den framtida europeiska planen för prisvärda bostäder. Det var på mötet i rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälsa och konsumentfrågor (EPSCO) igår måndag som man misslyckades att nå den konsensus som krävdes. Ungern lade in sitt veto, med argumentet att bostadspolitik är ett nationellt område där EU inte ska lägga sig i.
För att rädda ansträngningarna nedgraderade det danska ordförandeskapet texten till att istället vara ordförandeskapets slutsatser. Detta försvagar EU:s gemensamma styrning på området och gör att kommissionen får mindre formell vägledning från medlemsstaterna när den utformar sin bostadspolitik.
[ Annons ]
Det är fortfarande en officiell vägledning, om än inte med samma lagliga tyngd.
Något hårdraget möjligen, men på sätt och vis var Ungerns agerande en konsekvens av vad flera medlemsländer de facto uttryckt. Även om det har varit svårt att se en tydlig svensk linje, gav Statsminister Ulf Kristersson (M) i den EU-politiska partiledardebatten för ett par veckor sedan en fingervisning om hur Sverige kommer att förhålla sig till det för EU nya politikområdet.
”Men ärligt talat, bostadsfrågor ligger inte i topp på europeiska rådets agenda och ska inte ligga där heller”, sa Ulf Kristersson då.
Exakt vad nedgraderingen till ordförandeskapsslutsats innebär återstår att se.
– Även om det rent formellt är en nedgradering i form av att de inte nådde ett enhälligt beslut, visar det fortfarande på ett politiskt åtagande från 26 medlemsländer. Det är fortfarande en officiell vägledning, om än inte med samma lagliga tyngd. Politiskt så förändras det inte så mycket egentligen, säger Emmanuelle Causse, generalsekreterare för UIPI, The International Union of Property Owners.
Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna, är inne på samma linje.
– Man får nog betrakta det som en tydlig markering. Ungern har inte varit ensamma om att under processen trycka på att bostadspolitik bör förbli en nationell angelägenhet. Även om man absolut inte ska överdriva betydelsen kommer det sannolikt innebära att EU-kommissionen tvingas trippa ännu lite försiktigare i förhållande till medlemsstaternas regeringar när man agerar kring bostadsfrågorna inom EU. Stödet som gemensamma rådsslutsatser erbjuder saknas, säger Martin Lindvall..
