I dag har den kommande parkeringsmomsen återigen debatterats i riksdagen. Tonläget är högt, och frågan används som en politisk dragkamp om vem som är mest bilvänlig. Det är olyckligt. För oavsett om momsen införs, utreds eller justeras kvarstår det grundläggande problemet: Vi använder inte våra parkeringsytor effektivt.
Fastighetsägare, kommuner och parkeringsaktörer befinner sig i ett läge av osäkerhet. Administrativa förändringar planeras, kalkyler justeras och marknaden avvaktar politiska besked. Men mitt i denna osäkerhet finns en fråga som inte är partipolitisk och som inte kan vänta på ett politiskt besked: hur väl använder vi den kapacitet vi redan har?
[ Annons ]
I stora delar av landet ser vi samma paradox. Köerna till parkeringsplatserna växer, samtidigt som mängder av p-platser står tomma varje dag. Det gäller i bostadsområden, vid arbetsplatser och i centrumnära lägen. På pappret är anläggningarna fulla, men i verkligheten är kapaciteten långt ifrån utnyttjad. Parkering är alltså inte i första hand ett kapacitetsproblem – utan ett systemproblem.
Lösningen på upplevd brist är alltför ofta att bygga mer, snarare än att använda det vi redan har bättre
De flesta av landets p-platser vid boende och arbetsplatser är reserverade, antingen för en specifik bil eller för en utpekad arbetsgivare. Oavsett om bilen står där eller inte är platsen låst. Resultatet är att stora parkeringsytor står tomma på gatumark, i garage, på innergårdar och på andra platser. Samtidigt väntar andra på möjlighet att parkera, med cirkulerande trafik som förgäves letar p-plats och med månads- eller till och med årslånga väntelistor för att få tillgång till parkering. Dessutom binds mark, betong och kapital upp utan att skapa motsvarande nytta.
[ Annons ]
Utrymmet i våra städer ska räcka till mycket. Att i onödan asfaltera stora ytor som skulle kunna användas till något annat är svårt att försvara. Att anlägga nya parkeringsplatser är dyrt, resurskrävande och innebär betydande klimatpåverkan. Det kräver material, energi och mark som kunde ha använts till bostäder, grönområden eller verksamheter. Ändå är lösningen på upplevd brist alltför ofta att bygga mer, snarare än att använda det vi redan har bättre.
Den pågående debatten om p-momsen ger ett perfekt tillfälle att lägga denna kostnadsmässigt slösaktiga, klimatmässigt destruktiva och ytmässigt ineffektiva slentrian bakom oss. Det är dags att gå från strikt reserverade upplägg till mer flexibla och optimerade lösningar, så att nyttjandegraden ökar utan att nya p-platser behöver byggas.
Politiken kan utreda, pausa och förhandla. Men fastighetsägare och kommuner gör bäst i att inte passivt vänta, utan aktivt agera
Omställningen börjar med att mäta hur mycket varje p-plats faktiskt nyttjas – över dygnet, veckan, månaden och året. Därefter behöver avtal och tilldelningsprinciper justeras så att platser kan delas smartare i stället för att stå outnyttjade. Med en genomtänkt, strukturerad och juridiskt hållbar plan kan samnyttjande organiseras transparent och förutsägbart, och justeras när behoven förändras. Den 18:e mars träder nya elbilspremien i kraft, samma dag passar Mobility46 på att arrangera ett webinarium där vi fördjupar oss i hur en sådan omställning kan genomföras inom ramen för befintliga avtal – affärsmässigt och juridiskt hållbart.
I grunden handlar det om ansvar. Ansvar för marken, för klimatet och för ekonomin. Att fortsätta bygga nytt när befintlig kapacitet står tom är inte långsiktigt hållbart – vare sig affärsmässigt eller samhällsekonomiskt.
Politiken kan utreda, pausa och förhandla. Men fastighetsägare och kommuner gör bäst i att inte passivt vänta, utan aktivt agera. Frågan är inte om vi har råd att optimera – utan om vi har råd att låta bli.
Mattias Goldmann, vd 2030-sekretariatet och Elin Warfvinge, marknadsansvarig, Mobility46
