Med den så kallade ”renoveringsvågen” vill EU-kommissionen göra unionens byggnader hållbarare ur energisynpunkt. Men Emmanuelle Causse på fastighetsägarorganisationen UIPI i Bryssel varnar för ökad byråkrati och förhastade regleringar.
Renoveringsvågen är en del av en större plan, ”den gröna given”, som är den nya kommissionens stora flaggskepp. Målet är att Europa ska bli en helt klimatneutral kontinent, berättar Emmanuelle Causse. Hon är generalsekreterare för UIPI, en organisation som företräder fastighetsägare från hela Europa. Från Sverige är både Fastighetsägarna och Villaägarna medlemmar.
– Det är alltså en del i ett större pussel, som också handlar om andra hållbarhetsfrågor. Men vi vet faktiskt inte så mycket om exakt vad renoveringsvågen kommer handla om. Under hösten kommer detaljerna att bli kända. Det vi vet är att kommissionen vill driva medlemsländerna framför sig när det gäller att skapa mer energieffektiva byggnader.
[ Annons ]
Som lobbyist sedan mer än tio år är Emmanuelle Causse van vid hur politiken formas i Bryssel. Och en del av förhandspratet kring renoveringsvågen gör henne skeptisk.
– För mindre än två år sedan fick vi nya direktiv för energieffektivisering. En del länder har varit sena att implementera dessa, exempelvis Tyskland som gjorde det så sent som för en månad sedan. Och redan nu kan det alltså komma nya regler.
Det vi hoppas på är mer övergripande mål och en tydlig karta för hur vi ska gå framåt till 2050.
Vad ser du som den största risken med det?
– Att renoveringsvågen blir alltför omfattande när det gäller regleringar. För vår sektor är det ganska svårt att arbeta med så lite stabilitet och brist på långsiktighet. Vi vet att det finns starka lobbyintressen som trycker på i frågan, säger Emmanuelle Causse och fortsätter:
– I vår sektor är vi överens om att försöka komma bort från fossilberoendet. Men i slutänden handlar det om hur vi ska göra det – att försöka reglera alltför detaljerat på EU-nivå kan vara skadligt både för vår bransch och för bilden av eu bland medborgarna generellt. Ibland blir det för specifikt, det har skett tidigare när man reglerat exempelvis uppvärmning. Det vi hoppas på är mer övergripande mål och en tydlig karta för hur vi ska gå framåt till 2050. Detaljerna kan man lämna åtminstone nationell nivå.
Renoveringsvågen är alltså en del i det hållbarhetsarbete som Ursula van der Leydens nya kommission, som tillträdde i december ifjol, gjort till sin stora uppgift. Många i Bryssel trodde att det arbetet skulle hamna i skymundan när coronapandemin slog till, men tvärtom berättar Emmaunelle Causse att arbetet med den gröna given intensifierats.
– Byggindustrin är ju en stor del av EU:s totala BNP, att få fart på den kan vara ett sätt att rivstarta hela ekonomin.
Det innebär också att kommissionen nu med Bryssellingo ”put money on the table” när det gäller att få fart på renoveringarna.
Hur mycket pengar kan det handla om?
– Bra fråga. Hela återstartsplanen är på 750 miljarder euro, men i slutändan kommer förmodligen inte så mycket att hamna på renoveringar, givet hur stora behov som finns.
Du låter generellt ganska kritisk till renoveringsvågen. Finns det inga fördelar?
– Vi inser ju att vi som sektor också måste bidra, precis som alla andra. Det är bra att det finns ett långsiktigt och tydligt mål. En sak vi är mycket positiva till är det som kallas kallade ”one stop-shops”, att länder ska skapa instanser som hjälper till med tillstånd och handledning. Det kan vara mycket värdefullt för mindre fastighetsägare. En annan positiv sak är att de inte bara tittar på energieffektivisering, utan att också andra aspekter av hållbarhet. Som hållbar finansiering och att underlätta forskning.
