Nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) visar att hushåll som bor i hyresrätt lägger en större andel av sin disponibla inkomst på boendet jämfört med de som bor i bostadsrätt eller äganderätt.
Enligt SCB lade hushållen 23 procent av inkomsten på boende förra året, samtliga upplåtelseformer inräknade. Hushåll i hyresrätt betalade 6 procentenheter mer för sitt boende än hushåll i bostadsrätt, sett till andel av inkomsten.
Men att skillnaden är så stor beror inte på att det kostar mer att bo i hyresrätt. SCB:s statistik över faktiska boendeutgifter visar att medianboendeutgifterna för hyresrätt år 2024 var 91,2 tusen kronor per år, vilket är något lägre än för bostadsrätt där medianen låg på 93,5?tusen kronor per år. Medianboendeutgifterna för äganderätt visar ett större gap på 114,9 tusen kronor.
– Det beror på att hushåll i hyresrätt i genomsnitt har lägre disponibel inkomst, säger Marcus Vingren, utredare på SCB.
Martin Hofverberg, chefekonom på Hyresgästföreningen, menat att siffrorna tydligt visar på att bostadsmarknaden i grunden är orättvis.
– Hyresgäster lägger störst andel av sina inkomster på boendet, år efter år. Det är ett resultat av en ordning där de som äger sitt boende får stora skattesubventioner till skillnad mot de som hyr sin bostad. När kostnaderna stiger äts hushållens ekonomiska marginaler upp, och där är hyresgästerna särskilt utsatta, säger han.
Han lyfter också fram att flera statliga utredningar har konstaterat att det finns en skattemässig orättvisa mellan upplåtelseformerna.
– Den som äger sitt boende har tillgång till generösa avdrag, medan den som hyr blir utan. Det är klart att det påverkar boendekostnaderna, säger han.
Martin Hofverberg påpekar att inkomstojämlikheten mellan de som äger och de som hyr boende ökar, och att åtgärder som stärker de allmänna försäkringssystemen samt bostadsbidraget behövs för att hantera denna orättvisa.
Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna Sverige menar att utanförskap och ekonomisk utsatthet för en grupp hushåll behöver hanteras inom ramen för våra välfärdssystem, och att det finns en del att göra.
– Kostnaderna kan inte vältras över på näringslivet, oavsett om det är företag som säljer mat och kläder som är nödvändiga för hushållen eller hyr ut bostäder.
Annars menar han att statistiken är tämligen odramatisk.
– Boendeutgiftens andel av den disponibla inkomsten är tämligen konstant över tid. Det är väl egentligen bara för oss som bor i småhus som vi ser en förändring i de nya siffrorna. Uppåt tyvärr, vilket delvis speglar de ökade driftskostnader som slagit mot ägare till alla upplåtelseformer.
I övrigt menar han att siffrorna bara bekräftar gamla sanningar.
– Dels har gruppen hyresgäster i genomsnitt lägre disponibelinkomster, dels spelar hushållssammansättningen en avgörande roll. Ensamstående unga och ensamstående äldre betalar en större andel av sin inkomst för boende. Det är grupper som oftare återfinns i hyresrätt.


