Det räckte länge med en ramp. I dag vet man bättre – men resonemanget lever kvar, menar Caroline van Rijckevorsel, som forskar om hjälpmedelsteknik och har skrivit sin masteruppsats om inkluderande lekplatser.
Problemet är enligt henne att tillgänglighet ofta behandlas som ett kryssalternativ snarare än ett tankesätt.
[ Annons ]
– Det finns checklistor, och tillgänglighet riskerar att bli något man bara bockar av. Ja, det finns en ramp. Men är det tillgängligt för den skull? Inte om man inte också tänker: okej, de är uppe – hur kan de leka sen?
Tillgänglighet förknippas lätt med rullstol. Men Caroline van Rijckevorsel betonar att begreppet är bredare: det handlar om fysiska, sensoriska, kognitiva och sociala dimensioner.
Olika behov kan dra åt olika håll, och det är där komplexiteten uppstår. Ett stängsel gynnar barn med impulskontrollsvårigheter – men om grinden är svårmanövrerad utestänger den en förälder i rullstol, och med föräldern portas hela familjen.
[ Annons ]
– Det finns ingen lösning som passar alla. Därför behövs ett brett utbud, så att det finns lite av allt för alla.
Caroline van Rijckevorsel lyfter fram fem kategorier av lek som en välutformad lekplats bör rymma: fysisk lek, sensorisk lek, fantasilek, social lek och självständig lek – tillgängliga på olika höjder och nivåer.
– En lekplats som bara erbjuder klätterställningar tillgodoser bara en av dem.
Debatten om vad tillgänglighet egentligen innebär speglar en bredare politisk utveckling. Under den gångna mandatperioden har Sverige stiftat nya lagar – med blandade förtecken.
Den 1 juli 2025 trädde en lag i kraft som tillåter att upp till 80 procent av studentbostäderna i ett nybyggt hus undantas från kraven på tillgänglighet. Bara var femte lägenhet måste uppfylla de krav som tidigare gällde samtliga. Regeringen motiverade förändringen med bostadsbristen och kostnadsbesparingar.
Remissvaren var hårda. Diskrimineringsombudsmannen, Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för delaktighet ställde sig alla kritiska. Åsa Strahlemo, ordförande i DHR, sade:
– Det sätter ett pris på våra rättigheter och nekar oss saker som anses för dyra. Det ska inte bara vara en rättighet att ha en tillgänglig bostad – det ska också vara en rättighet att bjuda in vänner med rörelsehinder.
Läs artikeln från senaste numret av tidningen här:
