Forskning visar att stadsmiljöer påverkar allt från stressnivåer och immunförsvar till kognition och psykiskt välbefinnande. Trots det får denna kunskap sällan genomslag i stadsplaneringen. Det menar Camilla Berggren-Tarrodi, projektledare inom arkitektur och samhällsbyggnad på RISE, som leder det nya forskningsprojektet Neuroarkitektur i stadsmiljö.
– Vi undersöker hur vi bygger städer som inte bara är funktionella, utan också främjar mental hälsa och hållbar livskvalitet. När neurovetenskap integreras i stadsplaneringen tar vi ett steg mot en helt ny standard för hur framtidens städer kan utformas, säger hon.
[ Annons ]
Projektet fokuserar på hur faktorer som ljus, ljud, doft, grönska, vatten, rörelsemönster och social interaktion påverkar människors upplevelse av stadsmiljön. Metoden kommer i första hand testas i urbana utomhusmiljöer – med Fridhemsplan som första fallstudie. Området präglas i dag av tung trafik och flera potentiella stressfaktorer, men lyfts samtidigt fram som en plats med stor utvecklingspotential.
– Vi gör en platsanalys och tillämpar indexet som en prediktionsmodell där vi identifierar hur olika designval påverkar prestation, välbefinnande och mental återhämtning. På så sätt kan vi ge rekommendationer som hjälper planeringsprocesser när platserna nu ska byggas om för att främja hälsa och välbefinnande, säger Isabelle Sjövall, hjärnforskare och vetenskaplig ledare för neurodesign och kognitiv innovation på RISE, som även hon deltar i projektet.
Ambitionen är att bygga upp en kunskapsbas som ska fungera som konkreta verktyg för bland annat kommuner, stadsplanerare, fastighetsutvecklare, arkitekter och beslutsfattare i framtida stadsutveckling.
Projektet genomförs i samarbete mellan RISE, University College London, Alecta Fastigheter och Nordr, med stöd från Boverket, Hjärnfonden, Stockholms stad och Stockholm Business Region.
