Det är inte den största valfrågan. Men kanske att ett löfte om ett reformerat tomträttssystem ändå skulle kunna ge ett par röster. För ett Liberalparti långt under spärren skulle det möjligen kunna göra skillnad.
Patrik Karlson, bostadspolitisk talesperson för L, beklagade i alla fall att den regering han företräder prioriterat annat. Han gav medhåll i den tydliga kritiken från panelen i det seminarium om tomträttsfrågan som arrangerats av bostadspolitik.se.
[ Annons ]
– Sorgligt att vi inte ägnat mer kraft åt det. Kritiken är berättigad, sa Patrik Karlson.
Dock var man på andra sidan minst lika tydlig om att reformer är nödvändiga.
– Det är självklart att vi måste reformera tomträttsinstitutet. De kommuner som gjort sig ekonomiskt beroende av intäkterna behöver vi hantera, men att reformera i grunden är för mig helt självklart, sa Joakim Järrebring, bostadspolitisk talesperson för S.
Och ändå har ingenting hänt. 2012 års utredning bereds fortfarande i Regeringskansliet. Kenny Fredman, samhällspolitisk chef på Bostadsrätterna, använde Schrödingers katt som liknelse: ingen vet om katten är levande eller död, och ingen verkar vilja öppna lådan.
Rikard Ljunggren, vd för Fastighetsägarna GFR, gav eldunderstöd.
– Tomträtterna har kommit långt från grundtanken — att underlätta bostadsbyggandet — till att bli en kassako för kommunerna i stället.
Eva Sallkvist, vd för HSB Stockholm, krävde skärpning på bred front, men uttryckte viss skepticism om faktisk politisk handling.
– Oavsett politisk färg gör ingen någonting och kommer inte att göra någonting. Det finns uppenbart ingen drivkraft, varken lokalt eller nationellt, att tillsätta den utredning som behövs.
Oförutsägbarheten är en stor del av problemet. En bostadsrättsförening som tecknar avtal på kommunal mark vet inte vad avgälden landar på om tio år. Enda sättet att hantera kostnadsökningarna är att höja avgifterna för de boende.
Utmaningen som alla i panelen verkade ense om är att reformer kräver att nationella politiker vågar ta striden med kommunpolitikerna, vars budgetar blivit beroende av avgäldsintäkterna. I Stockholm rör det sig om uppskattningsvis 1,3 miljarder kronor enbart från bostäder.
– Det krävs mod, konstaterade Sallkvist. Man vill inte skärpa benen på sina partikamrater i kommunerna.
Vad som bör göras rådde det mer samstämmighet om. Kenny Fredman lyfte frysning av avgälder som akut åtgärd, och bättre friköpsvillkor, i dag kan det kosta upp mot en miljon kronor per lägenhet, vilket ingen bostadsrättsförening kan finansiera. Ljunggren efterlyste nationella spelregler och förutsägbarhet i ett 50 till 100-årsperspektiv.
Om fyra år hoppas i alla fall panelen att de inte behöver träffas igen för att diskutera samma sak.
