Dags att peka ut en riktning

Miljöminister Karolina Skog har även stadsutvecklingsfrågorna i sin portfölj. Ett område där det ännu inte definierats några mål för rikspolitiken. Detta samtidigt som den urbana utvecklingen driver på snabbt av sig självt.

Annons:

Annons:

Annons:


Stadsutveckling må ha pågått här i landet sedan skiftet mellan vikinga- och medeltid (sisådär på ett ungefär). Men det har inte varit ett renodlat politikområde på riksnivå sedan Gustaf II Adolf pekade ut var Göteborg skulle ligga. Mehmet Kaplan var den förste att kunna titulera sig stadsutvecklingsminister. Sedan den 25 maj 2016 ligger ansvaret för stadsutvecklingsfrågorna på Karolina Skogs bord, som även tog över titeln som miljöminister när Åsa Romson avgick.

Tidigare var Karolina Skog kommunalråd i Malmö i sex år, bland annat med ansvar för stadsbyggnad och service. Så hon är välmeriterad.

Men det är också på den kommunala nivån som makten att åstadkomma konkret förändring ligger. Och Karolina Skog berättar hur ett bestående intryck från klimatmötet
i Marrakesh var just att städer och företag tar plats och driver den urbana utvecklingen betydligt snabbare än vad nationalstaterna förmår. Därför menar ministern att mycket av arbetet nu handlar om att hitta rätt nivå för vad rikspolitiken ska hantera inom stadsutveckling.

– Min roll är att skapa möjligheter för lokala beslutsfattare som sitter på resurser och makt i det lokala. Jag ska skapa system som möjliggör att exempelvis bygga bostäder till alla som behöver. Det finns en massa saker i stadsutveckling som jag som rikspolitiker verkligen inte ska göra, och så klart en del jag verkligen bör göra, säger Karolina Skog.

Men när hon byter till det kommunala perspektivet, som ju fortfarande ligger nära i tid, resonerar hon om att det ändå finns en efterfrågan på lokal nivå om en tydligare riktning.

– Och jag tror att jag som tidigare kommunpolitiker har förmågan att våga peka ut en riktning. Många rikspolitiker är lite rädda för kommunpolitiker och tror att om man säger något om stadsplanering så trampar man in på det kommunala planmonopolet. För mig är planmonopolet heligt. Men det betyder inte att jag som stadsutvecklings-minister ska vara tyst.

Foto: Johan Bergmark.

Och det arbetet börjar på allvar nu. Under våren ska det arbetas fram en proposition, eller om det rent formellt blir en skrivelse, om stadsutveckling i Sverige.

– Den blir den första i sitt slag. Där kommer vi att sätta upp mål för stadsutveckling. Jag blev väldigt förvånad att det i budgeten finns mål för varje område – men inte under stadsutveckling.

Hon utlovar en tät dialog med många olika aktörer kring hur målen ska formuleras. Men den egna visionen för den hållbara staden är sedan länge formulerad.

– Levande städer där människan alltid måste vara i centrum. Det är städer med bra mötesplatser för människors idéer och för handel. Det ska också finnas utrymme för det gröna livet och det blå. Att få med vattenfrågor är mycket viktigt när vi planerar städer. Det måste vara robusta städer som klarar de förändringar som oundvikligen sker. Det måste också innebära att städerna är inkluderande, för människor är olika och har olika betalningsförmåga. Stadens fördel är att den möjliggör mångfald, men det är också en stor utmaning.

Att få med vattenfrågor är mycket viktigt när vi planerar städer. Det måste vara robusta städer som klarar de förändringar som oundvikligen sker.

Det största hindret att uppnå visionen anser Karolina Skog är de strukturella problem vi byggt in i våra städer.

– Det tydligaste är hur vi låtit bilen dominera våra städer och tätorter. Det påverkar tillgängligheten till gemensamma rum och möjligheten att integrera. Det blir inte enkelt att plocka ner bilen från den piedestal den stått på i över 50 år. Men det är viktigt att förstå att bilen inte hamnat där av en naturkraft, utan det är politiska beslut som har skapat situationen. Och då kan nya politiska beslut ändra på det.

Men är det inte trots allt ett större problem att vi lever i städer med stora klyftor mellan invånarna. Vad vill du göra åt segregationsproblem i städerna?

– En grogrund för dagens segregation är att människor inte hittar den bostad de vill ha utan bara ett tak över huvudet som i många fall är alldeles för trånga bostäder. Nästan alla områden som präglas av social oro präglas också av stor omflyttning för att man inte har ett eget kontrakt utan bor i tredje, eller kanske fjärde hand med ett svart kontrakt.

Men även om man skulle lyckas bygga så att alla kan välja var de vill bo kan det fortfarande vara en segregerad stad…

– Jag vill vara tydlig med att det är den ofrivilliga segregationen vi ska åtgärda. Sen finns det en vald segregation. Det är betydligt mer komplext. Och inte alls självklart att vi ska peta i det politiskt.

Foto: Johan Bergmark.

Men målet är ändå större blandning. Där menar Karolina Skog att det finns fantastiska möjligheter att komplettera många områden med andra upplåtelseformer när det nu byggs mycket nytt. Men nyproduktion är dyrt, vilket gör det svårt att få en blandning de första 25 åren i ett område där det byggts mycket nytt.

– Därför ser jag ett behov att i nyproduktion mer kunna styra hyreskostnaderna. Många kommunpolitiker jobbar också aktivt för att påverka boendekostnaderna genom att styra hur bostäderna och hyrorna utformas. Men det är inte enkelt.

Fler fastighetsägare måste uppmärksamma att det finns en
efterfrågan på olika typer av äganderätter

Hur ska man då lösa finansieringen när det ofta är svårt att med bibehållen lönsamhet hålla det nuvarande beståndet i skick?

– Jag tycker att fler fastighetsägare måste uppmärksamma att det finns en efterfrågan på olika typer av äganderätter hos människor som bor i dessa områden och som har betalningsförmågan. Samverkan är viktigt. Från statens sida kan vi vara delaktiga genom infrastruktursatsningar som påverkar markpriserna och underlättar att få ihop ekonomin i fastighetssatsningarna.

Foto: Johan Bergmark.

På många håll har den internationella modellen för fastighetsägarsamverkan, bids (Business Improvement Districts) varit framgångsrik för att skapa attraktiva och trygga platser.
I Sverige kan det dock vara svårt att äska pengar från alla som i slutändan förväntas dra nytta av satsningarna. För att komma undan den osäkerheten har en del velat se en lagstiftning som i usa där det finns möjlighet att ta ut en extra fastighetsskatt så att alla som får en värdeökning är med och betalar. Det är dock inget Karolina Skog nappar på.

– bid är en intressant samverkansmodell. Det finns andra som är minst lika intressanta för svenska förhållanden. Jag tror mycket på samverkan som är baserad på konkreta saker och anpassade just efter det problemet. Så jag är skeptisk när man tror att det finns en ultimat modell som ska spridas överallt.

Men avslutningsvis. Är det alls relevant att fokusera så på stadens utveckling? Detta när landsbygden, enligt vissa, mer eller mindre rasar samman.

– Då är det ännu mer relevant! Samma principer är giltiga även för mindre orter. Jag vet exempelvis att Eslöv har en utmärkt förtätningsstrategi. Det är precis samma stadsutvecklingsstrategi, bara en annan skala.

 

Annons: