Tänk att det ska vara så svårt att hålla flera frågor i huvudet samtidigt utan att ställa dem mot varandra.
Det är klart att frågor är av olika vikt och relevans vid givet tillfälle och att det ibland behövs en prioritering. Men bara för att en fråga är viktig precis just nu, innebär det inte att en annan fråga inte är lika viktig fast i ett annat perspektiv.
Att robusthet och Sveriges försvarsförmåga dominerar har en naturlig förklaring i att frågorna har blivit alltmer akuta och svåra att skjuta på framtiden, det är ingen annan någon annanstans som kommer lösa det åt oss. Att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina skulle bli det som gjorde att vår egen beredskap prioriterades är inte alls konstigt. Även om det pågår konflikter runt om i världen så kom det obehagligt nära. Människor från ett oss närliggande land kunde med sin egen bil eller långfärdsbussar fly till Sverige. Jag stod själv i Trelleborgs hamn och tog emot de kvinnor och barn som kom med färjan från Polen.
Jag stod själv i Trelleborgs hamn och tog emot de kvinnor och barn som kom med färjan från Polen
Det har gått över fyra år, jag är fullt medveten om att kriget fortfarande pågår och konsekvenserna av det, men det dominerar inte längre vare sig media eller vårt dagliga liv. Nu är vi mer i ett läge av att förbereda oss själva än att hjälpa de som drabbas. Och ja, jag vet att det är många som fortsatt hjälper och att det pågår många riktigt bra projekt där Sverige delar med sig av både kunskap och resurser för att stötta, bygga upp och återställa det Ryssland jämnar med marken. Men hos gemene man upplever jag att kriget inte är lika närvarande.
Vi har en förmåga att fokusera på en kris i taget, säkert psykologiskt lättast, men vad gör det med oss, vår värld och synen på framtiden. När vi håller fast vid det som är viktigt precis just nu i stället för att hela tiden också samtidigt anstränga oss för att lyfta blicken.
Vad händer sen? Kan vi göra något åt det så att det faktiskt blir bättre? Vi har ju ändå en väldig massa kunskap om hur saker troligen kommer bli om vi bara fortsätter som nu.
Inom Innovationsprogrammet ShiftSweden försöker vi genom våra omställningslabb lyfta blicken. Vi utforskar, testar och skalar lösningar för framtidens samhällsbyggnad och mobilitet. Vi undersöker hur omställningen kan gå till i praktiken och hur vi bygger kollektiv kapacitet. Men också hur vi skapar förutsättningar för att innovera och nå effekt på systemnivå. Förändringar som blir mer bestående och normförändrande än att verka i det som vid en given tidpunkt är det mest prioriterade.
Vi jobbar till exempel i vårt omställningslabb i Nyhamnen i Malmö, en plats som under de kommande 40 åren kommer vara under omställning. Från stora asfalterade ytor och viss befintlig bebyggelse till att bli en levande stadsdel invid havet i Malmö. En plats som nyligen hade besök av det franska hangarfartyget Charles de Gaulle, vilket gjorde det väldigt påtagligt för många av oss att med Natomedlemskapet kan hangarfartyg i våra hamnar bli en vanligare syn beroende på hur världen utvecklas. Samtidigt blir kontrasten till de utmaningar som omställningslabbet i Malmö pekat ut väldigt tydlig. Hur bygger vi stad i anslutning till hav med de klimatförändringar och havsnivåhöjningar som prognoserna visar?
Allt det vi gör nu för ökad beredskap hoppas jag också att vi kan dra nytta av för att klara fler utmaningar än de som vid detta givna tillfälle är högst upp i debatten
Politiken tenderar ofta, kanske särskilt ett valår, att prioritera de frågor som väcker känslor som de själva kan leverera politiska lösningar på och mindre av svåra frågor där det kommer krävas en större förändring också av hur vi gör och lever idag. Här hoppas jag att ShiftSwedens omställningslabb kan bli spelplan för att visa hur omställningen är möjlig, både här och nu men också i det lite längre perspektivet.
Jag hoppas att vi tillsammans påminner varandra om att lyfta blicken. För allt det vi nu gör för ökad beredskap hoppas jag också att vi kan dra nytta av för att klara fler utmaningar än de som vid detta givna tillfälle är högst upp i debatten. Vi behöver jobba på nya sätt för att klara av att kombinera det som av olika anledningar prioriteras högst, vi behöver klara av att vidga perspektiven för att göra skillnad över tid.


