Nyligen lade EU-kommissionen fram en åtgärdsplan med fokus på att EU ska sträva mot att skapa fler affordable housing, alltså bostäder med rimliga boendekostnader.
Man räknar med att EU kommer behöva mer än två miljoner bostäder per år för att möta den nuvarande efterfrågan. Detta innebär ett tillskott med cirka 650 000 bostäder per år utöver de 1,6 miljoner som byggs för närvarande. Att få fram dessa extra bostäder skulle kosta cirka 153 miljarder euro per år.
[ Annons ]
Nu har även EU-parlamentet tagit fram en rapport i bostadsfrågan. Det är ett särskilt utskott, HOUS, som arbetat fram denna rapport, som ledamöterna kunde enas om efter en mangling.
Den ursprungliga texten, som var framtagen av gruppen EPP (mitten-höger-blocket), stötte på patrull från vänsterflanken i utskottet. Enligt Emmanuelle Causse, generalsekreterare hos International Union of Property Owners i Bryssel, ansåg ledamöter från partierna till vänster att de ursprungliga skrivningarna andades för mycket av marknadstänk.
I den texten talades det mycket om marknadsdriven tillgång, skydd av äganderätt, bostadsägande, förenkling och privata ägares behov, vilket fick ledamöter från vänstersidan att hävda att frågan hade “kapats” av EPP.
Från vänstern efterlyste man tydligare avståndstagande från spekulation på bostadsmarknaden och efterlyste hårdare regleringar av korttidsuthyrning (som Airbnb) och stopp för “renovictions” (vräkningar under förevändning av renovering).
Några av punkterna som man enats kring är:
• Korttidsuthyrning får inte hota prisnivån i städerna
• Incitamentbaserade skattesystem för att stödja hushåll med låg och medelinkomst
• Stärka EU:s industriella suveränitet inom bygg- och renoveringssektorn
• Begränsa handläggningen av bygglov till 60 dagar
Martin Lindvall, samhällspolitisk chef hos Fastighetsägarna, har inte hunnit läsa hela rapporten än, men välkomnar att den rymmer tydliga markeringar om äganderätten och att det ytterst är medlemsstaterna som äger bostadsfrågorna.
– Ursprungsversionen innehöll en skrivning om negativa effekter av hyresreglering, men det är helt struket nu. Den reträtten från EPP:s sida torde dock inte ha någon praktisk betydelse för vilka bostadspolitiska åtgärder som faller ut från kommissionens bostadsagenda i de enskilda medlemsstaterna, säger Martin Lindvall.
Rapporten var ursprungligen tänkt som ett inspel till kommissionens arbete med den europeiska planen för åtkomliga bostäder, men här hann kommissionen före. Martin Lindvall menar att innehållet inte medför någon problematik i det avseendet.
– I grunden finns det inga avgörande skillnader i kommissionens analys och inriktning och den rapport som HOUS kompromissat fram. Det ger kommissionen stöd att hålla uppe tempot i sitt implementeringsarbete.
Finns det anledning för svenska aktörer att ha koll på detta?
– Ja, absolut, oavsett i vilken egenskap man agerar på svensk bostadsmarknad eller i bostadspolitiken. Många av tankegångarna som tas upp i såväl kommission som parlamentet handlar om konkurrensfrågor och olika former av stödåtgärder. Här kan olika beslut komma att påverka villkoren för den modell vi arbetar med på svensk bostadsmarknad komma att påverkas, säger Martin Lindvall och tillägger:
– Förändrade statsstödsregler skapar både risker och möjligheter. Det kan inspirera till nya nationella lösningar, men också göra att enskilda aktörer i Sverige agerar för rättsliga avgöranden på europeisk nivå om de upplever att svenska regelverk kommer i konflikt med statsstödsreglerna.
Den europeiska planen för bostäder till överkomlig kostnad som kom från EU-kommissionen har nu även kommenterats av regeringen. I en så kallad faktapromemoria från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet betonar man de svenska ståndpunkterna.
Regeringen skriver där att man välkomnar kommissionens bostadsplan, men understryker att bostadspolitik är en fråga för medlemsstaterna och att EU:s åtgärder inte ska påverka den nationella behörigheten, alltså i klartext att svensk bostadspolitik även fortsättningsvis är em fråga för svensk regering och riksdag.
Man stöder kommissionens ambition att stärka byggbranschens konkurrenskraft och minska regelbördan, men vill säkerställa att de föreslagna åtgärderna inte rubbar befogenhetsfördelningen mellan EU och medlemsstaterna. Regeringen anser även att EU:s utgiftsdrivande åtgärder för bostadsbyggande bör finansieras genom omprioriteringar inom EU:s budget och att direkta stöd till bostadsbyggande inte bör prioriteras.
Eventuella kostnader för den svenska budgeten måste följa de principer om neutralitet som riksdagen beslutat om (som allbolagslagen). Regeringen förespråkar ett strikt regelverk för statsstöd och en restriktiv hållning till utvidgningar av detta regelverk, där stöd endast ska ges vid marknadsmisslyckanden och i evidensbaserad, målinriktad form.
Effektiv konkurrens ska vara det centrala för att göra företag konkurrenskraftiga, inte subventioner, menar regeringen i sin skrivelse
