Nej, ”kunden har alltid rätt” gäller inte fullt ut för fjärrvärmebranschen. I del 2 av denna artikelserie mötte vi Skandia Fastigheter och Lansa Fastigheter som är klart bekymrade att inte kunna nå sina klimatmål på grund av att den fjärrvärme man är mer eller mindre beroende av inte längre levererar samma snabba klimatförbättringar, eller i vissa fall faktiskt ökar sina utsläpp.
– Det är superutmanande. Här behöver vi hjälp från våra leverantörer för att lyckas, sa exempelvis Emma Henriksson, hållbarhetschef på Skandia Fastigheter.
[ Annons ]
Ulf Wikström, hållbarhetschef på Stockholm Exergi, erkänner problemen rakt ut. Han ger inga förhoppningar om att omedelbart leverera vad kunden efterfrågar.
Många skulle nog uppfatta det som att ni nu skjuter ifrån er klimatskulden, så att den hamnar på fastighetsägare?
– Nej, snarare det motsatta! Jag vill inte lägga någon ökad börda på fjärrvärmekunderna, utan menar tvärtom att det är orättvist att de i rollen som fjärrvärmekunder får bära hela klimatbelastningen av många fler människors och verksamheters avfallshantering. Fastighetsägare är kunder till oss dels indirekt genom avfallssystemet där avfalls- och återvinningsbolag är våra direkta kunder, och dels direkt genom deras användning av fjärrvärme.
Ulf Wikström menar att det är en central utgångspunkt att det är genom avfallssystemets hela värdekedja man behöver arbeta när det gäller avfallsförbränningens utsläpp. Men det innebär då såklart också att man som fjärrvärmeleverantör inte på studs kan leverera den bättre klimatprestanda som kunderna kräver.
– Omställningen av avfallssystemet förutsätter många saker, från ekodesign och ökad återvinning till klimatneutral slutbehandling för brännbart restavfall med CCS. Det kommer ta sin tid eftersom rotorsaken är att hela samhället använder så mycket plast och polymerer idag – det är inte bara förpackningar som orsakar utsläppen.
Men trots allt. Det är från Stockholm Exergis, och andra avfallsförbrännares, skorstenar utsläppen sker.
Vi sitter i samma båt när det gäller avfallet
Man skulle kunna dra ett streck där och dra den där vanliga slutsatsen om monopolisten som inte har minsta anledning att lyssna på sin kund. Det kan såklart vara så. Men å andra sidan kan man fråga sig varför Ulf Wikström då skulle ta 53 minuter av sin tid för att tämligen passionerat argumentera för hur fjärrvärmen åter ska kunna bidra med samma klimatnytta som den gjorde när den började byggas ut i större skala.
Man kan också invända att det är ett bekvämt sätt att lägga bördan på kunderna. Inte alls en orimlig invändning. Men å andra sidan finns det här en poäng som inte heller fastighetsägarnas egna hållbarhetsexperter avfärdar. Om alla fjärrvärmekunder i Sverige konverterade till bergvärme och köpte grön el i morgon, skulle all förnybar el i landet gå till uppvärmning i stället för till transporter och industri. Det är heller inte vad Emma Henriksson vill.
– Det vill vi inte göra helst, för det är ju smart. Det är ett bra system i grunden. Vi vill gärna ha kvar den, men den måste bli bättre, säger Emma Henriksson.
Det största problemet är den ökande andelen plast i det avfall som förbränns. Mattias Philipsson, ordförande i Delegationen för cirkulär ekonomi och vd för Svensk Plaståtervinning, pekade på hur förbränningsprocessen kräver en viss andel plast för att fungera optimalt – och att fjärrvärmebolagens beroende av att elda avfall snarare är ett hinder för att minska plastflödena.
Ulf Wikström är inte obekant med resonemanget. Han avfärdar det inte heller.
– Om brännbart restavfall försvinner totalt från samhället behövs såklart inte förbränningen. Det är sant.
Sedan en vändning:
– Men det säger ingenting om vad vi måste hantera de kommande trettio till fyrtio åren. Ulf Wikström menar att återvinningsbar plast behöver kunna samlas in i mycket högre grad, så att det som finns kvar i restavfallet är sådant som inte kan eller bör återvinnas av tekniska skäl eller miljöskäl.
– Det är helt klart möjligt att uppnå! Men även i det önskvärda läget finns det klimatpåverkande restavfall kvar. Det är därför vi tror på koldioxidinfångning. Men egentligen borde även fastighetsägarna, verksamheterna, byggbolagen och producenterna få samma fråga som du ställer till oss: när är plasten borta? Jag kan inte besvara den frågan själv. Fråga även dem som genererar restavfallet!
Ulf Wikström understryker att det kommer att bli mindre restavfall totalt sett men att det handlar om processer som tar decennier, inte år.
Och lösningen för det som blir kvar, som han ser det, är teknikutveckling även i förbränningsledet.
– Jag tror att avfallsförbränningen kommer att behöva konsolideras. Det kommer att vara färre anläggningar, men de som finns kvar är de som har lyckats utveckla sin teknik så att man kan hantera det besvärliga – det som samhället verkligen inte kan göra något bättre av. Det är det vi kan göra energi av och samtidigt fånga in kol, säger Wikström.
Det är en rätt precis beskrivning av vad Mälarenergi höll på med under 2024 och 2025. Bolaget testade koldioxidinfångning i pilotskala – inte som ett framtidslöfte utan för att förstå vad tekniken faktiskt kräver av en verklig anläggning i drift. Det är den sortens investering Ulf Wikström menar är biljetten in i framtidens avfallssystem.
Det är komplext i flera dimensioner. Både i tid och rum. Är det något man från både fastighetsägar- och fjärrvärmebransch kan enas om är det förmodligen just det.
Stockholm Exergi siktar på full CCS-kapacitet 2035, Mälarenergi testade koldioxidinfångning i pilotskala under 2024–2025, och Vattenfall Värme håller på att utveckla Fossil Eye – ett mätverktyg för fossilt innehåll i inkommande avfall, i samarbete med Tekniska Verken och Umeå Energi.
Det är rörelser i rätt riktning, men de mäts i decennier. Fastighetsbolagens klimatmål mäts i år.
I en rumslig dimension handlar det om systemgränser. Vems utsläpp är det egentligen? Är det utsläppen från den fjärrvärme den enskilde fastighetsägaren köper? Utsläppen från hela fjärrvärmenätet? Eller utsläppen från det avfallsekosystem som gör avfallsförbränning nödvändig – inklusive den kemiindustri som pumpat ut fossilbaserad plast på marknaden i decennier? Svaret skiftar beroende på vem man frågar och vilken systemgräns man väljer.
Lisa Moll, hållbarhetschef på Vattenfall Värme, har sin princip tydligt formulerad.
– Den verkliga nyckeln ligger uppströms. Mängden fossil plast i samhället måste minska och materialåtervinningen öka, säger Lisa Moll.
Joacim Sundqvist, produktägare inom affärsområde Kraft & Värme på Mälarenergi, delar bilden.
– Vi kan inte ensamma lösa ut en källa till koldioxidutsläpp som uppstår långt innan ett restavfall når vår anläggning, säger Joacim Sundqvist.
Vad som är påfallande när man går igenom de tre bolagens svar är att de oberoende av varandra rört sig i samma riktning. Man vill utveckla ekonomiska incitament kopplade till fossilt innehåll i det avfall som levereras till deras anläggningar.
Stockholm Exergi har infört en klimatavgift baserad på fossilt koldioxidinnehåll per ton restavfall. Avgiften är differentierad – ju sämre sorterat, desto högre kostnad. Tanken är att klimatavtrycket ska vandra uppströms till avfallsbolagen och vidare till deras kunder.
Vattenfall Värme inför en liknande CO?-avgift, men satsar parallellt på ett tekniskt verktyg för att göra mätningen trovärdig: Fossil Eye, som ska kunna avgöra andelen fossilt innehåll i inkommande avfallsströmmar. Utan ett tillförlitligt mätsystem riskerar en differentierad avgift att bli tandlös.
Mälarenergi redovisar sedan ett par år klimatpåverkan per ton restavfall direkt till sina avfallskunder – inte till fjärrvärmekunderna. Logiken är densamma som hos de andra: den styrande informationen ska nå de aktörer som faktiskt kan göra något åt innehållet.
Men det förutsätter att avfallsbolagen och deras kunder faktiskt svarar på incitamenten. Och det förutsätter att även producenterna av plast hamnar i ekvationen – vilket är Ulf Wikströms enskilt tydligaste budskap.
– Det måste skava ordentligt hos dem också, säger Ulf Wikström om kemiindustrin och fossilindustrin och fortsätter: I dag deklarerar de i bästa fall plastens slutliga öde i sitt Scope 3 som ett indirekt utsläpp, men betalar bara utsläppsrätter för sina egna utsläpp vid tillverkningen.
Hur kostnaden ska fördelas på ett rättvisande sätt – från producenter till konsumenter till avfallsbolag till slutbehandlare – kallar Ulf Wikström för en ”gyllene bördesfördelning”. Det är en fråga Energimyndigheten just nu utreder.
Mot det kan ju ställas hur Mattias Philipsson menar att det är ”en semantisk nödutgång” att beteckna avfallsförbränning som energiåtervinning. Att det snarare är en signal som gör folk mindre benägna att källsortera.
Något som får Ulf Wikström att reagera med mild förvåning. Han menar att förbränning med infångning av koldioxid och rätt prissättning faktiskt tvärtom höjer tröskeln för att avfall ens ska nå anläggningen, och att det därmed driver sortering, inte motverkar den.
Mitt i det principiella resonemanget lyser en frustration igenom.
– Jag är nästan så trött på bokföringsfrågan att jag knappt orkar prata om den, säger han.
Det kan låta exakt som när Fastighetsägarnas Rikard Silverfur pekar mot skorstenarna och säger ”Problemet är inte hur utsläppen bokförs. Problemet är att de finns.”
Ulf Wikström fortsätter dock med att prata just bokföring. Han är inte trött på saken för att klimatredovisning är oviktigt. Han menar att den redan sker – dock inte endast till fjärrvärmekunderna.
– Utsläppen är alltid först och främst våra egna. Bokföring minskar inga utsläpp. Men den måste hjälpa oss att införa rätt styrning och driva omställning. Vi redovisar redan idag avfallets klimatpåverkan även till avfallskollektivet och uppströms. Det är också den vägen vi jobbar med åtgärderna.
Han menar att informationen om klimatpåverkan, riktad till avfallsbolagen och vidare uppströms mot producenter, har bättre styreffekt. Den kan driva förändring av vad som faktiskt hamnar i avfallet.
Men det blir inte riktigt den hävstång han hoppas på när samma information når fjärrvärmekunderna. Fastighetsägaren kan påverka till en del, till exempel genom att erbjuda bra sorteringslösningar, men har inte rådighet över plastinnehållet i avfallet. Dessutom kommer restavfallet från kanske fem gånger så många hushåll som de som har fjärrvärme.
– Bokföringen av avfallets utsläpp på fjärrvärmen känns därför inte rättvis mot våra fjärrvärmekunder och skapar problem i taxonomideklarationer och fastighetsrapportering.
Klimatinformationen till värmekunderna ger ingen styrande verkan för själva utsläppet som ju beror på restavfallets sammansättning. Den kan däremot få en negativ verkan, eftersom man riskerar att göra en strukturell felomvandling av energisystemet, menar Ulf Wikström.
Helst vill han se att klimatinformationen och klimatkostnaden når dem som kan agera på den, inte endast dem som tar emot den återvunna energin.
Mitt i ett, för många kanske svårgripbart, principiellt resonemang finns också konkreta investeringar.
Mälarenergi invigde 2024 vad som beskrivs som världens största energilager för värme – ett bergrum under Västerås med kapacitet för 300 000 kubikmeter hett vatten, motsvarande drygt 13 GWh fjärrvärme. Det möjliggör att optimera driften och minska behovet av att starta ytterligare pannor vid topplast, vilket sänker utsläppen vid de tillfällen de annars hade varit som högst.
Stockholm Exergi beskriver en mer genomgripande teknisk omläggning. Bolaget bedömer att konventionell avfallsförbränning utan koldioxidinfångning inte kommer att vara förenlig med bolagets eget klimatmål eller Parisavtalets temperaturmål på sikt. Målet är CCS i full drift 2035. Miljötillståndsärenden kan påbörjas inom ett år.
Vi har bundit fast oss i den masten
CCS möter dock skepticism från många håll – om tekniken verkligen fungerar, om lagringen är säker, om det inte är ett sätt att skjuta på problemet. Wikström avfärdar inte frågorna men menar att tekniken är robust. Han hänvisar till att den teknik Stockholm Exergi bygger för sin BECCS-satsning har testats i en fullskalig testrigg, inte bara i labbskala, och läckagerisken bedöms som försumbar av oberoende institut. Och han utmanar kostnadsbilden.
– Summera vad samhället betalar i dag för fastighetsnära insamling, FNI, hämtning och sortering. Jämför den kostnaden med vad det skulle kosta att fånga in 90 procent av kolatomerna i det restavfall som blir kvar och kommer till oss. Tänk om de är ungefär lika stora. Är CCS då dyrt eller billigt?
Hans poäng är att CCS-kostnaden kan delas av ett enormt kollektiv, från producenter till konsumenter och avfallsbolag, medan fjärrvärmekunderna som idag får bära hela bördan för avfallsutsläppen utgör ett relativt litet kollektiv. Ulf Wikström är dock noga med att CCS inte ersätter FNI, utan kan komplettera och fånga upp det som blivit kvar.
Han är medveten om att intervjun sker i en kontext där fjärrvärmebolag och fastighetsägare står på varsin sida en djupt ristad konfliktlinje.
– Men i realiteten har vi djupa diskussioner med avfallsbolag, återvinningsbolag och fjärrvärmekunder om precis de här frågorna. Och när vi lägger upp hela pusslet på bordet, är min bild att man alltid blir överens om vad som måste göras och att vi behöver samverka för att komma framåt, säger Ulf Wikström.
