Minns du Motormännen? Det var en gubbig organisation som på sin tid varnade för hur hemskt det skulle bli om bilarna fick katalysatorer – det skulle bli gräsbränder överallt! Att införa blyfri bensin var också dumt, trängselskatter var fruktansvärda, elbilar likaså. När jag var liten var min granne medlem, och jag fick hans exemplar av tidningen Motor, som han aldrig läste. Han var med för att få rabatt på färjan till Tyskland och fick på köpet vara gisslan för alla dessa åsikter som inte har klarat tidens tand särskilt väl.
När jag blev talesperson för Gröna Bilister jämförde vi oss alltid med Motormännen. Eftersom de hade ungefär hundra gånger fler medlemmar än vi var vi alltid lille David mot stora, otäcka Goliat. Vi fick mer sympati, syntes mer och fick igenom mycket av det de kämpade emot. Själva namnet hjälpte nog också till: smaka bara på Motormännen – låter det inte lite unket och gammaldags?
Nu finns inte Motormännen längre. När jag vann deras årliga utmärkelse Årets Hjulklapp föreslog jag att det räckte att byta en bokstav, till Motorvännen. Men de gjorde mer än så – de heter numera Riksförbundet M Sverige. En enda bokstav fick vara kvar, över 90 procent rensades ut. Och de stockkonservativa åsikterna de hade förut är som bortblåsta. Visst, de står kanske inte på barrikaderna för ökad cykling, men de har ställt om i grunden och vill att samhället ska göra detsamma. Även Gröna Bilister fick ställa om, och även vi bytte bokstäver: det blev Gröna Mobilister, och med det ett smartare fokus på hållbar mobilitet i alla dess former.
En lag som inte fungerar som tänkt kommer att ändras.
Nytt namn ger nya möjligheter, och kursändringen är kraftfull för Motorvännen – förlåt, Riksförbundet M. De vill inte längre vara kvar i det gamla utan in i det nya. Nu genomför de ”Stora elbilsenkäten” för att få bättre fart på omställningen. Den visar att var fjärde hyresgäst som bett sin hyresvärd om en laddstolpe har fått nobben. I andra typer av flerbostadshus gäller det var åttonde. Den nya lagen om ”rätt att ladda” har för fastighetsägaren eller förvaltaren blivit en ”rätt att vältra över hur stora kostnader som helst” på den som vill kunna ladda sin elbil. Inte nog med det: det räcker med diffusa planer på att laddare så småningom ändå ska sättas upp för att svaret ska bli nej. Eller om det finns en laddare på gatan några kvarter bort.
En lag som inte fungerar som tänkt kommer att ändras. Tro mig, snart får de boende bättre rättigheter att ladda sina elbilar. Det finns skäl, men man vill inte stå där med sådana undanflykter som inte tål dagens ljus.
Samtidigt visar Ladda Tillsammans – ett gäng frejdiga skåningar som inte kan sitta still en sekund – att fastighetsägare och förvaltare som sätter upp enstaka laddare ofta ångrar sig. Inte för att laddare var dumt, utan tvärtom: det var dumt att inte sätta upp fler när man ändå höll på. När laddarna väl finns där ser andra dem och vill också köra på el och slippa dyr bensin och diesel. Gissa om det blir dyrare att kalla in installatörerna igen, dra kablar en gång till och få allt inspekterat och godkänt ännu en gång, i stället för att få allt gjort på första vändan.
Med åren blir det som en gång kändes fräscht unket och gammalt.
Stockholms stad, bostadsrättsföreningen Stenberg i Hudiksvall och många andra visar också att elbilarna kan bli en stor tillgång för fastigheten. Elbilarnas batterier kan lagra billig el som fastigheten kan använda några timmar senare när elen är dyr – eller sälja tillbaka till nätet och tjäna en slant. Det gynnar också elnätet och gör att väntan på ny kärnkraft 2040 eller ny havsbaserad vindkraft 2030 inte behöver bli så tröstlös.
Tiden väntar inte på någon. Med åren blir det som en gång kändes fräscht unket och gammalt. Till slut måste det ut och något nytt och bättre in. Det sker frivilligt eller under tvång, planerat och på egen hand eller av omvärlden när man väntat för länge. Kanske kan bara en enda bokstav av det gamla behållas, kanske räcker det att lägga till lite grand – det vet du bäst. Men tro mig, du vill inte bli sittande kvar som gamla tiders Motormännen när alla andra gått vidare.
Mattias Goldmann, vd för 2030-sekretariatet

