Det är en lång resa Anders Sjelvgren just inlett. Och själv lär han inte komma i mål. Snart får någon annan ta täten. Till sommaren lämnar han Boverket efter nio år som generaldirektör. Men det är ingen solotripp. Det är en hel fastighetssektor som nu ska ställa om för att vara beredda på det värsta tänkbara – ett väpnat angrepp.
När Fastighetstidningen träffade Anders Sjelvgren på huvudkontoret i Karlskrona hösten 2024 fanns det då hetare frågor att avverka: nya byggregler skulle lanseras, de första larmen om vikande nativitet hade börjat ljuda och Boverket hade lanserat ett eget förslag om social housing (myndigheten använde dock ej begreppet). I slutet av samtalet fick generaldirektören själv välja två områden där temperaturen börjat skruvas upp.
[ Annons ]
Första valet var beredskapsfrågan. Han sa då:
”Vår bransch är ingen beredskapssektor för kris och krig. Men, inte minst i Ukraina, har vi kunnat se hur mycket av den civila infrastrukturen som förstörs. När vi nu börjar diskutera hur vi ska bygga upp beredskap även på detta område får vi börja om från noll.”
Sedan dess har det hänt saker. När vi pratar har det förflutit ett dygn sedan Trump meddelat att han åtminstone inte kommer att ta Grönland med våld. Strax innan skickade nya Myndigheten för civilt försvar, MCF, ut broschyren Beredskap för företag – Om krisen eller kriget kommer. Mer branschspecifikt var det i år första gången som Fastighetsägarna deltog på konferensen Folk och försvar.
Det viktiga är att förstå hur hela vårt samhälle behöver växla upp i de här frågorna
Anders Sjelvgrens magkänsla 2024 var således helt korrekt.
Om det var noll då. Var befinner sig fastighetssektorn, eller framför allt Boverket, på en tiogradig skala?
– Rent formellt var det i somras vi satte i gång med att analysera tillgång och behov av kritiska material. Men materialförsörjning är bara en liten komponent i det hela. Det är stora frågor vi nu behöver ta oss an, och vi har bara börjat att sätta strukturerna. Så jag skulle säga att vi kommit till ett av tio.
Vi kan återkomma till materialanalysen. På ett mer generellt plan, känns det inte rätt oklart vad egentligen beredskapsfrågan handlar om i fastighetssektorn?
– Egentligen handlar ju beredskap i samhället om hur vi alla vi alla, såväl enskilda som företag, måste bli bättre på att skapa redundans och stärka förmågan att hantera kriser. Där är det viktigt att se hur vi alla har ett ansvar. Vissa saker ses dock som samhällsviktiga och prioriteras än högre. Men det viktiga är att förstå hur hela vårt samhälle behöver växla upp i de här frågorna.
Men specifikt fastighetssektorn?
– Det finns flera perspektiv. Det första är hur alla företagare, och då såklart även fastighetsbolag, behöver titta på hur man kan skapa stabilitet och robusthet i verksamheten. Vi måste inse att vi inte längre lever i en så stabil verklighet som vi länge gjort. Nästa är att, som det görs i broschyren om beredskap för företagare, att analysera vad som är samhällsviktig verksamhet. Där måste man som fastighetsbolag analysera om man har den typen av verksamhet i sitt bestånd, säger Anders Sjelvgren.
Tillgång till mat, rent vatten och energiförsörjning är saker som räknas som samhällsviktig verksamhet i den civila beredskapen. Men erfarenheten från Ukraina ser vi hur Ryssland bombar civila mål och inte minst flerfamiljshus. Om människor inte har tak över huvudet kommer försvarsviljan och motståndskraften i samhället att försvagas kraftigt i ett krig.
Man ska också ha i minnet att flera av de andra sektorerna har i uppdrag att värna möjligheten att kunna bo kvar genom att serva med exempelvis vatten och energi
Behöver vi kanske bredda definitionen av samhällsviktig verksamhet?
– Även om tak över huvudet idag inte pekas ut som en samhällsviktig verksamhet, så håller jag med om att det kan vara avgörande om vi ska ha förmågan att motstå ett angrepp. Så, i takt med att vi jobbar vidare med beredskapsfrågorna, är hur vi ser på bostäder något vi kommer att behöva diskutera. Men man ska också ha i minnet hur flera av de andra sektorerna har i uppdrag att värna möjligheten att kunna bo kvar genom att serva med exempelvis vatten och energi.
Det Boverket arbetar konkret med just nu är att skapa en organisation för bygg och reparationsreparationsberedskap. Kärnfrågan är vad som ska prioriteras i händelse av kris eller krig, när det är kraftigt begränsad tillgång till byggmaterial och maskiner. Infrastruktur, sjukhus, militära anläggningar och skyddsrum måste naturligtvis prioriteras. Men erfarenheten från Ukraina är att Ryssland bombar civila mål och inte minst flerfamiljshus. Om människor inte har tak över huvudet kommer försvarsviljan och motståndskraften i samhället att försvagas kraftigt i ett krig.
Bör då inte fastighetsägare med bostäder prioriteras?
– Vi är självklart medvetna om att det finns ett behov av att säkerställa möjligheten för människor att kunna komma tillbaka till sina bostäder. Men det kommer att vara resursbrister. Vad som kan prioriteras kommer många fall att behöva lösas på lokal nivå. Men först och främst handlar det dock om att se till att det militära försvaret fungerar. Men hur man sen ska väga mellan olika prioriterade behov kommer bli en jätteviktig behovsanalys som måste göras. Men helt klart är att vi kommer att se fastighetsbolag som behovsägare.
Kommer man som fastighetsägare ha tillgång till kompetens för att upprätthålla funktionen hos sitt bestånd?
Som du själv säger så har vi/ni inte kommit längre än första rutan. Där är trots allt uppbyggnad av bygg och reparationsreparationsberedskap en rätt konkret uppgift. Vad mer ska göras?
– I broschyren från MCF pratas det om att kunna klara sig själv under en viss tid om det uppstår en störning i försörjningskedjorna. Som fastighetsägare behöver man göra analysen hur man ska klara sitt bestånd. Och det handlar om fastigheter som börjar bli alltmer komplexa. Kommer man att ha tillgång till kompetens för att upprätthålla funktionen hos sitt bestånd? Det är en analys man kan sätta i gång med imorgon. Då blir det också i nästa steg en bättre diskussion med oss myndigheter om vad som utöver det sedan kan behöva förstärkas ytterligare.
Lite mer konkret. Att hålla rimlig temperatur i folks bostäder är uppenbart samhällsviktigt. Var ligger egentligen ansvaret? På den boende, fastighetsägaren eller energisektorn?
– Återigen. Beredskap handlar om att alla måste kliva fram och ta ett större ansvar. Som exempelvis att innan fundera vilka alternativa lösningar det finns att hålla värmen. När vi sedan lägger ihop hela pusslet, så blir det så mycket stabilare och hållbarare än om alla tänker att någon annan utsedd sektor (energibranschen är en beredskapssektor) har ansvaret att lösa det åt mig.
Men det kanske inte är möjligt för alla att ha egen reservkraft i källaren?
– Nej, troligen inte. Men det viktiga är att börja fundera i de här tankebanorna. Vad skulle gå att göra, är det rimligt att göra det. I det arbetet kommer viktig information att komma upp som vi sen kan aggregera och dra slutsatser utifrån.
Att som en ren beredskapsåtgärd installera enskilda värmepannor i utbyggda fjärrvärmenät är knappast troligt. Fast tittar man på elförsörjningen blir det allt vanligare med solceller och batterier. Man pratar om energidelning och ö-drift, alltså möjligheten att vara självförsörjande om elnätet slås ut.
– Ja, ju mer distribuerat elsystemet blir desto lättare kommer vi att kunna hantera om det slås ut på övergripande nivå. Här sker väldigt mycket, som att utnyttja elbilar som kan leverera el bakvägen. Det är en utveckling vi kan nyttja i beredskapssynpunkt.
Men byråkratin kring energidelning har inte varit helt enkel. Förra året gjorde Fastighetsägarna, Bostadsrätterna, Riksbyggen, HSB och Sveriges Allmännytta ett gemensamt utspel mot Energimarknadsinspektionens tolkning av ett EU-direktiv. Frågetecken som ännu inte helt rätats ut.
Ukraina lyckas verka agilt och hela tiden lösa frågorna väldigt snabbfotat. Det är en enormt styrka.
Är det dags för Boverket att i beredskapssyfte ta strid i frågan?
Anders Sjelvgren skrattar:
– Nu ska vi nog hålla ordning på vilka områden respektive myndighet ansvarar för. Men visst, på grund av det svåra geopolitiska läget kommer vi över lag att behöva titta på utmaningar på ett lite annat sätt. Ställningstaganden myndigheter gjorde för ett par år sedan kommer man att behöva lägga ett nytt beredskapsraster över. Det kommer att ske inom många områden.
Vi har redan nämnt Ukraina, finns det fler generella lärdomar därifrån?
– Deras förmåga att ständigt kunna återskapa samhället efter attacker så att framtidstron hålls levande. Där lyckas de verka agilt och hela tiden lösa frågorna väldigt snabbfotat. Det är en enorm styrka. Vi behöver vara lite observanta så att vi inte överorganiserar saker.
Både försvaret och totalförsvaret såg helt annorlunda ut på den tiden. Näringslivet är så mycket mer globalt idag
Men tydliga strukturer är trots allt ofta avgörande. En sådan liten detalj var när regeringen i förra veckan gav de 24 beredskapsmyndigheterna i uppdrag att se över behovet av avtal för att upprätthålla försörjningen av nödvändiga varor i kris eller krig. Än så länge finns bara ett sådant skapt avtal – MSB som förra året tecknade avtal med en brandslangstillverkare. Men idén är på intet sätt ny. Avtal av den sorten fanns i Byggnads- och Reparationsberedskapen (BRB) fram till 90-talet.
– Men både försvaret och totalförsvaret såg helt annorlunda ut på den tiden. Och näringslivet är så mycket mer globalt idag.
Så du kan alltså inte göra en copy/paste och landa direkt på tio?
– Det vore den största faran. Vi kan lära oss av hur det var då. Men vi måste skapa en BRB utifrån hur näringslivet ser ut idag.
