Alltmer pekar på att Sverige närmar sig social housing i någon slags vidare bemärkelse. Men då i form av speciallösningar pådrivna av initiativ från privata aktörer. En mer övergripande reform verkar avlägsen, men det parti som tydligast tagit ställning för att staten bör ta ett samlat grepp är Liberalerna.
Därför är det inte så förvånande vilket uppslag partiets bostadspolitiske talesperson Patrik Karlson först slår upp när han fritt får välja samtalsämne utifrån Fastighetstidningens artikelserie om visioner för hyresrätten.
[ Annons ]
– Den sociala biten!
Framför honom ligger bilden på WSP:s bostadsanalytiker Linda Lövgren och rubriken ”Det finns lösningar som fungerar här och nu”.
– Från henne har vi delvis hämtat inspiration när vi tagit fram vårt förslag på behovsbostäder. Ett förslag som jag tycker rimmar mycket med vad hon säger.
Liberalernas förslag är alltså en variant på social housing om att skapa ett nytt bostadsalternativ med låga hyror riktat till personer med akuta och särskilda behov.
– De sociala kontrakten, som många kommuner jobbar med i dag är inte tillräckliga. Framför allt är de kortsiktiga akutlösningar. Därför tycker jag att det är spännande att se att man även i branschen ser ett stort behov av att göra något åt den sociala bostadspolitiken för att kunna ge de människor som i dag står långt utanför bostadsmarknaden förutsättningar att få ett hem, säger Patrik Karlson.
Även om det brukar kastas i ansiktet på oss, så handlar inte vårt förslag om att vi vill återgå till de fattighus som fanns vid förra sekelskiftet
Han väjer inte för det befläckade (hans ord) begreppet social housing, men använder hellre den Liberala glosan behovsbostäder.
– Även om det brukar kastas i ansiktet på oss, så handlar inte vårt förslag om att vi vill återgå till de fattighus som fanns vid förra sekelskiftet, eller de slumkvarter som finns i andra länder, muttrar Patrik Karlson.
Förslaget i korthet när han sammanfattar: Enskilda lägenheter insprängda i det befintliga bostadsbeståndet. Inte i några utsatta områden. Hyreskontrakt skrivna på minst fem år. Staten går in med en indexerad statlig hyresgaranti. Exakt utformning får utredas.
Men, vilket rubriken till intervjun med Linda Lövgren exemplifierar; allt fler exempel pekar på att det är fullt möjligt att hitta nya lösningar för att motverka strukturell hemlöshet inom ramen för en fortsatt generell bostadspolitik. Patrik Karlson menar dock att om det ska hålla långsiktigt så behöver både stat och kommun kliva in. Han ser också ytterligare en fördel om Sverige, som i dag är tämligen unika i Europa att inte ha någon form av social housing, för in det ofta så laddade begreppet.
– Med förslaget skulle vi kvalificera oss för EU-medel. Vi vill ju visserligen inte bygga hela hus avsedda för social housing, men Sverige skulle exempelvis kunna kvalificera sig för sänkt byggmoms på sådana hus – ett bra sätt att få ner byggkostnader. EU-rätten medger oss inte den möjligheten i dag, resonerar Patrik Karlson.
På andra sidan Tidö-avtalet finns Centerpartiet som signalerat att man är öppna för lösningar i samma härad. Men annars är politiken tydlig att den generella bostadspolitiken ska bestå.
– Och det ser vi resultatet av i dag. Kroppen är sjuk, man fortsätter med samma botemedel, fast det är uppenbart att det inte fungerar längre. Jag ser att Centerpartiet öppnat för liknande lösningar, även om de inte går lika långt.
De grupper som står utanför bostadsmarknaden blir bara större, då borde man åtminstone kunna utreda frågan
Patrik Karlson säger att han också uppskattar engagemanget hos Miljöpartiet.
– De verkar kunna tänka sig att gå åt det hållet, även om de inte vill ta begreppet i sin mun. Men annars står vi ensamma. Men jag är övertygad om att vi har rätt. För de grupper som står utanför bostadsmarknaden blir bara större. Då borde man åtminstone kunna utreda frågan.
Varför tror du att det är så hårdnackat motstånd? Inte minst när det så tydligt kommer exempel på lösningar som innebär att den generella bostadspolitiken inte helt måste överges?
– Jag kan se paralleller till debatten om gårdsförsäljning. Vi har ett i jämförelse med andra länder unikt system, men som har tjänat sitt syfte. Då tror jag dels att det finns en rädsla att överge ett system som funkat tidigare. Dels rent ideologiska skäl.
Patrik Karlson tar ett djupt andetag.
– Men herregud, vi har ju särlösningar för i princip alla andra politikerområden. Kanske att de allra mest är att man ser det som ett första steg mot att krossa bruksvärdesystemet. Precis som när vi pratade om fri hyressättning i nyproduktion, så är man rädd för att minsta lilla uppluckring av systemet är en första boll i rullning.
Är det inte det då?
– Det är ren skrämselpropaganda. De farhågorna ser jag inte alls med vårt förslag om behovsbostäder.
Varför inte det?
– Det skulle vara så pass hårt reglerat från statligt och kommunalt håll där aktörerna ingår en överenskommelse att avsätta bara ett visst antal bostäder. Och kvalifikationerna för att få en behovsbostad blir rätt tajta. Det ska ju inte vara ett system som tillgodoser den breda gruppens önskningar och behov. Det ska verkligen träffa de som är i en utsatt situation. Och i förhållande till den stora grupp som klarar sig rätt bra på bostadsmarknaden är det en liten grupp. Men bara för att det inte är så många kan vi inte bara lämna dem vind för våg.
Du jämförde med gårdsförsäljning. Det blir alltså en svensk modell av social housing där det ingår en 30 minuters föreläsning?
– Ha ha! Jo, jag tar gärna en föreläsning om det är så. Bara vi löser problemet.
På en lite allvarligare not. I exempelvis Wienmodellen har man byggt en lösning med subventionerade bostäder där en stor andel bostäder innehas av folk som egentligen borde klara sig utmärkt på egen hand.
Ser du inte en risk med att man bygger in lösningar i husen i stället för att koppla det till individen?
– Men vår tanke är att skriva kontrakt på fem år. Då får man en tid av trygghet för att kunna fokusera på att lösa sin livssituation. Sen är man förhoppningsvis självförsörjande och får bo kvar på vanliga villkor. Men det är klart att det finns en risk att folk blir fast. Men jag menar att de positiva delarna överväger.
Det är såklart vår förbannade plikt att fortsätta debattera frågan
Vi lämnar ”den sociala biten”. Åt andra hållet finns det många idéer om att utveckla hyresrätten med tilläggstjänster, kanske som en mer exklusiv produkt. Men allt som oftast sätter hyressättningssystemet stopp.
Är det inte ett misslyckande att som högerregering inte kunnat leverera en reform, när det faktiskt finns ett färdigt förslag?
– Jag tycker att regeringen börjat leverera regelförenklingar på en rad områden. Men jag hade såklart velat se mer. Men för att genomföra fri hyressättning i nyproduktion finns det inte en parlamentarisk majoritet. Det är såklart vår förbannade plikt att fortsätta debattera frågan. Men på departementet ska man inte lägga kraft på det. Då kastar man resurser på något som bara kommer falla i kammaren.
Men du vill egentligen gå längre?
– Jo, men med handen på hjärtat tror jag det finns en smärtgräns för hur långt man kan gå. Möjligen att vi kan lyckas genomföra en reform i nyproduktion. Men för att få lönsamhet när man vill utveckla hyresrätten tror jag att det i realiteten också är mer realistiskt att även hitta andra vägar. Kanske är det lättare att gå via skattesystemet så att man kan göra avdrag på investeringen om man tillhandahåller vissa tjänster.
Patrik Karlson har kommit upp i varv. Bläddrar vidare i tidningen och inspireras. Han börjar låta som en ivrig bostadsutvecklare som överkonsumerar post it-lappar på en workshop.
Det forsar fram idéer om att utveckla hyresrätten med delningstjänster, att jobba smartare med ytor, att hitta nya sätt att stärka tryggheten.
– Och här… det om ensamhet och isolering. Också det en miljonfråga.
Han pekar på intervjun med Lina Zakrisson som driver Grannskapsrevolutionen.
– Att ta tag i det tror jag kan vara ytterligare ett nödvändigt sätt att utveckla erbjudandet för hyresrätten.
Jag skulle inte ha problem att exempelvis diskutera att höja inkomstnivåerna för bostadsbidraget
Men han är liberal. Det där är inget han tycker staten ska göra. Och nu råkar han representera staten. Så vi styr över på vad politiken kan leverera. Och som representant för riksdagens minsta parti måste han kompromissa med andra om det ska bli något. Och det är också vad branschen brukar efterfråga. Som investeringsstödet. Det finns många åsikter om dess vara eller icke vara. Men oavsett så är de flesta ense om att de tvära kasten ställt till det.
– Som liberal är jag beredd att diskutera högt och lågt. Jag inser att det inte kommer bli exakt som jag vill. Jag skulle inte ha problem att exempelvis diskutera att höja inkomstnivåerna för bostadsbidraget.
Och som motkrav?
– Att lätta på hyressättningssystemet i någon mån. Jag skulle väl heller inte slå bakut för någon form av investeringsstöd om vi kan ta ett ytterligare steg i exempelvis lättnader i strandskyddet så att det håller över längre tid. Vi har redan stöd i form av Norrlandsfonden. Det är ett bra exempel när det är rimligt. Men det kan vara fler kommuner där det finns ett extremt behov att snabbt få till bostäder. Men att trycka ut pengar i en massa projekt som ändå blivit av är ren kapitalförstöring. Finns det bara ett behov är jag beredd att förhandla.
