Unga och andra som inte har råd med kontantinsats ska genom möjlighet att hyrköpa en bostad, fastighet eller tomträtt enklare kunna komma in på den ägda bostadsmarknaden. Det är syftet med bostadsminister Andreas Carlsons förslag.
Lagrådet håller med om att utformningen kan göra det lättare att hitta en bostad. Men ser riskerna som betydande och konsumentskyddet svagt. Risken, enligt instansen, är att personer tecknar hyrköpsavtal utan att förstå riskerna.
[ Annons ]
Riskerna finns på flera nivåer. Lagrådet ser en risk att inbetalda pengar kan gå förlorade. Hyrköpsavgiften är ofta högre än en vanlig hyra eftersom den extra delen fungerar som en framtida delbetalning av bostaden. Om avtalet upphör – oavsett om det beror på att hyrköparen inte kan betala, att bostaden förstörs eller att hyrköparen själv väljer att flytta på grund av ändrade familjeförhållanden – finns det ingen lagstadgad rätt att få tillbaka den del av avgiften som utgjort amortering
På samma vis menar Lagrådet att det är ett svagt skydd om hyrsäljaren går i konkurs. Optionen för hyrköparens rätt att få köpa bostaden är för dåligt skyddad i förslaget, menar man.
Hyrköpsavtal kan löpa över mycket lång tid, upp till 25 eller 50 år. Risken är då att bostaden får ett allt sämre skick över tid. Men eftersom köpeskillingen ofta bestäms i förväg kan konsumenten tvingas köpa bostaden till ett pris som inte längre motsvarar det ursprungliga skicket.
Ytterligare ett problem, enligt Lagrådet, är att om en hyrköpare vill flytta, eller inte längre har råd att bo kvar, är det svårt att få ut värdet av de pengar man redan betalat in. Att överlåta hyrköpsavtalet kräver nämligen hyrsäljarens samtycke.
Eftersom målgruppen ofta är personer som har få andra alternativ på bostadsmarknaden anser Lagrådet att det är en alltför stor risk att människor kommer att ingå hyrköpsavtal utan att inse vidden av riskerna.
