Det är på många sätt typiskt att samtalet med Linda Lövgren börjar med att definiera vad det egentligen är vi ska prata om. Social housing? Behovsstyrd bostadssektor?
– Vi kan väl säga den sociala bostadssektorn. Det finns ju några fula ord i bostadsbranschen, säger man dem så slutar folk att lyssna, konstaterar Linda Lövgren.
[ Annons ]
Social housing är ett av de begrepp som detroniserar varje samtal
WSP:s bostadsanalytiker Linda Lövgren är tjänstledig för att skriva sin doktorsavhandling om bostadslösningar för strukturellt hemlösa vid KTH.
Etiketternas förbannelse, är vad Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna, valt att kalla det.
[ Annons ]
– Social housing är ett av de begrepp som detroniserar varje samtal om politiska reformer som underlättar en bättre social träffsäkerhet i boendestöd bortom bostadsbidraget, säger han.
Det är svårt att hitta ett startdatum för när Martin Lindvall började engagera sig i hemlöshetsproblematiken. Men 2019 skriver han en debattartikel i SvD debatt med rubriken ”En svensk modell för social housing behövs”.
– Initialt ifrågasatte jag idén om en generell politik som bas, och sneglade då mot andra länders modeller. Det gör jag inte längre. Det finns en bred politisk uppslutning kring en generell välfärdsstat, och förbättringar av den sociala bostadspolitiken behöver förhålla sig till det. Vi behöver inte ersätta den generella bostadspolitiken, men vi behöver definitivt komplettera den.
Det är en insikt Martin Lindvall upplever att det börjar gå att få gehör för i samtal på tu man hand med politiker av de flesta färger.
– När jag började prata för och med politiker om frågorna var det ett motstånd som snabbt övergick i nyfikenhet hos i princip alla partier utom V och SD. Det ledde till att bostadsfrågan inte bara handlade om byggande längre – även om det fortfarande dominerar. Vissa försök till politiska förslag har luftats, men det är bara L som drivit ett skarpt förslag. Förutsättningarna för en intern policyutveckling har funnits i de olika partierna, men jag väntar fortfarande på konkreta förslag, säger Martin Lindvall.
Konstaterandet att det finns ett behov av nya lösningar kräver inte längre långa utläggningar
Även om begrepp som social housing fortsatt är laddade på ett närmast tabubelagt vis, så tycker Linda Lövgren att något skett i debatten under de år hon forskat. Tydligast då kanske att konstaterandet av att det finns ett behov av nya lösningar inte längre kräver långa utläggningar. Inte minst har Stadsmissionens hemlöshetsrapporter bidragit till en ökad medvetenhet om strukturell hemlöshet.
Men Linda Lövgren konstaterar att det inte betyder att ansvarsfördelningen därmed är solklar, något som tydliggörs i en färsk avhandling av Linnea Lindemann: Vems ansvar? Förhandlingsspelet mellan stat och kommun.
– Där är det tydligt hur frågan i politiken snarare blivit alltmer osynliggjord. Socialtjänsten tolkar i många kommuner sitt ansvar snävare och snävare. För de vill inte bli en bostadsförmedling för personer som inte egentligen faller under deras ansvar.
Karolina Skogs bostadssociala utredning från 2022 anser Linda Lövgren redde ut behovet av involvering från både stat och kommun.
– Men nu håller staten på att genomföra saker som enbart gäller kommuner, exempelvis obligatoriska hyresgarantier och möjligheter att arbeta med förturer.
Det är jättemärkligt när flera aktörer och organisationer reagerar med ett avståndstagande
Bra saker, men Linda Lövgren menar att det riskerar att bli tomma löften så länge staten varken skjuter till finansiering eller tar på sig att peka ut fungerande modeller.
Men samtidigt som politiken, vare sig på kommunal eller statlig nivå, eller från höger eller vänster (nej, Linda Lövgren anser inte att ”bygg bostäder för alla” är ett godtagbart svar på ett akut problem) så har EU gett sig in i leken.
– Och då jag tycker det är jättemärkligt när flera aktörer och organisationer reagerar med ett avståndstagande.
Dit får kanske delvis Fastighetsägarna och Martin Lindvall räknas. Han förklarar vad han menar kan bli problem.
– Tongivande debattörer har gett uttryck för att mer resurser nu ska kunna kanaliseras till allmännyttan, eller att de nya statsstödsreglerna ska minska behovet för allmännyttiga företag att agera affärsmässigt. Med detta menar man att allmännyttan ska få det enklare att agera allmännyttigt, i det här fallet avseende det sociala området.
Ett sådant riktat stöd skulle riskera Allbolagen, som både Sveriges Allmänytta och Fastighetsägarna värnar. Martin Lindvall menar dock att SGEI-förordningen som reglerar statsstöd är tydlig med att stöd inte ska vara konkurrens-snedvridande.
Ogenomtänkta stöd kan bli problematiska
Så i det stora hela menar även Martin Lindvall att EU:s bostadspolitiska initiativ skapar möjligheter att komplettera den generella bostadspolitiken med inslag som saknats för att inte tappa utsatta grupper.
– Jag ser egentligen inget tryck på Sverige att göra det. Vad och hur vi gör det råder svenska politiker över. Men fler behöver engagera sig i en nationell diskussion om hur vi bäst tillvaratar de möjligheter som EU-kommissionen skapar, och hur de stöd som utformas når rätt hushåll.
Konkret är i alla fall att Europeiska investeringsbanken (EIB) redan inrättat ett nytt bostadskontor där det kan finnas möjlighet till finansiering.
– Det finns såklart massor med farhågor. Ogenomtänkta stöd kan bli problematiska. Men just därför behöver man föra väldigt bred och livlig debatt om hur vi ska göra detta. Den svenska bostadsmarknaden är ju väldigt annorlunda än i stort sett hela övriga Europa. Men vi behöver likväl lösningar, säger Linda Lövgren.
Det har ju skissats på lite olika varianter. Boverket kom med en för ett par år sedan som kanske fallit lite i glömska. Om vi faktiskt kom fram till att införa en behovsstyrd bostadssektor i Sverige. Vilken anser du vore att föredra?
– Jag märker att det finns en längtan efter en lösning som passar allt. Men bostadssektorn är till sin natur platsberoende, därför behövs det olika lösningar för olika typer av människor på olika platser.
Utifrån den övergripande idén och strukturen på statlig och politisk nivå kan det vara tillåtande mekanismer för olika speciallösningar
Men är inte det samtidigt en risk. Att man med en mångfald av modeller gör ingenting alls. Är det inte bättre att staten pekar ut en modell som ska genomföras överallt där behovet finns?
– Nej, jag tror verkligen inte det. Jag ser det snarare som att vi har en alldeles för rigid bostadsmarknad. Det finns förespråkare för kooperativa bostäder, delningsboenden och byggemenskaper. Det kommer funka utmärkt för vissa. Men det är inte en lösning för alla. Det som behövs på statlig och politisk nivå är en övergripande idé och struktur, som också är finansierad, för vad som behöver lösas. Men utifrån det kan det vara tillåtande mekanismer för olika speciallösningar.
Linda Lövgren använder det samhällsvetenskapliga begreppet stigberonde – alltså att dagens beslut blir alltför begränsade till vilka strukturer och valmöjligheter som finns tillgängliga i dag.
– Den svenska bostadsmodellen är ganska fyrkantig, vilket gör det rätt anmärkningsvärt att en aktör som Stadsmissionen har lyckats bygga ett hus som utmanar den svenska modellen. Det återstår
att se om modellen är möjlig att upprepa för fler.
– Det är svårt att rymma nya modeller i dagens system. Men egentligen tror jag att det mer sitter i folks huvuden. Ju mer man lär sig om bruksvärdessystemet inser man att det inte är helt givet att det ska se ut exakt som den tillämpningen vi har i dag, säger Linda Lövgren.
Det skulle alltså innebära viss möjlighet att under nästa mandatperiod släppa en diskussion om social housing eller inte, och i stället testa att vrida lite på bruksvärdesreglagen.
Det finns ett lokalt engagemang och en probleminsikt som erbjuder en god utgångspunkt
Martin Lindvall förhoppningar på en kommande regering, oavsett färg är dock begränsade.
– Jag tror mer på initiativ och innovationsförmågan hos näringsliv, civilsamhälle och kommuner. Det finns ett lokalt engagemang och en probleminsikt som erbjuder en god utgångspunkt. Man har också hunnit vänja sig vid insikten att staten inte står beredd att leverera vare sig lösningar eller pengar, så i någon mening talar vi om nöden som kreativitetens moder.
– Sedan kommer man att upptäcka att vissa regler står i vägen eller saknas för att skapa juridisk trygghet kring en del lösningar som man funnit fungerar, och att de förutsätter en långsiktig finansiering som inte kan bäras av enskilda företag eller kommuner. Då blir staten en viktig aktör för att bistå inom båda dessa delar.
Läs också Sex lösningar – utan att riva upp bostadspolitiken.
