Efter decennier av försök till harmonisering och koordinering av byggregler står Norden kvar med samma handelshinder. Nu krävs ett politiskt Alexanderhugg: ömsesidigt erkännande. Det skulle skapa en gemensam nordisk byggmarknad och på sikt kunna öppna vägen mot ett närmare samarbete även med Baltikum. Men det kräver mod och beslutskraft från våra regeringar.
I en debattartikel i Dagens industri lyfter Kommerskollegium och Nordiska ministerrådets Gränshinderråd behovet av att undanröja hinder på byggmarknaden. Vi delar helt den analysen. När tunga institutioner pekar på samma problem borde det vara startskottet för politisk handling. Det finns ingen anledning att vänta på ännu en kartläggning.
[ Annons ]
Trots långvariga försök att samordna nordiska regelverk kvarstår samma problem
Som fastighetsägare och investerare i nya byggnader ser vi varje dag konsekvenserna av fragmenterade regelverk. Det handlar inte om att harmonisera alla detaljkrav, utan om att undanröja de trösklar som försvårar innovation, industrialisering och cirkulära flöden. När byggandet blir dyrare och långsammare förlorar både näringslivet och samhället.
Trots långvariga försök att samordna nordiska regelverk kvarstår samma problem: parallella processer, dubbla kostnader och olika sätt att pröva i grunden likvärdiga lösningar. Den nordiska marknaden behöver ett Alexanderhugg. Det stavas ömsesidigt erkännande.
[ Annons ]
Ömsesidigt erkännande är en etablerad princip inom EU:s inre marknad. Den innebär att en vara eller tjänst som lagligen får säljas i ett medlemsland som huvudregel också ska få säljas i ett annat, så länge den uppfyller motsvarande skyddsnivå. Mekanismen används redan framgångsrikt inom andra sektorer, men har ännu inte tillämpats på byggområdet. Här skulle den kunna frigöra en stor del av de resurser som i dag går till dubbelprövningar och anpassningar mellan likvärdiga system.
I praktiken handlar det inte främst om enskilda byggprodukter, utan om tekniska och utformningskrav på byggnader, till exempel brandskydd, bärförmåga, ljudmiljö, ventilation och energiprestanda. Dessa krav är i grunden likartade i hela Norden, men formuleras och prövas på olika sätt.
I ett läge där den geopolitiska situationen i vårt närområde förändrats i grunden blir en integrerad nordisk byggmarknad också en fråga om resiliens och trygghet
Resultatet blir att vi måste ta fram olika lösningar för varje marknad, trots att ingen tror att säkerhetsnivån eller användbarheten är lägre i något annat nordiskt land. Det är ineffektivt, kostnadsdrivande och hämmar innovation. Det handlar inte om att kompromissa med kvalitet, säkerhet eller miljökrav, utan om att erkänna att olika vägar kan leda till samma skyddsnivå.
Ett konkret exempel finns redan: Åland. Som självstyrt område under finsk lag tillämpar Åland i stor utsträckning svenska byggregler och standarder. Entreprenörer från både Sverige och Finland verkar där sida vid sida utan att behöva dubbla tillstånd eller tester. Erfarenheten visar att samarbete är fullt möjligt när fokus ligger på resultat snarare än formalia.
I ett läge där den geopolitiska situationen i vårt närområde förändrats i grunden blir en integrerad nordisk byggmarknad också en fråga om resiliens och trygghet. Genom att knyta samman våra regelverk och produktflöden minskar vi sårbarheten, stärker vår försörjningsförmåga och bygger tillit mellan länder som delar både värderingar och säkerhetsintressen.
Det som nu krävs är politiskt mod och vilja. De nordiska regeringarna, och särskilt de ministrar som ansvarar för näringsliv, bostadsbyggande och grön omställning, bör ta initiativ till en gemensam handlingsplan för ömsesidigt erkännande i byggreglerna. Det skulle ge fastighetsägare, entreprenörer och samhällsbyggare bättre förutsättningar att investera, bygga och förvalta hållbart.
Nordiskt samarbete har alltid byggt på tillit. Nu behövs politiska beslut som omsätter den tilliten i praktiken, för en byggmarknad utan onödiga gränser och med gemensam styrka i en orolig tid.
Anders Holmestig, Fastighetsägarna Sverige
Jyrki Laurikainen, RAKLI Finland
Peter Stenholm, Ejendom Danmark
Tone Tellevik Dahl, Norsk Eiendom
