Silverfur om fjärrvärmens klimatansvar: ”De rår över vad som är i ugnarna”

”Det är fjärrvärmebolag, inte fastighetsbolag eller villaägare, som råder över bränslemixen i fjärrvärmeugnarna. När import av avfall med plast för att mata fjärrvärmeugnarna ökar är det ett beslut som fjärrvärmebolagen äger. Det råder inget tvivel om att det är fjärrvärmebolagen som har full rådighet över sina egna Scope 1-utsläpp.”

Vi börjar med att diskutera om det kraftord (inte av den grövre sorten) som inledde det korta mejlsvaret ovan ska vara med eller inte. Rikard Silverfur är näringspolitisk chef på Fastighetsägarna och har följt fjärrvärmebranschens klimatdiskussion på nära håll. Det är frågor som har letat allt högre på hans prio-ordning sedan han också blev ordförande för Union of Property Owners (UIPI) kommitté för EU-frågor, där EPBD och andra energifrågor ofta är på dagordningen.

[ Annons ]

Men efter att ha läst alla tre delar av Fastighetstidningens artikelserie om fjärrvärmens klimatpåverkan vill han vara lite mer nyanserad – särskilt efter att ha tagit del av hur Ulf Wikström, hållbarhetschef på Stockholm Exergi, ser på problemen.

– Det är trots allt mycket som vi håller med varandra om, och det ska vi bejaka. Ulf Wikström säger att ha när trött på bokföringsfrågan, alltså diskussionen huruvida det ska redovisas i Scope 2 eller 3 hos fastighetsbolag. Det är en kvasidebatt. Jag är också med på att CCS-åtgärder är bra. Från vår sida vill vi också öka trycket på plastproducenterna som sätter plasten på marknaden. Jag tycker också att de ska ta ett större ansvar för att det fortfarande förbränns plast.

Men ändå vill Rikard Silverfur markera att han inte är nöjd, inte nöjd alls, med hur fjärrvärmeleverantörer till synes fortsätter att vilja undslippa ansvar för eldandet av plast och lägga över ansvar på landets fastighetsägare.

– Det är ingen tvekan om att vi pratar om fjärrvärmeproduktionens utsläpp i Scope 1. Det är fortfarande deras direkta utsläpp, och det är i produktionen de behöver få ner sina utsläpp om de vill vara konkurrenskraftiga.

Rikard Silverfur menar att ständiga diskussioner huruvida utsläppen ska redovisas i Scope 2 eller 3 hos fastighetsbolag leder bort frågan från utsläppsminskningar i fjärrvärmeproduktion. Det får visserligen fjärrvärmen att framstå bättre i kundernas redovisning, men det ligger väldigt nära grönmålning att ”nolla fjärrvärmen” som en representant för fjärrvärmebranschen nyligen försa sig, enligt Rikard Silverfur.  

– Viljan att själv vidta åtgärder för att få ner sina egna utsläppen verkar vara begränsad. För det är inte fastighetsägaren som bestämmer vad som åker in i ugnarna. Och det är inte fastighetsägaren som importerar avfall från andra länder för att tillverka fjärrvärme.

Men om man bortser från importen så länge, det är trots allt avfall som i dag måste tas om hand.

– Fast importen är talande, de söker aktivt efter avfall med plast att elda. Oavsett import, har de 100 procent rådighet över vad de väljer att elda. Många fjärrvärmebolag eldar inte avfall. De väljer att elda biobränsle. Men vi ska samtidigt vara tacksamma för de som eldar avfall. Men dessa får då också ta ett större ansvar för att se till att det inte åker in plast i ugnarna.

Men skulle vi då inte stå med väldigt stora deponier av plastavfall?

– Det är nonsens, deponi är förbjudet.

Jo, visserligen. Men vart ska det då?

– Då skulle det gå till återvinning. Om de börjar med ugnsnära sortering – det vill säga att de är noggranna med vad det är de kastar in i sina ugnar – och sorterar bort plasten, till återvinning i stället. Det går – på samma sätt som när de valde bort olja. Varför lägger de sig nu bara platt och säger att de inte kan göra någonting med det avfallet.

Det vore välkommet med producentfinansierad ugnsnära sortering.

Rikard Silverfur refererar till Emma Henriksson, hållbarhetschef på Skandia Fastigheter, (intervjuad i del 2) som liksom många andra har tydliga omställningsplaner att leva upp till.

– Fastighetsbolagen behöver veta vad fjärrvärmens Scope 1-utsläpp har för bana ner – och det får de ju inte.

Ett återkommande svar att det alltid kommer finnas fraktioner som av olika skäl är tvunget att eldas.

– Så är det. Vi kommer aldrig komma ner till noll. Om man har återvunnit plast låt säga tio gånger och den är helt uttjänt och inte går att återvinna mer– då är det bästa att elda upp den. Men det är väldigt mycket plast som eldas i dag som fortfarande går att återvinna. IKEM, plastproducenterna, tycker att fjärrvärmen eldar upp deras råvara. De vill ha tillbaka plasten och har till och med föreslagit ett förbud mot förbränning av plast. Det finns också ett pågående arbete på Naturvårdsverket kring att producentansvaret också ska täcka ugnsnära sortering, inte bara fastighetsnära. Det vore välkommet med producentfinansierad ugnsnära sortering.

Både Emma Henriksson och Claes Malmkvist är kritiska, men de signalerar ändå en stark vilja att faktiskt vara med och påverka. Ser du ändå att fastighetsägare kommer att ha en viktig roll – ligger det något i det som Stockholm Exergi pratar om?

– Ja, men det är ju alltid en kombination. Vi tycker också att det är viktigt att fastighetsägare och de boende sorterar. Det är trots allt väldigt många hushåll som fortfarande inte sorterar, och kruxet är att även felsorteringsavgifter för flerbostadshus landar på fastighetsägaren och iunte hushållen som är de som ju brister. Men fjärrvärmebolagen måste också bli bättre på att sortera bort plasten ur sitt bränsle, dvs sortera nära sina ugnar.

De menar att de inte rår över vad som är i avfallet.

– De rår inte vad som är i avfallet – men de rår vad som är i ugnarna. Det är inte samma sak. Alla måste sortera mer, inklusive fjärrvärmebolagen. Och först och främst, de måste sluta upp med att importera avfall med plast.

Danmark ska ju fasa ut en del av sin avfallsförbränning och Nederländerna beskattar. Det gör inte Sverige. Är det den typen av reglering du tycker behövs?

– Det är ju intressant. Vi har precis lärt oss om de sakerna och har inte riktigt analyserat. Men det ligger i linje med vad Delegationen för cirkulär ekonomi skriver – framför allt att vi har en överkapacitet i avfallsförbränning som bryter den cirkulära ekonomin. Holland har insett att fjärrvärmebolagen har incitament att bryta den cirkulära ekonomin genom förbränning. Det finns en logik i att köra lite Ozempic på svensk avfallsförbränning så att aptiten minskar. Det vore intressant att se om Hollands och Danmarks styrmedel kunde implementeras i Sverige.

Men CCS får inte bli en ursäkt för att elda mer plast.

Men det blir ett ytterligare problem framåt – vi kommer stå med en överkapacitet av enorma anläggningar för förbränning`

– Inte för mig att svara på. Men man pratar ju väldigt mycket om nästa generations fjärrvärme – den är mer lågtempererad, den ska produceras av värmepumpar, bestå till största del av restenergi, kanske till och med kärnkraft. Det är fler och fler som ser att framtidens fjärrvärmeproduktion inte består av att eldar saker. Vi ser ju också att behovet av fjärrvärme kommer att minska. Och då är det lite hönan och ägget – ska vi dra ner kapaciteten först, eller ska vi vänta tills bränslet tar slut och så står vi där med ugnar som inte får någonting i sig?

Är det inte mycket en fråga om systemperspektiv – varifrån ska man utgå, i tid eller i rum, när man gör sin bedömning?

– Det behöver inte vara det. Man kan koka ner det till: vad tänker fjärrvärmebolagen göra för att minska sina egna Scope 1-utsläpp? Om fjärrvärmebolagen fokuserar på sina egna Scope 1 och inte på andras Scope 2 eller Scope 3, då tror jag att det kan börja bli lite verkstad. Men allt för många i fjärrvärmebranschen har fastnat i att titta på andra aktörers Scope 2 och 3, det tror jag är en riskfylld väg. Vi ser ju hur fler och fler fastighetsbolag efterfrågar utsläppsfri fjärrvärme. De ska fokusera på sina egna utsläpp. Det allra viktigaste är att ta bort plasten. Det kvarvarande som inte längre går att återvinna kan de kompensera med. Men CCS får inte bli en ursäkt för att elda mer plast.