Småbutiker kämpar för sin överlevnad i en tid av e-handel, externhandel och höjda hyror. Men bortom ekonomiska siffror och butiksdöd finns personliga historier, kultur och mångfald.
Den som promenerar längs Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm möts av turistbutiker och restauranger. Annat var det på 1950-talet, när gatan kallades Kappgatan i folkmun.
I decennier var Åströms kappor, med sin neonskylt och de svarta skyltpanelerna, ett tydligt landmärke. Öppningen var år 1911 och butiken hann fylla 112 år innan den lades ner 2023. Samma år, och på samma gata, stängde även herrekiperingen Georg Sörman som varit verksama sedan 1912.
[ Annons ]
Om dessa och liknande öden inom handeln har vi kunnat läsa åtskilligt i spalterna. Men det finns de som mot alla odds fortsätter att streta på. I den färska rapporten från Handelsrådet, “Detaljhandeln under pandemin – Hur gick det för 100-åringarna?”, riktas fokus mot små, självständiga butiker som varit verksamma i över 100 år i Stockholm och Göteborg, och hur de klarade sig under pandemin.
Bortom vad som ofta är allmänna sanningar om butiksdöd, inte sällan i lätt nostalgisk ton, ville forskarnas förstå dessa butikers betydelse, motståndskraft och hur de skapar värde utöver ekonomiska faktorer.
Småbutiker är platser för mer än bara omsättning, hyreskostnader och handel
– De här butikerna är vardagliga platser för möten i staden. Samtidigt rapporteras det ofta om småbutiker utifrån ekonomiska förutsättningar. Men de är platser för mer än bara omsättning, hyreskostnader och handel, säger Jenny Lindblad, författare av rapporten och forskare inom stadsplanering vid KTH.
Knappt 1,5 kilometer från Västerlånggatan, på Hornsgatan i Södermalm, finner man Örnquists Herrkläder. Joakim Örnqvist äger butiken, som Joakims farmor öppnade 1932, och som sedan dess levt vidare i tre generationer Örnqvist.
Storhetstiden var efter andra världskriget. Under början på 1950-talet bestod Örnquists Herrkläder av sex lokaler och stor personal. Idag jobbar Joakim Örnqvist ensam i den kvarstående butiken.
– Om det var lätt så hade väl alla gamla butiker stått kvar, säger han.
Det förvånar nog ingen att flera av de intervjuade butiksidkarna i Handelsrådets rapport menar att ständigt ökande hyresnivåer utgör det största hotet. Så också Joakim Örnqvist. Han jämför höjningen med bensinpriser och räknar om hyran som hans pappa betalade när han tog över butiken år 1963.
– Bensinpriset skulle vara 52 kronor per liter i dag om det hade ökat i samma takt, säger han.
Författarna till rapporten menar att fastighetsägare ofta ser butikerna som stabila affärsverksamheter, som betalar en marknadsmässig hyra. Men de pekar också på hur flera hyresvärdar ser de 100-åriga butikerna som en viktig del av stadsmiljön och kvarterskaraktären som de värnar om.
På många fastighetsbolag menar man att butikerna bidrar till att skapa attraktiva och levande gatumiljöer, vilket i sin tur höjer värdet på fastigheterna. En allt viktigare faktor menar Magnus Behrenfeldt, chef stadsutveckling på AMF Fastigheter. I denna intervju utvecklar han tankarna om hur det fysiska mötet och den fysiska upplevelsen, liksom ett varierat och för platsen skräddarsytt utbud, är en del av bolagets strategi när man utvecklar sina kvarter.
En nyckel för butiksägaren är alltså att skapa en relation till fastighetsägaren eller hyresvärden
Det finns exempel där fastighetsägare valt att behålla butikerna trots att högre hyra hade kunnat tas ut från andra hyresgäster, exempelvis kedjebutiker eller kontorsverksamheter. Många fastighetsägare har också en relation till hyresgästerna och ser ofta värdet i flexibilitet och lyhördhet gentemot just dessa hyresgäster – de vill helt enkelt inte slå ut butikerna under svåra tider.
– En nyckel för butiksägarna är alltså att skapa en relation till fastighetsägaren eller hyresvärden, och att underhålla den, säger Kristina Tamm Hallström, en av författarna till rapporten och forskare i företagsekonomi vid Handelshögskolan.
Men än viktigare är såklart relationen till stammisarna. I en tid då e-handeln dominerar, särskilt inom kläder, sticker Örnquists Herrkläder ut. Butiken har förstått värdet av det som inte kan digitaliseras: personlig service och en butiksupplevelse som skapar lojala kunder.
De små butikerna erbjuder inte sällan unika och specialiserade varor som ofta inte finns i större butikskedjor. I handelsrådets rapport konstateras att många av butikerna även håller större lager, ofta i lokaler anknutna till butiksutrymmet, vilket gjorde dem mindre sårbara under pandemin. Det skapar starka kundrelationer, inte sällan fungerar butikerna som viktiga sociala nav i stadsbilden.
Joakim Örnqvist möter dagligen kunder från hela landet eftersom andra butiker som sålt liknande varumärken har stängt ner.
– Det är väl det positiva med att fler butiker måste stänga ner. Men jag har också kunder som har handlat här i generationer. De uppskattar den personliga servicen och det unika sortimentet, säger han.
Men stammisklientelet i en klassisk herrekipering som Örnquist tunnas av naturliga skäl ut. Joakim Örnqvist är tämligen säker på att den för så många familjära neonskylten på Hornsgatan snart är släckt. Någon fjärde generation blir det nog inte.
I “Detaljhandeln under pandemin” konstateras att några av småbutikerna faktiskt ökade sin försäljning under pandemin, särskilt inom exklusiva livsmedel. Butikerna anpassade sig genom att erbjuda hemleveranser, utökad service och i vissa fall digital försäljning.
De butiker som har möjlighet att presentera sitt utbud på ett attraktivt sätt och samtidigt ger fin service är vinnare i långa loppet
Henriette Johansson är affärschef för handel på Vasakronan Stockholm. Hon är tydlig med att det i längden inte är någon hållbar lösning att stötta en lokalhyresgäst som man bedömer inte kommer att kunna ta sig ur en svacka. Men betonar samtidigt vikten av ett diversifierat utbud där både de stora kedjorna och de små nischbutikerna har en given plats.
– De butiker som har möjlighet att presentera sitt utbud på ett smakfullt och attraktivt sätt och samtidigt ger fin service, kanske i kombination med näthandel, tror jag är vinnare i det långa loppet, säger hon.
Läs hela intervjun med Henriette Johansson här.
Den som i sitt chokladsug suktar efter en hovleverantörs kungliga praliner kan numera klicka hem sina praliner på nätet. Men den som vill låta doftsinnet avgöra valet mellan moccanougat och champagneemousse får bege sig till Östermalm. Ejes Chokladfabrik grundades 1923, år 1963 flyttade de till Erik Dahlbergsgatan, där de är verksamma än i dag.
Till skillnad från Joakim Örnqvist är Linda Ardebäck, ägare av Ejes Choklad, ganska nöjd med sin hyra.
– Hyresvärden har varit väldigt generös när det kommer till hyran. Det beror kanske på att vi är väldigt måna om att sköta oss som hyresgäster och gärna tar på oss ganska stora kostnader själva för att inte belasta hyresvärden, säger hon.
Vi har en viktig funktion att fylla
Butiken har valt att bevara sin ursprungliga inredning från tiden då lokalen var en livsmedelsbutik, vilket ger en speciell charm. Den gammeldags inredningen, med sina stora glasskålar fyllda till brädden med godsaker, skapar en känsla av att ha klivit rakt in i en Astrid Lindgren-film.
Linda Ardebäck förklarar att flera av hennes kunder ser butiken som en del av stadens kulturarv som måste bevaras.
– Det är många som kommer in bara för att prata en stund. Vi har en viktig social funktion att fylla, säger hon.
Några intervjuade fastighetsägare förklarar i Handelsrådets rapport att de känner ett ansvar att bidra till Stockholms ”stadsmässighet” där butikerna bidrar med kulturella värden. Andra lyfter butiksägarna som eldsjälar och entreprenörer som de vill värna om. De ser värde med butiken för fastighetens närområde och för kvarteret i stort.
En utmaning som forskarna annars tar upp är att avståndet mellan fastighetsägare och butiksägare ökar när flera mellanhänder, som förvaltningsföretag, är inblandade. Det kan leda till att kontakten mellan fastighetsägaren och butiksägaren försämras, vilket skapar en ”ansiktslös” hyresgäst vars främsta värde är att bidra till fastighetsägarens vinst.
Det finns fortfarande utrymme för små, unika butiker i stadskärnan. Men det kräver, som rapporten också påvisar, ett samarbete mellan hyresvärd och hyresgäst – en förståelse för att det inte bara handlar om ekonomiska siffror, utan också om att skapa en levande och attraktiv stadsmiljö.
Förhållandet mellan näringsidkare och fastighetsägare präglas av både samarbete och konflikt. Butikerna är helt beroende av rimliga hyresnivåer. Men även en fastighetsägare har ekonomiska kalkyler att ta hänsyn till.
För en del butiksägare var lösningen under pandemin att förhandla om sina hyreskontrakt i form av mer flexibla hyresavtal, rabatter under pandemin eller möjlighet att anpassa lokalen utan kraftiga hyreshöjningar.
– De som har flera fastigheter och flera hyresgäster kan också balansera mellan dessa, säger Kristina Tamm Hallström.
I ”Detaljhandeln under pandemin – Hur gick det för 100-åringarna?” menar forskarna att småbutikerna med sin blotta existens bidrar med mer än bara handel – de skapar mångfald, kulturella värden och social samhörighet i stadsrummet.
Men butikerna är inte sällan i sig själva små microkosmos av mångfald. Ofta har man en tydlig grupp stamkunder som i mer strömlinjeformade sammanhang riskerar att marginaliseras.
I hjärtat av Stockholm, på Drottninggatan 80, hittar man tygbutiken med ett enormt sortiment. Väggarna är fyllda av olika tyger och material, med allt från stadigt ylle till skör spets.
– Det är omöjligt att beskriva en vanlig kund, för det är verkligen alla. Från någon som bara tycker om att sy, till olika grupper i samhället som behöver tyger till ett speciellt tillfälle, säger Annette Löfgren, en av delägarna av Sidencarlson.
Det är den lilla butiken med stor mångfald, som har försett olika grupper med tyger och material i generationer. Bland de mest färgstarka kunderna finns dragqueens, som till och med har fått en egen liten del av väggen bakom disken. Här trängs glittriga paljetter och skimrande siden med fjäderlätta tyger, redo att förvandlas till scenkläder och fantasifulla kreationer.
Men Sidencarlson är också en viktig resurs för den samiska befolkningen, som uppskattar den höga kvaliteten på butikens ylle.
30 år senare kommer barnet in för tyg till sin bröllopsklänning
Här möts människor med olika bakgrunder, stilar och behov, och skapar en väv av kulturer och kreativitet. Butiken är inte bara en plats för handel, utan också en mötesplats där människor kan uttrycka sin identitet och tillhörighet.
Likt Örnquists Herrkläder har Sidencarlson kunder som handlat hos dem i flera generationer.
– Folk kommer hit för dopklädsel, 30 år senare kommer barnet in för tyg till sin bröllopsklänning. Det är en av mina favoritdelar av jobbet, säger Annette Löfgren.
Forskarna drar i handelsrådets rapport slutsatsen att 100-åringarna har överlevt årtionden av hård konkurrens genom att hålla sina verksamheter småskaliga och engagera sig i olika former av omsorgspraktiker.
– Gruppen “kunder” är en diversifierad och mångfacetterad grupp, som inte bara är konsumenter utan främst människor och samhällsinvånare. Den mångfalden behöver återspeglas i stads- och handelslandskapet, säger Sofia Wiberg forskare inom stadsplanering vid KTH.
I rapporten uttrycker flera fastigheter ett ansvar att höja blicken, att se bortom ett strikt ekonomiskt perspektiv, och i stället inta ett stadsplaneringsperspektiv när det gäller vissa småskaliga butiker med specialiserat sortiment.
Som Magnus Behrenfeldt på AMF uttrycker det:
– Det krävs mer av oss fastighetsägare i dag, det räcker inte längre att bara hyra ut yta.
