Replik: Det går inte att redovisa sig ur konkurrensen

Det är något märkligt med den återkommande diskussionen om fjärrvärmens klimatredovisning. Eric Zinn, Louise Ödlund, Ida Åkesson och Anna Joelsson menar att reglerna ”straffar fastighetsägare som gör rätt”. Men vad är egentligen att göra rätt?

Att förebygga avfall, sortera bättre och få bort fossil plast är självklart rätt. Att ta vara på värme från avfallsförbränning är också klokt. Men att göra rätt kan rimligen inte betyda att fastighetsägaren ska sortera sin egen plast och samtidigt sakna intresse för plasten som eldas för att värma huset.

[ Annons ]

Skribenterna har rätt i att klimatredovisning styr. Det är också skälet till att Värmemarknadskommittén redan har en rekommendation som ger den styrsignal på avfallssidan som de efterfrågar. Klimatpåverkan från det egna avfallet kan särredovisas, samtidigt som man följer internationell redovisningspraxis och undviker dubbelräkning.

Det är lite förvånande att detta inte nämns. Kanske har skribenterna missat att den efterfrågade styrsignalen redan finns. Det förändrar i vart fall förutsättningarna för diskussionen.

Det finns ingen motsättning mellan en starkare styrsignal på avfallssidan och att behålla styrsignalen på energisidan

[ Annons ]

Här borde vi snarare kunna göra gemensam sak. Ett problem i dag är att fastighetsägare inte alltid får de uppgifter från avfallsentreprenörerna som behövs för att beräkna klimatpåverkan från det egna avfallet. Låt oss tillsammans verka för att Värmemarknadskommitténs rekommendation efterlevs och för att kommunerna ställer tydligare krav på att avfallsentreprenörerna tillhandahåller sådan information. På energisidan finns redan krav på att fjärrvärmeleverantörer ska ge sina kunder information om energins klimatpåverkan. Något motsvarande tydligt informationskrav finns inte på avfallssidan. Där finns en konkret brist att åtgärda.

Men det finns ingen motsättning mellan en starkare styrsignal på avfallssidan och att behålla styrsignalen på energisidan. Det är därför svårt att se vilken ytterligare klimatnytta skribenterna menar uppstår genom att den senare försvagas. De argumenterar utförligt för nyttan av att avfallslämnaren får bättre information och starkare incitament. Nyttan av att samtidigt minska genomslaget av avfallsförbränningens utsläpp hos fjärrvärmekunden har de däremot inte påvisat.

Skribenterna tycker att det är ”konstigt” att en fastighetsägare kan minska sin energianvändning och ändå redovisa högre klimatpåverkan. Men om klimatpåverkan från den energi som köps samtidigt ökar är utfallet inte särskilt konstigt. Både mängden energi och energins klimatprestanda spelar roll.

Här blir också argumentet om rådighet svårt att följa hela vägen. Fjärrvärmekunden bestämmer inte vad producenten stoppar in i fjärrvärmeverket. Skribenterna vill ändå göra kundens klimatredovisning okänslig för detta just när bränslet är avfall. Man kan ju undra varför samma resonemang inte skulle gälla när fjärrvärmen produceras med exempelvis torv eller olja. Kundens rådighet över producentens val av bränsle är lika begränsad då. Någon generell princip för köpt energi argumenterar skribenterna inte för.

Vi förstår att det kan vara lockande att frikoppla en växande avfallsimport från fjärrvärmekundernas klimatredovisning

Det blir särskilt intressant mot bakgrund av avfallsimporten. Svensk energiåtervinning kan vara bättre än alternativen för enskilda avfallsflöden. Men fjärrvärmens långsiktiga konkurrenskraft kan knappast bygga på ett växande beroende av andra länders plastrika restavfall. Ju mer avfall som importeras, desto större del av den styrsignal som skribenterna efterfrågar på avfallssidan hamnar utomlands, medan plasten eldas och utsläppen sker i svenska fjärrvärmeverk.

Vi förstår att det kan vara lockande att frikoppla en växande avfallsimport från fjärrvärmekundernas klimatredovisning.

Fastighetsägarnas hållning är betydligt enklare. Vi följer internationellt etablerade standarder för klimatredovisning. Förändras de, följer vi med. Vi vill ha styrning i båda ändar. Mindre avfall och bättre sortering hos avfallslämnaren, men också ett fortsatt kundtryck på fjärrvärmeproducenterna att minska sina utsläpp.

Vi som värnar fjärrvärmen ser därför med viss förvåning på den närmast väderkvarnsliknande kampen om kundernas klimatredovisning. En mer angelägen fråga är varför Sverige importerar stora mängder avfall för förbränning samtidigt som avfallsförbränningen står för omkring 80 procent av el- och fjärrvärmesektorns klimatutsläpp.

Fjärrvärmen har många styrkor och en viktig roll i energisystemet. Men fjärrvärme som produceras med stora fossila utsläpp kommer att möta hård konkurrens från alternativ med lägre klimatpåverkan. Det går inte att redovisa sig ur den konkurrensen. Fjärrvärmens konkurrenskraft stärks inte av att utsläppen syns mindre hos kunderna. Den stärks av att utsläppen faktiskt minskar.

Rikard Silverfur, chef utveckling och hållbarhet, Fastighetsägarna Sverige