WSP:s bostadsanalytiker Linda Lövgren är tjänstledig på deltid för att skriva sin doktorsavhandling på KTH. Forskning tar tid. Men det hindrar henne inte från att redan nu ivra för lösningar som kan leda till ett större socialt ansvarstagande på bostadsmarknaden.
Hur går doktorerandet?
– Jag har fått mig förklarat att det är en viss nackdel att jag kommer med lång erfarenhet och kompetens från branschen … så just nu är jag inne i en rejäl djupdykning i det rent forskningsteoretiska …
[ Annons ]
Linda Lövgren skrattar.
… Jag har hållit på i ett år nu. I konsulttimmar är det jättelång tid, med det är en helt annan tidshorisont i forskningsvärlden. En del av min doktorand-resa är att skriva rapporter som ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Det kanske inte är så intressant för branschen, utan riktar sig mer mot den internationella forskningsvärlden.
Men hur långt är teori från verklighet i det du gör?
I detta projekt har Stockholms Stadsmission kunna hålla nere hyrorna.
– Där finns ju även den del som finansieras av Formas och som fokuserar på social innovation. I den delen av projektet gör KTH tillsammans med Stockholms Stadsmission en utvärdering av Kymmendö-modellen, alltså deras modell för socialt hållbara bostäder.
Det är snart ett år sedan de första flyttade in i Stadsmissionens hyreshus i Farsta. Vilka frågor vill ni ha svar på nu?
– Lönsamheten, om modellen går att skala upp, hur hyresgästerna själva uppfattar boendet, hur omgivningen ser på det och på principerna för hur lägenheterna förmedlas.
Vad ser du som de största utmaningarna för att genomföra modellen i större skala?
– Just lönsamheten. I detta projekt har Stockholms Stadsmission kunnat hålla nere hyrorna. Men det har ju till stor del varit möjligt för att varenda leverantör hållit igen på sina priser. Någon har till och med ställt upp pro bono. Det kan man nog göra om det är Stadsmissionen som är uppdragsgivare. Men om en privat kommersiell aktör ska göra det finns det ett uppenbart glapp.
Kan det överbryggas?
– Det behövs social finansiering för att täcka glappet. Det kan vara sociala obligationer av olika slag eller så måste det offentliga träda in och täcka en del.
De har inte psykiska eller svåra sociala problem, men klarar ändå inte att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden.
Vilka problem löser Kymmendö–modellen?
– Den tacklar en grupp som är lite bortglömd på bostadsmarknaden. De som bor här tillhör inte socialtjänstens målgrupper. De har inte psykiska eller svåra sociala problem, men klarar ändå inte att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Och där finns det ett glapp som bara blir större och större.
Från politiskt håll framhålls det ofta att vi redan har sociala kontrakt och att man bör fokusera på att utveckla dem.
– Men på vilket sätt skulle man utveckla? Göra fler sociala kontrakt eller vad?
Ja vad?
– Vi har en liten social bostadsmarknad som främst engagerar kommuner, socialtjänst och allmännyttan – och även några få privata fastighetsägare.
Och det räcker inte?
– Visst får människor tak över huvudet. Men det är bara tillfälliga lösningar som inte ger familjer och barn den trygghet de behöver för att börja kunna fokusera på andra delar i livet.
För att vara forskare låter du nästan lite arg?
– Ja, det är faktiskt lite svårt att försvara hur det är nu. Det är knappast samhällsekonomiskt lönsamt. Oavsett vilken ideologi eller parti man företräder så kan jag inte begripa hur man som politiker kan försvara det här lapptäcket vi har till bostadsmarknad i dag. Även om de allra flesta svenskar bor i rymliga bostäder med bra standard, så finns en växande grupp som hamnar utanför.
Att förmedla bostäder utifrån behov är väl möjligt redan nu?
– Där har ju regeringen förtydligat i bostadsförsörjningslagen så att det sedan den 1 mars är möjligt för bostadsförmedlingarna att ta ut avgift även om man inte förmedlar allt enbart efter strikt kötid. Det tror jag kommer göra viss skillnad.
Men för många kommer dock hyresnivåerna att vara ett problem. Upplever du att det finns ett intresse att, som i Kymmendö-modellen, arbeta med differentierade hyresnivåer?
– Det finns ett enormt stort intresse hos privata fastighetsägare. Men återigen, i enstaka projekt kanske man kan tänka sig lägre marginaler. Men det blir svårt att försvara mot sina ägare om det ska göras i stor skala. Det krävs av politiken att man kommer fram till någon typ av sammanhängande system för olika grupper som behöver komma in på bostadsmarknaden.
Även om det kanske är lite krångligt rent administrativt med kooperativ hyresrätt så är det uppenbarligen en lösning som kan fungera här och nu
Hur?
– Det har jag inte svaret på. Men jag tycker att man i alla fall kan börja med att se över bostadsbidraget, för det har inte reviderats på jättelång tid.
Stadsmissionen har tagit den juridiska ”omvägen” via kooperativ hyresrätt för att kunna differentiera hyrorna. Är inte det lite krångligt?
– Det är nog det mest innovativa i modellen. Delvis har man också gjort det som ett sätt att skapa social samhörighet i föreningen. Men det funkar uppenbarligen, även om det innebär lite trixande.
Men i större skala? Behöver man då inte ge sig på regelverket för hyressättning?
– Det är visserligen ett sätt att komma runt hyreslagstiftningen. Och det är kanske något många inte känner till, men bruksvärdessystemet är inte bara ett sätt att motverka höga hyror, det är också ett hinder mot att sätta för låga hyror. Men med tanke på att det redan fällt en regering så är det kanske ingenting som våra politiker vill gå in och peta på i onödan. Och även om det kanske är lite krångligt rent administrativt med kooperativ hyresrätt så är det uppenbarligen en lösning som kan fungera här och nu.
