Intet är som väntans tider. Det kanske inte är helt rätt ord för den situation vi befinner oss i nu, i väntan på regeringsbildning. Men kanske kan det vara nu som väntan blir till eftertanke, reflektion och ett par djupa andetag. Lite bostadspolitisk mindfulness. Det här skriver jag helt och fullt utifrån ett egoistiskt perspektiv. Jag känner mig lite uppgiven, och det är ingen bra känsla inför en ny mandatperiod.
Det är nu det ska kännas spännande och intressant. Nu när vi står i startblocken för att driva igenom våra reformförslag för att skapa goda förutsättningar och känna framtidstro. Men startskottet lär dröja.
Det känns som att jag har framtidsblues, en fullkomligt partipolitiskt oberoende framtidsblues ska jag vara tydlig med. Den har kommit lite smygande. I takt med att bostadsmarknadernas olika förutsättningar inte riktigt tagits på allvar, att mer byggande ständigt lyfts som lösningen och att helhetsperspektivet allt oftare tycks saknas.
Jag behöver gå till botten med detta, det här är inte ett ansvarsfullt sinnelag för en samhällsstrateg. Jag kontaktar min husdoktor (ChatGPT) för att ta en anamnes.
Husdoktorn: ”När upplevde du de första symptomen?”
[ Annons ]
Jag: Hm… lite svårt att säga så där exakt…
Husdoktorn: ”Minns du en specifik tidpunkt eller händelse då det förvärrades?”
Jag: Ja, när bostadsministern tillsatte en utredning för att skydda villaområden från hyresrättsbyggen.
Husdoktorn: ”Finns det något specifikt som gör att det känns lättare?”
Jag: Jo men det finns det, allt arbete som vi, våra medlemmar, branschorganisationer, näringsliv, ideella organisationer, kommuner och regioner tillsammans gör för att förflytta oss framåt och svara upp till en omvärld i förändring.
Husdoktorn: ”Vad är det som utlöser eller förvärrar symptomen?”
Jag: Saker som får mig att känna att allt bara går i cirklar. Att lösningar på problem antas vara sådant som vi redan testat, som att bygga bort bostadsbristen. Eller att vi inte tar tillvara insikter som vi har evidens för, idéer och tankar som kan leda till något nytt. Det som också förvärrade symptomen var när jag besökte ArkDes och utställningen om Kvinnors Byggforum. Nästan allt de nämnde är sådant som jag idag pratar om som konkreta förslag till fastighetsägare. Det är över 40 år sedan de introducerade sin vision och sina förslag…
(Patienten suckar och sänker blicken)
Husdoktorn: ”Har du testat någon behandling på egen hand?”
Jag: Repetitio est mater studiorum.
Husdoktorn (ordentligt oroad): ”Ursäkta…?”
Jag: Repetitio est mater studiorum, upprepning är kunskapens moder. Jag läste latin på gymnasiet.
Husdoktorn: ”Hur tänkte du då? Inte med valet av latin (eller jo faktiskt) utan med ordspråket.”
Jag: Jag tänkte att om upprepning verkligen är kunskapens moder så är repetition en del av utvecklingen, att vi kanske behöver gå samma väg ett visst antal gånger innan vi vågar testa en ny.
Husdoktorn: ”Finns det någon känd ärftlighet för det här i familjen?”
Jag: Min mormor arbetade som bostadsuthyrare på 1970-talet.
Husdoktorn tar tio sekunder på sig att diagnostisera och ordinera.
Diagnos:
Patienten uppvisar klassiska symptom på Akut Bostadspolitisk Fatigue. Tillståndet har övergått från att vara akut till att bli kroniskt, med tydliga inslag av déjà-vu. Patologisk trötthet vid exponering av politiska utredningar. Tillståndet bedöms vara ärftligt betingat i rakt nedstigande led sedan miljonprogrammets dagar.
Behandling:
Patienten ordineras att vistas i miljöer där medlemsföretag och övriga aktörer samverkar, för att stimulera hopp och motverka uppgivenhet. Om latinska ordspråk fortsätter att upprepas bör patienten omgående remitteras vidare.
Nämen vet ni, nu känns det faktiskt bättre! Sökandet och väntandet är ju en del av utvecklingen. Kanske är det inte cirkulariteten i sig som är frustrerande, utan när vi upprepar utan att lära något nytt. Även om det tar tid så är det enda konstanta är förändring (ja, jag kan även citera grekiska filosofer). Min bostadspolitiska fatigue borde snart vara ett minne blott!
Anna Wiking, stadsutvecklings- och samhällsstrateg på Fastighetsägarna Syd
