Det blir inga tvingande EU-krav på obligatoriska renoveringar av enskilda bostadshus. I fredags landade trilogmötet i en kompromiss.
Som förslaget om krav på miniminivåer för energiprestanda var utformat – ursprungligen av EU-kommissionen och skärpt ytterligare ett snäpp av parlamentet – skulle det innebära mycket långtgående krav på fastighetsägare.
Men i fredagens trilogförhandlingar kring EPBD (Energy performance of buildings directive) mellan kommissionen, parlamentet och ministerrådet nåddes en kompromiss. Detta bekräftas nu av läckta dokument inifrån förhandlingarna.
[ Annons ]
Det mest betydande är att kraven på obligatoriska renoveringar för enskilda byggnader är ute ur leken. Uppgörelsen landar närmare ministerrådets linje att krav i stället ska ställas på den genomsnittliga energiprestandan sammantaget i varje medlemsland.
Här är det dock viktigt att betona att detta gäller bostadsfastigheter. De tre EU-instanserna har ännu inte nått överenskommelse kring kommersiella byggnader. Där ligger det sannolikt närmare att man kommer att ha krav riktade specifikt mot enskilda byggnader.
Men även när det gäller bostäder kommer det att ställas krav på förbättrad energiprestanda. Varje enskilt medlemsland ska definiera de 43 procent sämsta byggnaderna, och av dessa kommer det att ställas krav på att en viss andel ska renoveras. Men då efter principen att hela bostadsbeståndet inom ett land betraktas som en enhet, och att det inom denna så att säga ska ske en kollektiv förbättring.
För Rikard Silverfur, chef utveckling och hållbarhet Fastighetsägarna Sverige – och sannolikt en stor andel svenska fastighetsägare – innebär detta en lättnadens suck.
– Det är en stor framgång. Nu får de enskilda medlemsländerna möjligheten till flexibel anpassning. Det är självklart så att man inte helt kommer undan krav på att renovera de sämsta byggnaderna, och det bör man inte heller göra. Men det blir alltså inte krav på enskilda byggnader att uppnå en specifik energiprestanda till ett visst datum, säger Rikard Silverfur.
Både i kommissionen och parlamentet har det funnits en utbredd uppfattning att det var nödvändigt att utforma mycket rigida regler för att minska möjligheten för enskilda medlemsländer att slinka undan.
– Men det tror jag inte på. Vill man smita ifrån EU-regler så gör man det oavsett hur de är skrivna. Det enda man hade uppnått, med så strikta och rigida regler som parlamentet och kommissionen ville ha, är att försvåra för de som följer regelverket och arbetar seriöst med energieffektivisering, menar Rikard Silverfur.
Utöver stränga krav på energieffektivitet fanns det även krav på att enbart använda lokal och förnybar energi i byggnaderna. Som det var definierat skulle det utesluta kärnkraftsel, vattenkraft och eventuellt till och med fjärrvärme. Även här har parlamentet och kommissionen tvingats till en kompromiss. Som överenskommelsen ser ut är det inga problem att använda de vanligaste energikällorna i Sverige, som centralt producerad vatten-, vind- och kärnkraft.
Flera detaljer återstår att förhandla. Rent krasst innebär det en fördel att just nu behålla en viss andel byggnader med sämre energiprestanda. Även om de såklart kostar i energiförbrukning, så gör det utmaningen något mindre för att uppnå en samlad förbättrad energiprestanda inom det enskilda landet.
– Där återstår det att se om man ska börja mäta från det att direktivet har implementerats i respektive land, (förmodligen hösten 2025), eller om man ska utgå från när man enats i Bryssel och direktivet är formellt antaget (troligen tidig vår 2024), konstaterar Rikard Silverfur.
Just nu är Boverkets förslag på hur energiklassningssystemet bättre ska harmonisera med andra länder i EU ute på remiss. Även det får stor betydelse. Är det klokast att ändra skalan innan eller efter att direktivet formellt antagits? Den exakta utformningen av EU-kraven kommer leda till taktiska avvägningar i varje medlemsland.
Rikard Silverfur ser också farhågor att det har smugit sig in specifika krav på inomhusmiljö i kompromissförslaget. Frågor som i Sverige ligger på Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten, medan Boverket enbart reglerat krav på själva byggnaden.
– Här får man konstatera att installationsbranschen, som såklart vill ha sina sensorer, styrutrustning och så vidare i byggnaderna, varit framgångsrika. Men även om inomhusmiljöfrågor i ett användningsskede naturligtvis är enormt viktiga, så skulle det för svensk del bli en anomali att börja detaljreglera dem i byggregler, anser Rikard Silverfur.
I december väntas nästa trilogförhandling att genomföras. Där är förhoppningen att kunna enas kring vilken procentuell energibesparing inom det samlade byggbeståndet som länderna ska uppnå. Men klart är alltså att kravet på obligatoriska renoveringar av enskilda byggnader är borta.
