EU-parlamentet har enats om att vrida upp minimikraven på existerande byggnaders energiprestanda en hel klass mer än Kommissionens redan långtgående förslag.
Att EU-kommissionen drivit på krav på miniminivåer för energiprestanda har fått svenska fastighetsägare att bäva. EU:s renoveringsvåg skulle innebära mycket långtgående krav på fastighetsägare.
I kommissionens förslag ska byggnader som hamnat i de två lägsta energiklassningarna, G och F, renoveras senast 2033. Då kommissionen även föreslagit en ny definition av de olika energiklasserna skulle det innebära tvingande krav för cirka 30 procent av byggnadsbeståndet i varje enskilt medlemsland. Och då tas ingen hänsyn till om byggnaderna, relativt andra medlemsländer, redan har god energiprestanda.
[ Annons ]
Nu erfar Fastighetstidningen att de större partigrupperna i parlamentet enats inför kommande parlamentsomröstning om Direktivet kring byggnaders energiprestanda (EPBD). Kontentan är att de vill driva på än tuffare.
I det förslag som grupperna i parlamentet enats kring höjs minimikrav på existerande byggnaders energiprestanda (MEPS) en hel klass mer än Kommissionens redan långtgående ursprungsförslag.
Förslaget innebär att cirka 25 till 30 procent av alla lokalbyggnader samt offentligt ägda bostäder ska energirenoveras på två år. Detta då de sämsta klasserna G och F ska förbättras till klass E senast 2027. Till 2030 ska ytterligare en klass av dessa byggnadskategorier vara energirenoverade, så att alla klarar klass D.
För privata bostäder föreslås motsvarande krav men på lite längre sikt, klass E senast 2030 och klass D till 2033.
Vi har hela tiden förespråkat att länderna ges möjlighet att själva välja hur de ska uppnå det övergripande målet för 2050.
Vissa undantag får göras för social housing och vissa segment av bostadsbyggnader efter medlemsstaternas begäran om ekonomisk-teknisk rimlighet och brist på relevant arbetskraft. Dock får andelen undantag vara max 22 procent av bostadshusen och endast till 2037.
– Det har varit många och långa förhandlingar mellan partigrupperna i parlamentet om såväl gränser, datum och undantag. Vi har hela tiden förespråkat att länderna ges möjlighet att själva välja hur de ska uppnå det övergripande målet för 2050. Nu finns det fortfarande viss möjlighet för det, även om parlamentets överenskommelse naturligtvis är en stor utmaning för fastighetsägare i hela EU, säger Rikard Silverfur, chef utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna.
När Fastighetstidningen strax innan jul intervjuade Kristdemokraternas EU-parlamentariker Sara Skyttedal var hon hoppfull att det slutgiltiga beslutet skulle kunna bli rimligt även för svensk del.
– Ministerrådets allmänna inriktning i denna fråga innebär tydliga steg i rätt riktning, med avseende just på flexibiliteten för medlemsländerna.
Sara Skyttedal konstaterade då att läget i Parlamentet då var högst oklart där partigrupperna stod väldigt långt ifrån varandra, men att hon gjorde allt för att påverka processen.
När parlamentet har röstat om förslaget vidtar så kallad triolog mellan kommission, parlament och ministerråd för att enas om slutligt förslag.
