”Man försöker kräma ut intäkter som inte syns eller finns”

Gömda bonusar, hemliga kickbacks och ett kostnadsdrivande rabattsystem. Max Brimberg, sakkunnig på Konkurrensverket, konstaterar att inget hänt sedan myndigheten undersökt konkurrensen på byggmaterielmarknaden.

Geggigt, insyltat och skumraskaffärer. Så beskrev Karl Sundholm, projektchef på Castellum, de rabattsystem som praktiseras av entreprenörer och materialgrossister. För att vara en myndighetsperson håller Max Brimberg, sakkunnig på Konkurrensverket, inte heller igen när han beskriver vad han menar är oseriösa avtalsbeteenden.

– Man försöker kräma ut intäkter som inte syns eller finns, eller väljer en leverantör som ger den högsta marginalen istället för den bästa affären. Att försöka blåsa varann genom att betala ut bonusar och kickbacks som beställaren kanske haft rätt till, och kalla det för årsomsättningsrabatt, då finns ingen möjlighet att komma tillrätta med de problem som hela tiden beskrivs, säger Max Brimberg.

Att försöka blåsa varann genom att betala ut bonusar och kickbacks som beställaren kanske haft rätt till, och kalla det för årsomsättningsrabatt.

Han var projektledare för Konkurrensverkets rapport ”Konkurrensen i byggmaterialindustrin” som tog fram på regeringens uppdrag och släpptes 21 december förra året. Där konstateras det svart på vitt:

”Rabattsystem som i strid mot branschens standardavtal döljer kostnader för byggmaterial skapar grogrunder för ineffektivitet och marknadsmisslyckanden som leder till högre kostnader och försämrad konkurrens.”

Samt:

”Inom byggindustrin är retroaktiva och dolda rabattsystem som inte kommer beställaren till del skadliga för effektiv prisbildning på marknaden och riskerar att öka sannolikheten för korrupta affärsrelationer”.

Max Brimberg:

– Jag tror att rabattsystemen innehåller ett flertal problem som är viktiga för branschen att ta tag i. Det största problemet är det misstroende som skapas mellan aktörer som är avtalsberoende av varandra. Man kan inte vara riktigt säker på om man blir blåst eller inte, eftersom det ges rabatter, kickbacks och bonusar som kommer bakvägen.

Det största problemet är det misstroende som skapas mellan aktörer som är avtalsberoende av varandra.

Det var åren 2020 som han fick uppdraget av regering att undersöka om priserna på byggmaterielmarknaden hade ökat på grund av brister i konkurrensen. Konkurrensverket tog in en mängd data och statistik och gick igenom över 100 upphandlingar.

Slutsatsen var att beroendet av enskilda företag är stort, pristransparansen låg och konkurrensen begränsad. I den absoluta majoriteten av upphandlingarna specificerar och exemplifierar entreprenörerna särskilda produkter och varumärken, trots att det i upphandlingslagstiftningen ställs krav på att man ska funktionsbeskriva utan att exemplifiera med varumärken. När man gör det på dörrar, fönster, golv, tapeter och köksmaskiner hos grossister som man gjort särskilda avtal med, så styr man in materialvalen på ett sätt som skapar en bristande konkurrens. Det finns inte utrymme att hitta det bästa alternativet, varken ekonomiskt eller funktionsmässigt.

Det gör det också lättare för entreprenörerna att avtala om den så kallade årsomsättningsrabatten, ett för beställaren osynligt rabattsystem. Det fungerar enligt följande: entreprenören har sedan tidigare tecknat avtal med en grossist om att nettopriset på fakturan ska redovisas med ett helt annat och högre pris utan rabatter. Sedan faktureras projektet med det förhöjda priset som beställaren betalar. Entreprenören får sedan så kallade kickbacks i efterhand, till exempel genom kreditfakturor eller billigare inköp i annat projekt. Eftersom entreprenörerna inte behöver redovisa denna årsomsättningsrabatt gentemot sin beställare kan de utnyttja kryphål i de allmänna bestämmelserna och standardavtalen.

Ett hypotetiskt exempel: entreprenören och grossisten gör upp att det riktiga priset, säg 100 kr för en lampa, istället redovisas i den offentliga prislistor/grundprislistan som att den kostar 200 kr. Oftast har installatören en ”grundrabatt”, men även i större projekt får man särskilda ”projektrabatter”, vissa har ”koncernrabatt” ovanpå det, och avslutningsvis årsbonusrabatter. 

Det innebär att de 200 kr i grundpris kan vara -80 i grundrabatt, -10 i projektrabatt, -14 i koncernrabatt. Sedan får tillkommer en årsbonusrabatt på XX% som också läggs på i slutet av året. Totalpris kan därmed ligga långt under 200 kr, kanske så lågt som 30-40 kr. Det är därför beställaren tycker det är konstigt när en googling på priset visar att samma eller snarlika lampor hos andra grossister kostar mycket mindre än 200 kronor.

Det innebär således att många entreprenörer inte väljer den materialleverantör som erbjuder den bästa totalaffären, utan den som ger den bästa rabatten, vilket drabbar beställaren som får fördyrade byggkostnader. Och i slutändan är det hyresgästen eller bostadsrättsköparen som är förloraren.

Ett sätt att hejda de skenande kostnaderna vore att skärpa reglerna i standardavtalen, så att det överenskomna enligt AB/ABT kap 6 § 10 punkt 1 – ”Entreprenören skall fullgöra sin uppgift så att beställaren erhåller bästa tekniska och ekonomiska resultat” – faktiskt följs. Men det är lättare sagt än gjort, enligt Max Brimberg.

– Det förs en intensiv dialog bland de som styr över standardavtalen, och i den samrådsgruppen finns det vitt skilda meningar om hur avtalen ska utformas. Flera branschorganisationer har medlemmar som är beroende av att kunna använda sig av rabatterna för att få lönsamhet i sin verksamhet. Så istället för att jobba tillsammans och hitta lösningar håller man sig bara till sitt skrå och hur man kortsiktigt ska kunna ro hem en affär.

Konkurrensverket är visserligen en myndighet, men inte en domstol eller ett rättsväsende, vilket gör att de inte kan tvinga de oseriösa aktörerna att ändra tillvägagångssätt. Max Brimberg skulle därför vilja att regering och riksdag beslutade att ge Konkurrensverket större möjligheter att utkräva förbättringar.

– Det är stora krav på oss som utredande myndighet att vi ska bevisa den dominansen och de marknadsandelar de har på olika segment. Men idag kan vi bara beskriva de observationer vi har gjort. Jag skulle gärna se att vi hade bättre verktyg så att vi kunde gå på konkurrensproblemen innan de blir så pass omfattande att de riskerar att drabba hela marknader eller delar av näringslivet.

Idag kan vi bara beskriva de observationer vi har gjort.

Rapporten kom som sagt i december, men Max Brimberg har ännu inte märkt av någon större reaktion från regeringen som trots allt beställt rapporten. Vilket å andra sidan var förväntat, menar han, inte minst med tanke på att när rapporten kom var det en färsk bostadsminister i en helt ny regering. Dessutom är det val i höst, och innan dess brukar politikerna inte vara så intresserade av att komma med lagändringar.

Han är ändå försiktigt hoppfull.

– Eftersom det är en marknad som är så pass viktig för svensk ekonomi och svenskt samhälle, så tog man våra resultat på allvar. Jag vet också att det diskuteras på myndigheter både i Norden och Europa och flera andra konkurrensmyndigheter i världen, om att börja implementera mera flexibla tillsynsverktyg. Så vi får väl se vad framtiden har att utvisa.