Rapporten Bäst i klassen 2026, jämför prisnivåer mellan fjärrvärmenät med liknande förutsättningar. Jämförelsen bygger på ett benchmark inom respektive storleksklass och syftar till att synliggöra skillnader i prisvärdhet. Det blir ett relativt prismått mellan nät med liknande leveransvolym. Det handlar alltså inte om en jämförelse med alternativa, mer prisvärda, uppvärmningsformer – eftersom sådana för många kunder inte existerar.
– När skillnaderna är så här stora på en marknad utan konkurrens väcks allvarliga frågor. Fastighetsägare och hyresgäster ska inte behöva betala kraftiga överpriser bara för att de råkar ligga i “fel” kommun, säger Anders G Johansson, näringspolitisk chef på Fastighetsägarna GFR.
Det minst prisvärda nätet i årets granskning finns i Horred i Marks kommun. Där ligger priset drygt 70 procent över benchmark för motsvarande storleksklass. I flera mindre nät är priset nästan dubbelt så högt som i de mest prisvärda näten i samma storleksklass.
Andra kommuner i skamvrån är: Kungsbacka, Hudiksvall, Boxholm, Älmhult, Avesta, Nynäshamn, Osby och Åmål.
Enligt rapporten drivs de mest prisvärda fjärrvärmenäten nästan uteslutande av kommunalt ägda bolag. I topp återfinns bland annat Hyltebruk, Rosvik och Luleå. Även flera nät i Jämtland och Härjedalen placerar sig i toppen.
Det innebär med andra ord att flera av de dyraste näten ägs av större privata fjärrvärmekoncerner, och vissa aktörer återkommer med flera nät bland de 15 minst prisvärda i landet.
– Mönstret är tydligt. Där fjärrvärmen drivs med ett tydligt kommunalt samhällsuppdrag ser vi oftare konkurrenskraftiga priser. I flera privatägda nät ser vi i stället återkommande och kraftiga prisavvikelser. Privat ägda monopol är marknadsekonomins mest problematiska konstruktion – vinstintresse utan konkurrens skapar obalans från första början, säger Anders G Johansson.
Små nät och dyra produktionslösningar dyker ofta upp som förklaringar. Men diskvalificeras i rapporten som generell förklaring. Prisvärda nät finns i både små och stora kommuner – från Piteå och Luleå i norr till Ljungby och Hylte i söder. Skillnaderna beror, enligt rapporten i hög grad på bolagens egna beslut och prissättningsmodeller.
– På en marknad utan fungerande konkurrens måste transparensen vara betydligt större än i dag. Det är inte rimligt att prisskillnader på upp till 70 procent ska kunna bestå utan tydliga och öppna motiveringar, säger Anders G Johansson.


