Vd:n för det lilla kommunala bostadsbolaget, fastighetschefen på ett mellanstort fastighetsbolag och den storspelande fastighetsmagnaten träffas på den stora fastighetsmässa Mipim i Frankrike. Det är upptakten till De tre musketörerna, en roman som utspelar sig i fastighetsvärlden. Undertiteln Äran, makten och girigheten avslöjar att det inte direkt är propaganda för den bransch där Gun-Inger Kjellander själv verkat. Hon håller med om att det är inte direkt är någon smickrande bild av branschen hon målar upp.
– Nej, det är det verkligen inte. Men å andra sidan hade det kvittat vilken bransch jag än hade skrivit om. Känner man till verkligheten väl så vet man vad som kan hända. Det kunde lika gärna ha utspelat sig i gruvbranschen eller på ett lasarett, de här personerna finns där också.
[ Annons ]
Jag ville själv läsa en bok som den jag skrev.
Gun-Inger Kjellander har sina rötter i entreprenörsfamiljen bakom Finja Betong i Hässleholm. Men det var inte därifrån pengarna kom när suget att starta eget växte.
– Jag hade inga pengar utan fick låna i bank som kände mig. Detta var efter den stora finanskrisen och byggbolag och fastighetsbolag var inte välkomna på banken, så inte ens mina egna föräldrar var betrodda att borga för mig. Man kan bygga bolag utan kapital i ryggen, men det blir många sömnlösa nätter, säger Gun-Inger Kjellander.
[ Annons ]
På så vis finansierades tre fastigheter i Hässleholm och en i Kristianstad. Vid sidan av att leda det lilla fastighetsbolaget har Gun-Inger Kjellander haft ett brett engagemang i näringslivet. Som affärsängel var hon bland annat med och drog i gång Malmöbolaget Hövding som utvecklat den numera kända osynliga cykelhjälmen. Men det är nu som pensionär hon utvecklat skrivandet.
– Jag har alltid varit en aktiv läsare. Men under hela min tid i affärsvärlden har jag aldrig hittat någon bok som riktigt skildrat hur det faktiskt är på ett verklighetstroget och spännande vis. Jag ville själv läsa en bok som den jag skrev, säger Gun-Inger Kjellander.
Bokens tre huvudkaraktärer dras på olika sätt in i minst sagt suspekta fastighetsaffärer i en icke namngiven mindre svensk kommun. Affärer möjliga tack vara korrupta alternativt ytterst naiva kommunpolitiker. En uppskruvad beskrivning av den bransch som Gun-Inger Kjellander själv varit verksam i. Men hon menar att hon egentligen inte behövt vrida upp verkligheten alltför mycket för att få till storyn.
Men usch, nu blev det väldigt negativt och jag som är en positiv människa egentligen.
– Det är fiktiva personer och händelser. Men du kan hitta dem i vilken kommun som helst. Så man behöver inte skruva till det. Så här är det tyvärr i verkligheten, säger Gun-Inger Kjellander.
Hon beskriver hur hon själv kom in i branschen lite lätt naiv, trodde att hon mest skulle sitta med siffror.
– Men det är människor bakom alla siffror. Fast det är det nog många som inte tänker på. Det är lätt att ta beslut och glömma den enskilda människan.
Gun-Inger Kjellander är kritisk till hur storbolag köper upp bestånd utan några andra visioner än att förränta sin insats.
– Innan man går in och köper hus lite här och där som i ett monopolspel tycker jag att man borde ta reda på hur folk i områdena har det och vad de vill.
En roffarmentalitet som i boken representeras av den mindre sympatiske Milo som lyckas lura kommunen till försäljningar baserade på investeringar hans bolag sen inte lever upp till.
– Ja, det är ingen trevlig typ. Men usch, nu blev det väldigt negativt och jag som är en positiv människa egentligen, konstaterar Gun-Inger Kjellander.
Så låt oss prata om bokens verkliga huvudkaraktär Charlotte – fastighetschefen på det kommunala bolaget som känner att hon aldrig riktigt räcker till, och vars arbete inte direkt underlättas av inkompetens både bland medarbetare och ägarna i kommunhuset. I berättelsen visar hon stort engagemang för en hyresgäst som på grund av psykisk ohälsa står inför en vräkning.
– Om det är något jag ofta saknat i fastighetsbranschen så är det att mer och oftare tänka på den lilla människan. Men å andra sidan känner jag många som, liksom bokens Charlotte, personligen engagerat sig i personer som annars förmodligen hade bott på gatan idag om det inte vore för deras insatser. Som en kollega som betalade ur egen ficka för att en hyresgäst skulle få hjälp med städning en gång i månaden. De personerna finns också, säger Gun-Inger Kjellander.
