Fyra timmar och femton minuter efter att den intervju du just ska läsa skickats iväg för citatkoll publicerar Dagens Nyheter en lång artikel vars ingress börjar ”Märta Stenevi lämnar politiken för gott.”
Där berättar Miljöpartiets före detta språkrör också om sin bok ”Andas, överlev”, som är en uppgörelse med vad hon menar är en maktstruktur som leder till otydlighet och mobbing.
Märta Stenevi var bostadsminister under 298 dagar i regeringen Löfven II och III. Utifrån den erfarenheten tycker hon att det finns ett och annat att utveckla i de visioner för hyresrätten som dyker upp i Fastighetstidningens artikelserie.
[ Annons ]
Vår sociala bostadspolitik bygger på att vi har allmännyttiga bostadsbolag
Men Fastighetstidningen vet alltså ingenting om vad som senare ska meddelas när vi formulerar frågan vad hon skulle ta tag i först om hon åter skulle titulera sig som bostadsminister hösten 2026. Märta Stenevi å sin sida kan rimligen inte heller avslöja att det aldrig kommer att ske, och därmed ge Fastighetstidningen den stora morgontidningens scoop. Men hon uttalar sig som bostadspolitisk talesperson om en linje som Miljöpartiet kommer att hålla sig till oavsett om Märta Stenevi har lämnat.
– Det första jag skulle göra är att knacka på socialförsäkringsministerns dörr. För vi kommer inte hela vägen med de bostadspolitiska verktyg som finns att tillgå. Utan det måste till en förstärkning av betalningsförmågan.
[ Annons ]
Märta Stenevi, numera tidigare bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet, fortsätter med en andra, något mer abstrakt dörr.
– Nummer två är att knacka på EU:s dörr för att se över statsstödsregler. Vår sociala bostadspolitik bygger på att vi har allmännyttiga bostadsbolag. Att de åläggs att verka på samma villkor som de privata innebär att vi får problem i vår sociala bostadspolitik.
Men på din dörr skulle fastighetsägare knacka på och påminna om att det någonstans på departementet finns en färdig utredning om friare hyressättning i nyproduktion.
– Och den skulle få ligga kvar i byrålådan. Framför allt skulle jag säga till de fastighetsägarna att vi precis har sett över presumtionshyressystemet och först behöver se vad det ger.
Trångbodda ensamstående mammor kommer inte att kunna ha råd att bo i nyproduktion
Med det utrett kan vi gå över till Märta Stenevis lite friare reflektioner kring de visioner fastighetsägare har för hyresrätten, ett samtal som ganska mycket kommer att kretsa kring den där första dörren – alltså behovet att se över och bredda bostadsbidraget.
För Märta Stenevi verkar inte ha ställt in sig på röstfiske. Åtminstone inte i gruppen privata fastighetsägare. Hon inleder med att deklarera vilka visioner hon tycker saknas.
– Visioner att exempelvis kunna addera fler tjänster skapar ju en känsla av att mycket på bostadsmarknaden egentligen fungerar ganska bra, men vi har en grupp som inte kan ta del av detta eftersom man inte kan ta sig in på bostadsmarknaden.
Här ska det väl kanske tilläggas att enkätfrågan till fastighetsbolagen var ställd huruvida man tror sig komma att ta en aktiv roll i den sociala bostadsförsörjningen. Något som ju delvis är avhängigt politiken. Däremot är det många som lagt till kommenterar att man gärna skulle vilja bidra i högre utsträckning.
Vad är då Märta Stenevis lösningar? Hon är tydlig med att hon inte sällar sig till dem som anser att den strukturella hemlösheten går att bygga bort.
– Trångbodda ensamstående mammor kommer inte att kunna ha råd att bo i nyproduktion.
I en av Fastighetstidningens artiklar påtalar WSP:s bostadsanalytiker Linda Lövgren att ”bruksvärdessystemet är inte bara ett sätt att motverka höga hyror, det är också ett hinder mot att sätta för låga hyror.”
– Jo, det är ett populärt argument. Och jag kan inte säga att det är fel. Det har såklart en begränsande effekt när man ska hitta lösningar för en social bostadspolitik. Men skulle vi införa marknadshyra skulle vi få än större inlåsningseffekter eftersom hyrorna skulle differentieras mer, och därmed spä på segregationen, menar Märta Stenevi.
Även om hennes dåvarande partikollega Karolina Skog i samband med sin stora utredning om social bostadspolitik varit tydlig med att vi kan behöva diskutera särlösningar på bostadsmarknaden, så står Märta Stenevi tydligt fast vid en fortsatt generell bostadspolitik.
– Att bryta segregationen löser vi inte genom att skrota bruksvärdessystemet.
Helt främmande är hon dock inte för att, som i Stadsmissionens sociala bostadsprojekt i Farsta, arbeta med differentierad hyressättning.
– Det är ett spännande projekt. Men det kommer att vara svårt att skala upp i större skala. Det är inte en lösning på hela systemet.
Som bostadspolitisk ledstjärna är Wien väldigt överskattat
Märta Stenevi är knappast ensam om att mena att Karolina Skog genom utredningsdirektiven var ganska bakbunden i vilka lösningar hon faktiskt kunde presentera.
– Hon gjorde ett otroligt jobb med det direktiv hon hade, men fick ju inte lov att titta på hur man stärker betalningsförmågan. Och då missar man en viktig pusselbit.
Pusselbiten är alltså att se över bostadsbidraget.
– Den generella bostadspolitiken bygger på att vi samtidigt har flexibla subventioner. Det måste finnas förståelse för att människor befinner sig i olika livssituationer där man tillfälligt kan behöva stöd. Lägger vi stödet på den enskilda individen, och inte bygger särlösningar, så binder man också in mindre pengar i husen.
Det senare är en tydlig käpphäst för Märta Stenevi. Hon tar gärna Wien-modellen som utgångspunkt. Den österrikiska modellen för social housing är omhuldad av många (som i regel samtidigt väljer att bortse från att det just är social housing) som menar att även Sverige borde ha en liknande bred subvention av hyresbostäder.
– Som bostadspolitisk ledstjärna är Wien väldigt överskattat. Hela centrala Wien består nu av hyresrätter som är kraftigt subventionerade, men där bor numera mestadels välbeställda människor. Nu är det också tydligt att man har samma hemlöshetsproblematik som här i Sverige. Men det går inte att lösa den strukturella hemlösheten när pengarna nu är bundna i husen, säger Märta Stenevi.
Lösningen är alltså enligt Märta Stenevi att återställa bostadsbidraget till samma träffsäkerhet som det hade på 90-talet. Då skulle, enligt henne, en stor del av bostadsmarknaden kunna efterfrågas av betydligt bredare grupper.
Investeringsstödet vill hon också återinföra. Men tillfälligt för att stötta upp byggandet.
Jag är inte säker på att det är där skon i första hand klämmer
– Första omgången av investeringsstödet var inte så träffsäkert. Det var bättre utformat i andra omgången, men även där riskerar man så småningom att nå en gräns där man mättar en del av marknaden. Och då hamnar man i samma problematik, att pengarna hamnar i husen i stället för att riktas mot de enskilda behoven.
Men finns det då inte en hel del visioner som borde få en miljöpartistisk tumme upp? Jo då, att erbjuda delningstjänster och att skapa goda livsmiljöer där det efterfrågas lummighet och grönska, får Märta Stenevis gillande.
Hon vill gärna lyfta stadsmiljöavtalen. En ganska så mycket miljöpartistisk produkt som hon menar gjorde betydligt mer för städernas omställning än nuvarande regerings ambitionsnivå på miljöområdet.
Men om vi ser mer på vad ett fastighetsbolag kan rå över. Då menar många att hyressättningssystemet sätter käppar i hjulet för att utveckla delningstjänster.
– Hyressättning är kanske en del. Vi är beredda att titta på det om så behövs. Men jag är inte säker på att det är där skon i första hand klämmer.
Märta Stenevi tar Cord Siegels mobilitetslösningar som exempel.
– Tittar man på hur man bygger mer flexibelt och med effektivare ytor så kan man hitta lösningar ändå. Cord Siegel har jag ju jobbat med som kommunalråd, med ett tydligt fokus att få bort p-normen.
Märta Stenevi menar att Cykelhuset Ohboy – det första flerbostadshuset helt utan bilparkering – då bevisar att mobilitetstjänster inte nödvändigtvis behöver vara en kostnad som ska täckas av hyra, utan snarare ett sätt att hålla ner kostnader.
