Ursula von der Leyens nya ”regering” börjar ta form i Bryssel. Hittills har det varit stort fokus på hennes tydliga uppmaning till medlemsländerna att nominera kvinnliga kandidater. Bakom lyckta dörrar förhandlas det om vem som ska få vilken portfölj. Först i november sammanträder den nya EU-kommissionen.
Vad vi redan vet är att det för första gången kommer att tillsättas en särskild bostadskommissionär. Inför parlamentet utlovade Ursula von der Leyen bland annat att EU ska hjälpa till att frigöra privata och offentliga investeringar för att utveckla en europeisk plan för överkomliga bostäder.
[ Annons ]
Vem det blir, och vilket mandat denne kommissionär får är oklart. Men det har redan uttryckts farhågor och, i något mindre mängd, förhoppningar från branschhåll. Hur man resonerar från bland annat Fastighetsägarna och Hyresgästföreningens sida läser du om här.
Även om mycket än så länge är oklart så kan det vara intressant att sätta in det faktum att bostadsfrågorna för första gången tar ett kliv upp på EU-nivå i en större kontext. Och inte minst såklart i vilken utsträckning det i praktiken kan komma att påverka svensk bostadspolitik?
Det har ju aldrig varit tal om att bostäder skulle vara en EU-fråga.
Ylva Nilsson har bevakat EU i flera decennier – som Brysselkorre för Svenska Dagbladet och Dagens Industri. Hon är numera fristående krönikör på Expressen.
Hon svarar både ja och nej på frågan om det var förvånande att Ursula von der Leyen bestämt att även bostadspolitiken ska sorteras in under EU.
– Ja, det har ju aldrig varit tal om att bostäder skulle vara en EU-fråga. Det var många av mina EU-bevakande kollegor som satt med hakan ner till bröstet under Ursula von der Leyens tal.
– Men säger, Ylva Nilsson och skrattar, man ska komma ihåg att Ursula von der Leyen är sjukt tysk och den breda majoriteten tyska politiker är för marknadsekonomi, dock med tydliga sociala förtecken.
Där menar Ylva Nilsson att von der Leyen sannolikt påverkats starkt av ett europeiskt opinionstryck.
– Jag har gick igenom samtliga europeiska partiers valprogram inför EU-valet. Minst fyra partigrupper hade krav på en europeisk bostadspolitik. Så att det nu dyker upp när Ursula von der Leyen ska väljas av dessa partigrupper är egentligen inte så konstigt. Detta är något som hon lovat socialister och övriga grupper till vänster.
Ylva Nilsson konstaterar att det är krav väl förankrade i en ekonomisk verklighet som varit tuff för väldigt många européer.
– Inte minst handlar det om energikris och höjda elräkningar. Men det är dock en diskussion som förts väldigt lite i Sverige. Jag vet inte om det är för att svenska folket klarat sig bättre, men bortsett från falukorven (syftar på att Ebba Busch tog en falukorv till hjälp för att beskriva de stigande priserna i valdebatten, reds.anm) så har det väl egentligen inte funnits någon debatt i Sverige?
I den europeiska debatten ser man inte bara till hur de allra fattigaste har det svårt.
När också hyrorna kraftigt gått upp i de flesta europeiska länder och bostadsbyggandet kraschat ser Ylva Nilsson hur politiker i de flesta länder fått tydliga påminnelser från folket med krav på sociala åtgärder.
– I den europeiska debatten ser man inte bara till hur de allra fattigaste har det svårt. Utan att det är en ganska stor grupp som har det ekonomiskt besvärligt. Det ger utslag i forma av social oro och politisk instabilitet i ganska många länder.
Därför är idén att titta på bostadspolitiken inte så märklig, sammanfattar Ylva Nilsson.
Men frågan är vad EU egentligen kan göra? Det finns ingen juridisk bas för att kunna tvinga på ett land specifika lösningar, som social housing för svensk del exempelvis.
– Systemen ser väldigt olika ut i olika länder och EU-kommissionen kommer inte att lägga sig i hur man gör det. Däremot tror jag att man kommer att angripa problematiken på samma sätt som man gjort med mycket annat. Det genom att börja samla in fakta hur det faktiskt ser ut i de olika länderna. Har folk råd med bostäder? Hur stora grupper står utanför? Där kan det bli ett grupptryck att göra något. Sticker Sverige ut med en stor grupp människor som står utanför bostadsmarknaden får vi stå där och skämmas.
Jag tror att man kommer att angripa problematiken på samma sätt som man gjort med mycket annat.
I ett vidare perspektiv går det också att se bostadskommissionären som ytterligare en del i en växande social pelare. Den så kallade europeiska sociala pelaren, som antogs vid Göteborgstoppmötet 2017, består av 20 principer och rättigheter som det i huvudsak är upp till de enskilda medlemsländerna att bestämma hur och i vilken utsträckning de pelaren ska genomföras i respektive land. Men Ylva Nilsson konstaterar att EU ofta tagit bakvägar för att låta den sociala pelaren växa och bli mer tvingande.
– Ta energifrågorna som exempel. Länderna får välja energislag, men det förnybara ska öka. Redan 2015 började man diskutera hur vanliga människor skulle har råd när vi ställer om. Och 2017 krävde man att länderna skulle rapportera in energifattigdom och ökade också trycket på att göra något åt det, säger Ylva Nilsson.
Den luttrade Brysselkorren håller inte inne med kritiken. Hon menar att hemlandet smiter undan.
– Sverige har valt att vid varje tillfälle svara att det inte existerar några energifattiga i Sverige.
Sverige har valt att vid varje tillfälle svara att det inte existerar några energifattiga i Sverige.
Om vi kommer att göra det om det ställs krav som sorteras in under bostadspolitiken återstår att se. Men Ylva Nilsson menar att Sverige inte har mycket att vinna på ett undflyende beteende.
Rent praktiskt konstaterar hon att det varit rätt bra att ha statistik om energifattigdom när trots allt många var osäkra om de skulle klara elräkningen under brinnande energikris 2022.
– Nu hade vi inga fakta och fick betala ut ett dyrt elstöd även till dem som inte behövde det.
Även i Bryssel ställer det till problem.
– Vi försöker hela tiden gå emot den krypande förändringen i det europeiska mandatet, men vi är då en liten minoritet som försöker hålla det ifrån oss. Vi hamnar vid sidan om den debatt som pågår. Problemet är ju att det kan finnas rimliga skäl att kräva att något utformas på ett annat sätt utifrån våra förutsättningar.
Att hela tiden bara vara upptagna med ett sitta och skrika nej i ett hörn är ingen bra förhandlingstaktik
Det skulle exempelvis vara att bygga vidare på vår generella bostadspolitik. Ett annat exempel är EPBD, EU:s krav på energirenoveringar, där Sverige stretade emot – passivt dock – med hänvisning till vår väl utbyggda fjärrvärme. Vi klarade oss mer eller mindre ur med blotta förskräckelsen.
– Men att hela tiden bara vara upptagna med ett sitta och skrika nej i ett hörn är ingen bra förhandlingstaktik, säger Ylva Nilsson.
Hennes tips till branschen är att tidigt ta kontakter i Bryssel för att motivera vad som bör bevaras liksom vad som kunde förbättras.
