Det är utan tvekan höstens val som står i centrum under årets Almedalsvecka. Men en fråga som, åtminstone mätt i tid, är uppenbart angelägen är fastighetsnära insamling av avfall. Senast vid årsskiftet ska det vara löst. Och det ett flertal fastighetsägare och bostadsrättsföreningar har ännu inte kommit i gång. Återvinningsaktören Näringslivets Producentansvar (NPA) bjöd in till ett samtal om insamlingens roll i den cirkulära ekonomin. Här fick man en snabb opinionsmätning. Kommer vi att nå målen? Panelen röstade med röda och gröna sandlådespadar (som vi får förutsätta återvinns efter veckan).
Ingen av dem trodde att vi når målen.
[ Annons ]
Henrik Nilsson, chef för affärsutveckling och samhällskontakter på NPA, började med statistiken. Återvinningsgraden för plastförpackningar ligger i dag på 25 procent. Målet är 55 procent till 2030. NPA:s rapport från i höstas pekar på att best case-scenariot hamnar på 51 procent, och att den officiella statistiken sannolikt skönmålar. Det som krävs är att insamlingen mer än fördubblas. Utbyggnadsläget gör inte saken bättre. Av landets 290 kommuner har bara sju nått 100 procents utbyggnad. Och skillnaderna i faktisk insamling är slående. Storstadsnära kommuner varierar från drygt tre kilo per invånare och år till sjutton kilo.
Tony Clark, vd på Avfall Sverige, ville bidra med lite positivitet och menade att det trots allt skett en del som inte hunnit ge avtryck i statistiken.
– Den stora utbyggnaden sker just nu. Jag pratar med kommuner och tillverkare av kärl hela tiden. Det är nu det händer, sa Tony Clark.
Men han lyfte också ett svårare problem: äckelfaktorn.
— Många människor känner den här äckelfaktorn att stå och dra i en plastförpackning. Och hur hanterar vi det? Jag vet inte. Det handlar nog om att man måste fundera på förpackningarna. Producenterna måste tillverka sådana som är lätta att återvinna och cirkulera i systemet.
Tony Clark pekade på hur flödet också ökar parallellt. Paket från kinesiska e-handlare mångfaldigas. Papper och glas ersätts av plast.
– Det saknas ekonomiska incitament att minska, plastförpackningar har inget materialvärde, konstaterade Clark.
Förbränning av förpackningar minskar något, men är fortfarande ett reellt problem – något Fastighetstidningens serie om fjärrvärmens klimatpåverkan belyser. Kommuner som Linköping och Stockholm har investerat i anläggningar som sorterar ut förpackningar ur restavfallet. Tony Clark noterade dock att det kan finnas en viss risk i det. Om folk vet att det sorteras ut efteråt, var finns incitamentet att källsortera?
Sabine Dahlstedt, förbundsdirektör på Vafab Miljö, beskrev hur Vafab tänker kring smarta lösningar. I stället för det traditionella fyrfackssystemet har man valt ett sidoladdat tvåfackskärl för plast och papper, och tittar nu på hur distributionskedjor kan samordnas. Distributörer som i dag åker ut fulla och tillbaka tomma skulle kunna ta med sig returmaterial. Glassbils-principen, fast genomtänkt.
Sofia Jöngren, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna, satte fingret på ett strukturellt problem. Fastighetsägare med hyresbostäder kan inte föra vidare merkostnaden för fungerande insamlingssystem på hyresgästerna. Många äldre fastigheter i Stockholm saknar utrymme för sortering inne i huset. Och Fastighetsägarna har inte fått vara med och forma hur systemet ska finansieras.
– Producenten ska ta den notan – det är intentionen i lagstiftningen, sa Jöngren.
NPA:s förslag om återvinningsmål på kommunnivå väckte intresse i panelen. I dag matas data in till Naturvårdsverket, men inga kommunspecifika mål sätts. Poängen är enkel: det man mäter är det man jobbar med.
Rådet till en kommun som ännu inte bestämt sig? Sabine Dahlstedt och Sofia Jöngren var samstämmiga: tänk till, ta det lugnt, hitta lösningar som håller länge. Tony Clark skilde sig.
– Ta det inte lugnt. Skynda på lite.
Vad vill panelen se år 2028? Sofia Jöngren var kortfattad.
– Fastighetsägarna ska inte vara med och betala för det här systemet. Det är det första och viktigaste.
