Bygg- och fastighetssektorn står för omkring 20 procent av Sveriges växthusgasutsläpp, och en stor del uppstår i själva byggskedet där materialvalen väger tyngst. Att lägre klimatpåverkan skulle kosta mer är en av branschens vanligaste invändningar – men enligt Ramboll är det ofta tvärtom.
I rapporten ”Vad kostar klimatambitionerna?” gör konsultföretaget bedömningen att utsläppsminskningar på upp till 20 procent med rätt förutsättningar kan ge lägre kostnad, medan minskningar på 30–40 procent i många fall ryms inom ordinarie budget utan att funktion eller kvalitet tummas bort. Först vid reduktioner på 50 procent och uppåt uppstår i dagsläget tydliga kostnadsökningar, konstaterar rapportförfattarna.
[ Annons ]
– En av de mest seglivade myterna i branschen är att lägre klimatutsläpp automatiskt innebär högre kostnader. Vår analys visar att det ofta är tvärtom. De största möjligheterna finns i smartare materialval, effektivare konstruktioner och bättre beslutsunderlag tidigt i projekten, säger Peter Önnby, expert inom hållbar affärsutveckling på Ramboll.
Rapporten bygger på intervjuer med ett tjugotal aktörer i byggsektorn samt genomgång av tidigare studier och analyser av färdiga projekt. Poängen är att vissa klimatåtgärder sänker kostnaderna medan andra driver upp dem: besparingar från optimerade konstruktioner och prefabricerade element kan finansiera dyrare insatser med hög klimatnytta, som klimatförbättrad betong, återbrukat stål och biobaserade material. Det avgörande är enligt rapporten inte tekniken utan arbetssättet – tidig och nära samverkan i värdekedjan, tydliga klimatkrav och integrerade klimat- och kostnadskalkyler.
– Resultaten visar att betydande utsläppsminskningar redan i dag kan genomföras inom budget. Det är en viktig insikt för alla aktörer som vill kombinera konkurrenskraft med klimatomställning, säger Christopher Marton, senior konsult inom klimatomställning på Ramboll.
[ Annons ]
Rapporten pekar samtidigt på att många aktörer riskerar att underskatta hur kommande EU-regelverk påverkar priset på traditionellt framställda material som stål och betong. När de fria utsläppsrätterna inom EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS, fasas ut väntas priserna stiga fram till 2034 – enbart till följd av lagstiftningen med upp till 33 procent för betong, 45 procent för konstruktionsstål och 17 procent för armeringsjärn, uttryckt i fasta priser. Parallellt skärps EPBD-direktivet med krav på redovisning av livscykelutsläpp från 2028 och förslag om bindande gränsvärden för byggskedets klimatpåverkan från 2030, kopplade till plan- och bygglagen, där en byggnad som överskrider gränsvärdet enligt förslaget inte skulle beviljas bygglov. Kunskapen om de här kostnadseffekterna är enligt rapporten generellt låg i branschen.
– Byggbranschen behöver inte välja mellan klimatmål och ekonomi. Vi tog fram rapporten för att skapa ett mer faktabaserat samtal om klimat och kostnader tillsammans med byggsektorn, säger Christine Brådenmark på Klimatarena Stockholm.
De som agerar tidigt kan få ett försprång. Rapporten pekar på certifieringsmarknaden, där aktörer som frivilligt sänkte sitt energiavtryck innan kraven skärptes har kunnat ta ut hyrespremier på mellan 8 och 16 procent.
FAKTA: Rapportens vägledning i tre skeden
Rapportens avslutande kapitel bryter ner ett kostnadseffektivt klimatarbete i konkreta åtgärder för byggprocessens tre skeden. I korthet:
- Planering och projektering: ställ tydliga och mätbara klimatkrav i upphandlingen, inför ekonomiska incitament i avtalen, identifiera kostnadseffektiva klimatåtgärder tidigt, öronmärk besparingar från optimering till klimatsmarta material och använd LCC för hela livscykeln.
- Under produktion: bygg rätt från början och minimera spill, behåll nyckelkompetenser genom hela projektet, uppdatera klimat- och kostnadskalkylen löpande och dokumentera vad som byggs in.
- Efter produktion: verifiera utfallet mot målen, lämna över en digital loggbok till förvaltningen och återför erfarenheter till nästa projekt.
