Fastighetsbolagen gör rätt – men utsläppen ökar ändå

Emma Henriksson är hållbarhetschef på Skandia Fastigheter och har jobbat med de här frågorna i mer än ett decennium. Hon väljer sina ord med omsorg. Men om fjärrvärmen är hon ovanligt rakt på sak.

– Som det ser ut nu så är ju inte fjärrvärmen tillräckligt bra i energisystemet. Det är ju det energislag som genererar mest utsläpp, säger Emma Henriksson, hållbarhetschef på Skandia Fastigheter.

[ Annons ]

Det är ett hårt omdöme om ett system som fastighetssektorn länge betraktat som sin klimatfrälsning. Del ett av den här serien visade att fjärrvärmens utsläppskurva planade ut för tjugo år sedan — och att emissionsfaktorerna på sina håll nu rör sig uppåt igen. Emma Henriksson bekräftar bilden, men är noga med en sak: det är inte ett argument för att avveckla fjärrvärmen.

– Man kan ju inte leva på det här i all evighet att man stod för att växla ut oljepannorna. Det var ju superbra liksom, det har ju betytt mycket. Men man behöver ju kontinuerligt jobba med att förbättra sig, säger Emma Henriksson.

Skandia Fastigheter värmer sina fastigheter i huvudsak med fjärrvärme och geoenergi. Geoenergin väljer man där det är möjligt — det är i regel bättre ur både klimat- och lönsamhetsperspektiv. Men fjärrvärmen dominerar, och den går inte att byta ut i merparten av beståndet.

Hade vår energianvändning varit konstant, då skulle utsläppen ha ökat.

När Emma Henriksson går igenom bolagets egna siffror från 2019 och framåt ser hon att utsläppen från fjärrvärmen minskar. Men det är delvis en vilseledande bild.

– Minskningen beror på att vi har minskat vår energianvändning. Om vi tittar på hur fjärrvärmen på totalen bidrar till att minska, har emissionsfaktorerna per kilowattimme försämrats sedan 2019. Så hade vår energianvändning varit konstant, då skulle utsläppen ha ökat.

Mönstret är detsamma som Claes Malmkvist, vd för Lansa Fastigheter, beskrev i ett uppmärksammat debattinlägg i mars — och som fick honom att reagera med sällan skådad skärpa mot fjärrvärmeleverantörerna. Lansa minskade sin fjärrvärmeförbrukning med 14 procent under 2025. Utsläppen ökade ändå med 11 procent. Inte för att bolaget gjort något fel, utan för att leverantörerna ökat sina.

— Vi blir ju ställda, för det första, internt, säger Claes Malmkvist. Det bubblade upp lite annat. Gammalt gruff, märker jag, i synen på vissa fjärrvärmebolag.

Bakgrunden till att Claes Malmkvist bryr sig om detta är inte enbart ideologisk. Lansa ägs av Länsförsäkringar, en institutionell placerare med hård press på hållbara investeringar.

– Det är en icke-fråga idag att inte ha krav på att du har hållbara investeringar. Så att för oss handlar det om överlevnad, säger Claes Malmkvist.

Skandia Fastigheter håller på att validera sina klimatmål inom ramen för Science Based Targets initiative, SBTi — ett globalt ramverk för vetenskapligt förankrade klimatmål. Som det ser ut nu ska bolaget minska klimatpåverkan från energi med 42 procent till 2030.

– Det är superutmanande, säger Emma Henriksson. Här behöver vi hjälp från våra leverantörer för att lyckas.

Men när hon och hennes kollegor gått igenom prognoserna för bolagets stora fjärrvärmeleverantörer – Eon, Vattenfall och Stockholm Exergi – ser de inte den hjälpen komma.

– Tyvärr ser det inte ut som att de jobbar med att ställa om sin verksamhet till 2030. Det är marginella skillnader i utsläpp då som nu. Det hjälper inte oss i vårt nära mål.

Vi vill gärna ha kvar fjärrvärmen, men den måste bli bättre.

Det sätter Skandia i en besvärlig sits i sin omställningsplan. Energieffektivisering ger resultat, men det räcker inte hela vägen. Och att växla bort fjärrvärmen är en utväg bolaget inte vill ta.

– Det vill vi inte göra helst, för det är ju ett smart och bra system i grunden. Vi vill gärna ha kvar fjärrvärmen, men den måste bli bättre. På alla ställen, inte bara på några ställen.

Problemet är att fastighetsbolagen i praktiken inte har något sätt att ställa krav.

– Det är inte som med annat som vi köper in, säger Emma Henriksson. Då gör man en upphandling och kravställning och man kan ha en dialog. Det här är ju ingen reell upphandling eller dialog.

Hon var med vid ett sådant dialogforum för första gången för ungefär tio år sedan. Önskemålen om minskad klimatpåverkan lämnades in. Och igen. Och igen.

Claes Malmkvist beskriver samma upplevelse från en annan vinkel. Hans bolag kan i teorin välja klimatallokerade produkter hos de leverantörer som erbjuder det – en produkt där en andel av värmen bokförs som fossilfri. Men han är skeptisk till vad det faktiskt innebär.

– Vi vet ju inte om de är strikta med det. Om de skulle producera el med vindkraft i 10 procent av den värmeenergin de gör, säljer de ut mer än 10 procent som klimatmål? Jag vet inte heller det.

Det finns inte ens en gemensam standard att jämföra mot.

– Man måste hitta en jämförbar nomenklatur. Som är jämförbar även internationellt. Att man ska kunna jämföra de olika fjärrvärmeleverantörerna med varandra. Det saknas idag.

Mattias Philipsson är ordförande i Delegationen för cirkulär ekonomi och vd för Svensk Plaståtervinning – och han har lite tålamod med det han kallar en semantisk nödutgång.

— Om vi börjar med det ordet, just energiåtervinning. Det finns två sätt att destruera avfall när det har lämnat den cirkulära ekonomin. Det ena är deponering och det andra är avfallsförbränning. Att man envisas med att använda ordet återvinningsmetod är i sig någonting som vi tror bidrar till att folk kanske inte är så duktiga på att källsortera.

Men Philipsson tar steget längre och avslöjar en systemlogik som sällan diskuteras öppet. Fjärrvärmeanläggningar som eldar avfall behöver en viss andel plast för att processen överhuvudtaget ska fungera och ge tillräckligt värmevärde.

– Frågar du ett fjärrvärmebolag som eldar avfall, och de svarar ärligt, bör de erkänna att förbränningsprocessen kräver en viss andel plast för att fungera optimalt. Utan plast sjunker energivärdet kraftigt och både el- och värmeproduktionen påverkas. Rensar vi bort all plast ur avfallet måste dagens system för avfallsförbränning behöva ställas om från grunden.

Det förklarar varför fastighetsägares ansträngningar att källsortera bättre inte märks i utsläppsstatistiken.

– Det finns en stor frustration hos fastighetsägarna. Om de gör ett kanonjobb och källsorterar och jobbar strukturerat och systematiskt med det, så kommer de inte att märka av det. Avfallsförbränningsanläggningarna kommer att kompensera det med import av avfall. Så CO?-utsläppen i Sverige, det vi ser på marknaden i alla fall, kommer ju vara konstant.

Det är också svaret på det argument som fjärrvärme branschen återkommer till — att avfallet ändå måste tas om hand, att alternativet är deponering. Philipsson avlivar det med statistik. Sverige importerar ungefär hälften av allt avfall, inklusive utsläpp, som förbränns här.

– De största länderna vi importerar från är Norge, Storbritannien och Italien. Då kan man fråga sig om Norge hade deponerat det här i stället. Svaret är nej. Deponering är förbjuden i Norge. Så vad man gör är egentligen att man konkurrerar med norska avfallsförbränningsanläggningar och materialåtervinning.

Fjärrvärmebolagen måste ta fram en plan B.

Avfallseldad fjärrvärme står för ungefär 20 procent av den totala fjärrvärme produktionen. Hälften av allt spillvärme från industrier och verksamheter kyls i dag bort utan att tas tillvara — det visar en rapport från Fossilfritt Sverige. Alternativa värmekällor finns alltså. De används bara inte, för att förbränningskapaciteten måste hållas fylld.

Andra länder har börjat agera. Danmark har politiskt beslutat att fasa ut 30 procent av sin avfallsförbrännings kapacitet till 2030, i linje med omställningen mot en mer cirkulär ekonomi. Nederländerna beskattar avfallsförbränning lika hårt som deponering — båda räknas som destruktion av resurser.

Sverige har gjort varken eller.

– Fjärrvärmebolagen måste ta fram en plan B, säger Mattias Philipsson. Och den ska inte vara att importera ännu mer avfall. Det måste vara att hitta andra värmekällor.

Emma Henriksson delar den bilden. Hon ser en potential i spillvärme, i fastigheternas förmåga att agera flexibelt i energisystemet, i den infrastruktur som redan finns utbyggd. Det är inte ett argument mot fjärrvärmen — det är ett argument för att den kan bli något annat än den är i dag.

– Det är tråkigt och ett slöseri med investeringar i infrastruktur om branschen inte ställer om och blir konkurrenskraftig. De har gjort jättestora investeringar i infrastrukturnäten. Det är synd att inte använda det.

Men det förutsätter att branschen faktiskt väljer att ställa om.

– Jag tycker det skulle vara olyckligt om inte fjärrvärmebranschen ställer om. Det finns bra grejer som görs, men det skulle behöva göras mer.

I nästa del: Leverantörerna svarar: vad gör ni med era egna utsläpp, och när?