Västfastigheter får fullt tillträde till underentreprenörens hela ekonomisystem med rabatter och återbetalningar. Göteborgs tingsrätt har nu meddelat deldom i en segdragen konflikt.
Det är en snårig historia om påstått överdebiterade kostnader för material med mellan 30 till 60 procent som tingsrätten i Göteborg haft att avgöra. Upprinnelsen är en tillbyggnad av Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus vid Östra sjukhuset i Göteborg. Västfastigheter och NCC 2015 ingick ett entreprenadavtal till ett värde om cirka två miljarder kronor.
Men räkningen blev rejält saltad ansåg Västfastigheter. De menade att några av NCC:s underentreprenörer har överdebiterat kostnader för material med mellan 30 till 60 procent. Enligt Västfastigheter har företagen tillämpat en fiktiv överdebitering som återbetalats till underentreprenörerna, samt att de för egen vinning har agerat i strid med självkostnadsprincipen i standardavtalet.
[ Annons ]
Västfastigheter reklamerade NCC:s fakturor, och diskussioner mellan de tre parterna pågick under hösten 2021, utan att resultera i någon slutlig uppgörelse. NCC å sin sida hävdade att inga inköp gjorts utan att Västfastigheters godkännande. När Västfastigheter beslutade sig för att inte betala, valde NCC att inte ersätta de tre entreprenörerna.
Problemet är att det finns ytterligare rabatter och dessa redovisas inte.
Det hela kan väl bäst sammanfattas som en härva utan dess like.
Nu har det i alla fall kommit en deldom i Göteborgs tingsrätt som blev till beställarens kraftiga fördel. Västfastigheter ska nu beredas fullt tillträde till elentreprenören Bergendahls hela ekonomisystem med rabatter och återbetalningar.
Västfastigheter har hela tiden hävdat att man redan i avtalet säkerställt att man skulle ha insyn så att man inte blev överdebiterade för material. Enligt bolaget har Bergendahls aktivt hemlighållit handlingar. Vidare har man hävdat att ansvaret egentligen vilat på NCC som avtalspart, men när NCC inte uppfyllt denna kontroll har man själva fått ta den rollen.
Tingsrätten för ett resonemang kring själva grundproblematiken: ”Det är ingen som betalar de redovisade listpriserna. Rabatten som ges ligger öppet redovisad i fakturan. Problemet är att det finns ytterligare rabatter och dessa redovisas inte och dessa ytterligare rabatter har inte heller Bergendahls redovisat.”
Man konstaterar att många i branschen anser att det finns ett problem med dolda rabatter, att Konkurrensverket uppmärksammat detta och att regeringen har gett Konkurrensverket, Boverket och Statistiska centralbyrån i uppdrag att utreda pristransparensen.
Det hela kan ses som ett skolexempel på det omdiskuterade rabattsystem som Fastighetstidningen redogjort för.
Karl Sundholm, projektchef på Castellum, har lämnat ett utlåtande i målet. Han har tidigare sammanfattat det hela som: ”Ett geggigt och insyltat rabattsystem”.
Men Tingsrätten poängterar att det inte är problemet med dolda rabatter och bonussystem som detta mål i första hand handlat om, utan om Västfastigheter har en avtalsenlig rätt att få tillgång till Bergendahls redovisning.
Något som tingsrätten ”vid en samlad tolkning och rimlighetsbedömning” alltså menar är rimligt. Västfastigheter ska ha fullt tillträde till Bergendahls hela redovisning inom 3 veckor. Om inte tvingas de betala vite om 100 000 kronor per påbörjad vecka. De får även stå för Västfastigheters advokatkostnader på 1,9 miljoner kronor.
