EU-kommissionens vill se på miniminivåer för energiprestanda. Fastighetstidningen har tagit reda på hur Sveriges EU-parlamentariker ställer sig i frågan. Först ut är Kristdemokraternas Sara Skyttedal.
EU-parlamentarikern Sara Skyttedal (Kd) menar att det är fullt rimligt att på EU-nivå ställa stora krav på energieffektivisering av byggnadsbeståndet.
– EU-ländernas byggnadsbestånd står för 36 procent av unionens utsläpp av växthusgaser. Detta faktum, tillsammans med de unionsgemensamma klimatmålen, gör att åtgärder måste vidtagas. Inte så konstigt egentligen, säger Sara Skyttedal.
[ Annons ]
Däremot opponerar hon sig mot hur EU-kommissionen ni vill genomföra kravnivåer.
– Från mitt perspektiv är det oerhört angeläget att regelverk som skapas i detta syfte ger flexibilitet för medlemsstaterna och tar hänsyn till skilda nationella förutsättningar vad gäller energisystem, byggnadsbestånd, historia, kultur och andra lokala förutsättningar.
Då EU har gemensamma klimatmål faller det sig ganska naturligt att det också finns gemensamma målsättningar rörande energieffektivisering.
Sara Skyttedal anser att kommissionen gått in i för mycket detaljer, vilket riskerar undergräva flexibilitetsnivån.
– Det är bra, och givet klimatmålen också nödvändigt, med ambitiösa målsättningar. Inte minst vad gäller de sämst presenterande byggnaderna. Men exakt hur dessa målsättningar nås bör i högre utsträckning, än i EU-kommissionens förslag, vara upp till varje medlemsland.
Sara Skyttedal tar också upp kravet på att alla byggnader som byggs efter 2030 ska vara så kallade noll-emissionsbyggnader. Hon anser att definitionen av detta behöver breddas.
– Teknikneutralitet i relation till hållbara och fossilfria energislag bör gälla, säger Sara Skyttedal.
Åter till miniminivåer för energiprestanda i byggnadsbeståndet. Om EU-kommissionen får som de vill ska alla byggnader som hamnat i de två lägsta energiklassningarna, G och F, renoveras senast 2033. Då kommissionen även föreslagit en ny definition av de olika energiklasserna skulle det innebära tvingande krav för cirka 30 procent av byggnadsbeståndet i varje enskilt medlemsland. Och då tas ingen hänsyn till om byggnaderna, relativt andra medlemsländer, redan har god energiprestanda.
Den svenska regeringen har ännu inte helt satt ner foten. Men i en faktapromemoria från regeringskansliet meddelas att regeringens grundinställning är att verka för flexibilitet och hänsyn till nationella förutsättningar. Boverket har också i huvudsak avstyrkt kommissionens förslag.
Sara Skyttedal betonar att det är rimligt att energieffektiviseringsarbete till stor del bedrivs på EU-nivå.
– Då EU har gemensamma klimatmål faller det sig ganska naturligt att det också finns gemensamma målsättningar rörande energieffektivisering. Det finns också ganska mycket EU-pengar avsatta för att uppnå klimatneutralitet, att en del av dessa medel går till energieffektivisering inom fastighetssektorn är inte orimligt. Vad vi ska akta oss för att detaljreglering från EU:s sida, och där tycker jag EU-kommissionen landat fel.
Hela tanken med bördefördelningen är att målsättningar sätts på EU-nivå och att medlemsländerna sedan med hög grad av flexibilitet, och möjlighet till egna vägval, arbetar för att nå dessa mål.
Kommissionens förslag bör nog också ses som en del i den styrkemätning som ständigt pågår mellan EU:s olika maktcentra. Vilket sätter fokus på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det handlar alltså om att medlemsstaternas möjlighet att fatta beslut och vidta åtgärder ska värnas, och att det ska ske på en nivå som ligger så nära medborgarna som möjligt. I regeringskansliets faktapromemoria görs bedömningen att kommissionens förslag respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Sara Skyttedal håller inte med.
– Nej, Kristdemokraterna är av uppfattningen att förslaget är för detaljerat och långtgående, och därigenom misslyckas med att hålla sig inom ramarna för vad som kan anses vara förenligt med subsidiaritetsprincipen. Inte minst vad avser hur kraven på renovering av det befintliga beståndet ställs. Vi anser också att svängrummet för medlemsländerna att själva avgöra vilka byggnader som ska renoveras är allt för litet, säger Sara Skyttedal.
Men om inte krav kan specificeras, riskerar då inte arbetet med energieffektivisering på EU-nivå att bli urvattnat?
– Byggnader omfattas av den delen av klimatpolitiken som kallas bördefördelningen – även om det nu diskuteras om det parallellt också, delvis, ska in i utsläppshandeln. Hela tanken med bördefördelningen är att målsättningar sätts på EU-nivå och att medlemsländerna sedan med hög grad av flexibilitet, och möjlighet till egna vägval, arbetar för att nå dessa mål. Kristdemokraterna har varit tydliga med att vi vill slå vakt om, och öka, denna flexibilitet, säger Sara Skyttedal.
