Glädjen var stor hos fastighetsägare och stor del av näringslivet när en lagrådsremiss i juni aviserade en ny modell för beräkning av ränteavdragen i en koncern och ett höjt tak i den så kallade förenklingsregeln. Koncernutjämningsmodellen skulle innebära att en koncern kan samla ihop alla positiva och negativa räntor i en pott och sedan kvitta de mot varandra.
– Det blir ett mer effektivt system. I dagens system får inte koncernerna det avdrag man är berättigad till fullt ut, säger Ulrika Hansson.
Men när budgeten kom häromdagen fanns det inte med någon post för denna reform och Ulrika Hansson såg att man i lagrådsremissen hade med tillägget att genomförandet beror på det ekonomiska läget, reformutrymmet och finansieringsbehovet samt de överläggningar som förs inför budgetpropositionen 2026. En brasklapp från regeringen helt enkelt.
– Bevisligen är det andra områden som regeringen prioriterar just nu, som sänkta skatter på el och sänkt matmoms, säger Ulrika Hansson. Efter att ha uttryckt ett stöd för reformen i en avlämnad lagrådsremiss ändå inte genomföra åtgärden är en dålig trend som blivit vanligare i regeringen genom det politiska förhandlingsspelet, det försätter företagen i ett limbo, fortsätter Hansson.
Kostnaden för lagändringen, som regeringen denna gång duckade för, var beräknad till totalt 2 miljarder kronor, där 1,3 miljarder är effekten av förbättrade koncernutjämningsregler vid beräkningen av avdragsrätten. I förslaget fanns även att taket för förenklingsregeln höjs från 5 miljoner till 25 miljoner i negativt räntenetto. Den kostnaden beräknades till 200 miljoner. Dessutom fanns även förslag på så kallad evig rullning av outnyttjade negativa räntenetton, idag finns dessa kvar i endast sex år. Även det skulle bli en kostnad för staten.
Nu går det även idag att utjämna positiva och negativa ränteflöden som finns i koncernen men reglerna är krångliga och rättsosäkra.
– Det sänker också konkurrenskraften för svenska företag, jämfört med företag i andra europeiska länder, tillägger hon.
– De som drabbas mest är företag med en generellt sett högre andel lånefinansiering i verksamheten, typiskt sett fastighetsföretag, säger Ulrika Hansson.