Efter den tredubbla katastrofen med jordbävningen, tsunamin och härdsmältan, har nästan alla flytt. Det Fukushima upplevt ska ingen behöva genomgå. 16 000 döda och 160 000 evakuerade är – som tur är – ljusår från vad svenska fastighetsaktörer behöver hantera, men när jag nu är på plats i Fukushima, ser jag ändå lärdomar från deras enorma lidande:
1. Det otänkbara kan hända. I Fukushima var tre meter den maximala tänkbara våghöjden, så ingen var förberedd på tsumamivågens 15 meter. Därför översvämmades reservaggregaten i kärnkraftsreaktorernas källare, därför dog de som trodde sig vara i säkerhet på kullen fem meter över havet. För oss är det otänkbara något annat och kan vara kopplat till klimatförändringarna; det kan vara tusenårsregnen som blir allt vanligare eller jordskreden som inte skulle kunna hända här. Vi lär oss av Fukushima att planera också för detta – därför att också det otänkbara kan hända.
[ Annons ]
2. Vi är knutna till vår hembygd. Liksom Sverige är Japan ett både hypermodernt och traditionellt samhälle med starka band till hembygd och ursprung. Så när det logiska efter den trippla katastrofen var att lämna Fukushima för gott, och när det som tidigare var ens hem är jämnat med marken och oigenkännligt, träffar jag ändå alltifrån gamla tanter till unga entreprenörer som vill tillbaks till det de kallar hem. Denna drivkraft känner vi igen också i Sverige och den är en fantastisk möjlighet för att bygga nygamla samhällen, särskilt nu när tekniska lösningar gör att alltfler kan kombinera sitt boende med att jobba på helt andra platser.
3. Omstarten byggs underifrån. Japanska regeringen och energibolaget Tepco har försökt ge Fukushima-regionen en nystart genom att uppifrån bestämma att de ska göra vad de gjorde förut. Men vem vill ställa fram en skål ris odlad i Fukushima när det går att köpa från så många andra ställen? Vem vill köpa fisk fångad i vattnet där kylvattnet från härdsmältan släppts ut? Så länge fokus är att göra samma sak som förut, är åter-starten dömd att misslyckas. Oavsett hur mycket regeringen försäkrar att odlingsjorden är trygg genom att topplagret avlägsnats eller att de miljontals liter kylvatten som nu ska släppas ut har en försumbar effekt. Så nu gör regionen revolt. I stället vill de leda omställningen till den förnybara, decentraliserade och småskaliga energin. Det är inte vad Tepco vill. Det var inte vad regeringen hade tänkt. Men det är vad de boende vill och det som ger dem framtidstron åter. På taken på de nyuppförda husen, på ödetomterna och på de oanvända jordbruksmarkerna glänser solcellerna. Vindkraftverken snurrar stilla längst ut mot havet, med perfekt placering på de nya, höga vallarna. Den gröna elen används för att producera grön vätgas som redan driver ett hundratal bränslecellsbilar.
Den 11 mars är det tolv år sen den tredubbla katastrofen i Fukushima. Andra får diskutera hur mycket vi kan lära oss om kärnkraft som energikälla. De flesta av oss har inga reaktorer, så de viktiga lärdomarna handlar om hur vi gör samhällen, bostäder och fastigheter attraktiva för våra medmänniskor. Det sker genom att planera också för det otänkbara, använda oss av att människor bejakar sitt ursprung och skapa en hållbar framtid underifrån, tillsammans med de boende.
[ Annons ]
